En halvmara i Stockholm (och känslor all over the place)

Jag vaknade med rejält stela ben efter gårdagens avklarade halvmara i Stockholm, men känner mig i övrigt pigg – och framför allt väldigt glad!

Uppladdningen i veckan var knappast optimal, det blev många sena kvällar och dålig mathållning överlag. Trots att jag har löptränat målmedvetet inför Stockholm marathon i juni hade jag inga enorma förväntningar eller förhoppningar på varken tidsresultat eller prestation inför Tjejmilen 21K, utan hoppades istället på ett njutbart lopp i vacker miljö tillsammans med gänget på Plan International Sverige. Och så blev det!

En halvmara i Stockholm (och känslor all over the place)

Till skillnad från Tjejmilen gick starten för Tjejmilen 21K inte på Gärdet, utan vid Biskopsudden. Det blev med andra ord lite extra meck att ta spårvagnen ut till Waldemarsudde, men det var såklart inga konstigheter i slutändan. Jag är alltid livrädd att pendeltågen ska strula så att jag kommer för sent och missar anslutningar. Pendeltrafiken gick som den skulle (halleluja!) och jag kom i tid för att möta upp min kompis Rosita inne i stan. Hon är veteran i lopp-sammanhang och skulle nu springa sin fjärde halvmara.

På plats vid Plan International Sveriges tält hängde vi med ett gäng andra inspirerande tjejer som också skulle springa för flickors rättigheter, bland annat Anna Lissjanis och PT-Fia (som skötte uppvärmingen). Det är en häftig känsla att springa för ett gemensamt syfte, och att få ladda upp tillsammans.

Strax innan loppet blev jag superpirrig, ni vet så att det bubblar i hela kroppen? Jag älskar känslan att stå i startfållan med musiken som pumpar ut från högtalarna och en överladdad speaker som öser på med pepp. Jag ställde mig vid tidhållarna för 2 h, och bestämde mig för att försöka hålla jämnt tempo med dem. Hur det gick?

Ganska bra! Jag höll ett jämnt tempo hela loppet, men lyckades inte komma under 2 h, vilket kanske ändå var någon slags drömgräns. Jag bestämde mig för att skippa egen tidhållning och bara springa efter tjejerna med tidhållningsflaggorna. Jag orkade hålla jämna steg med dem ett bra tag, men inte hela vägen. Till min förvåning kändes det faktiskt riktigt tungt redan vid 3-4 km, sedan lättade det för varje kilometer jag sprang. Det är skönt att komma in i det berömda “flowet” och bara låta benen trumma fram på marken – särskilt i de slående vackra omgivningarna som finns ute vid Djurgården. Jag skippade musik fram till 11 km och hade en strategi om att därefter “belöna” mig med musik den sista milen. Vid 18 km fick jag nästan kramp i skinkorna (vad hände där?) och strax därefter magknip – vilket gjorde att jag fick bita ihop för att klara de sista tre kilometrarna in i mål. Jag var faktiskt inte hysteriskt andfådd när jag väl kom i mål, och jag ramlade heller inte ihop i en blöt fläck på marken. Det är så enormt häftigt att se att min kropp uppenbarligen har svarat på alla löppass de senaste månaderna. Om några veckor ställer jag mig på startlinjen för ännu en halvmara, den gången i Riga! (Mer om den resan framöver.)

Kompressionsstrumporna från Gococo gjorde sitt jobb så bra att jag flera gånger fick titta ner och se så att strumporna verkligen satt kvar på benen, de är verkligen som ett extra skinn! Jag är också supernöjd med löparkjolen från Craft, med integrerade tights under kjolen. Skorna från Asics är jag inte helt vän med ännu, de är snäppet för trånga framme vid tårna.

Rosita gick i mål på PB (igen) och såg hur fräsch ut som helst efter loppet. Det var riktigt kul att få uppleva det här loppet tillsammans med henne, och på köpet få prata ikapp flera månaders egenföretagande/blogg- och resesnack.

Jag är också stolt och tacksam över att ännu en gång ha fått springa för Plan International Sverige, och för flickors rättigheter. På samma tema tycker jag att ni ska se kortfilmen “Det är här framtiden bestäms” med regi och manus av Molly Nutley. Filmen handlar om flickors rättigheter och kampen för en mer jämställd värld. Hur Plan International Sverige aktivt jobbar med dessa frågor kan du läsare vidare om under de tio specifika punkterna i Agenda för flickor.

Läs mer: Tjejmilen 21K: en halvmara för flickors rättigheter