Musik och sång på Filippinerna – en naturlig del av livet

Flerstämmig körsång och taktfull dans. På Filippinerna verkar just sång och dans vara lika naturligt för invånarna som att andas. Många av de personer jag träffar verkar, till skillnad från mig, helt enkelt vara födda med musiken i blodet.

Sång och dans under vår dagstur med Village Floating resto & crusing, Loboc (Bohol). Alltså kolla fotarbetet och takthållningen med bamburören, så läckert!

Musik och sång på ön Bohol:

På kvällarna finns det en aktivitet som lockar mer än något annat: “- Karaoke is a part of our life” som vår guide Cecile säger. Alla verkar sjunga på Filippinerna, ålder eller yrke spelar ingen roll. Det finns sånger för det mesta, inklusive arbetet på risfältet:

“Planting rice is never fun – Bent from morn ’til the set of sun

Can not stand and cannot sit – Can not rest for a little bit”

Cecile berättar också om hur musiken är en naturlig del av dejtandet bland annat på ön Bohol. När en kille gillar en tjej visar han det genom att sjunga en “Harana”, alltså en slags serenad, utanför tjejens hus. Kan killen i fråga inte sjunga? Inga problem, då tar han bara med en kompis som framför sången. (Här gäller det dock att ha lite is i magen, med tanke på risken för att uppvaktningsobjektet faller för den skönsjungande kompisen istället…) Om tjejen gillar det hon hör öppnas ett fönster i huset, vilket är tecken på att uppvaktningen är godkänd. I de fall där det går mindre bra med kärleken hämtas en hink vatten som kastas ut på soloartisten av mamman i hushållet. Då får den stackars killen sjunga vidare någon annanstans och hoppas på bättre lycka nästa gång.

Under vår snorkeltur utanför Coron får jag chans att lyssna till den filippinska nationalsången “Lupang Hinirang” som tydligen sjungs ofta och gärna runtom i hela landet. Alla som ska sjunga ställer sig upp och lägger handen på hjärtat under den högtidliga stunden, att sitta ner och sjunga kommer inte ens på fråga.

Den engelska översättningen av nationalsången lyder “Beloved Land”, alltså “Älskade land” på svenska. Och visst är det svårt att låta bli att älska detta land fyllt av sång, dans och glädje. Här ligger vi svenskar verkligen i lä. Hm, kanske är det dags för mig att plocka upp de där sånglektionerna igen!? Eller så överlämnar jag helt enkelt den biten till June, Lito, Cecile och alla andra skönsjungande filippinare som jag träffar på Filippinerna. De vet uppenbarligen hur det ska göras!