Under 2013 genomförde jag och två vänner en Tjejklassiker. Det går inte att leva på gamla meriter, men lite stolt är jag allt fortfarande över bedriften. Vi fortsatte att träna tillsammans efter en rejäl bebisboom 2014 (alltså 4 bebisar på 3 personer är bra jobbat!). Förra gången vi sågs och tränade väcktes frågan på mer eller mindre allvar om vi måhända ska fira vårt tioårsjubileum 2023 genom att göra en Svensk Klassiker – alltså HELA! En av oss är mer pepp på ett sådant upplägg än vi andra, och den personen är inte jag. Vi har i och för sig ganska mycket tid på oss att fundera, men om vi ska göra det får 2022 bli ett träningsår rakt igenom. (Att göra en Svensk Klassiker utan rejäla förberedelser är inget att vara stolt över, risken är snarare att du får dras med skador under lång tid framöver.) För egen del behöver jag peppa mig själv rejält för att ens våga tänka tanken på en hel klassiker – och det görs bäst med en tillbakablick på vår Tjejklassiker 2013.
Att göra en Svensk Klassiker (Tjejklassiker)
Så, hur började allt egentligen? Jag har egentligen Sofia Bursjöö att tacka för hela grejen. Under sensommaren 2012 vann jag via hennes blogg en startplats till Lidingöloppet 15 km (och en träningsjacka från Craft som jag fortfarande använder!). I glädjeyran bestämde jag mig för att låta det loppet bli startskottet på en Tjejklassiker.
Jo, det är faktiskt sant. Helt plötsligt är jag anmäld till Lidingöloppet 15 km. Om drygt två veckor kommer jag att kuta (?) runt i skogen på Lidingö, allt tack vare fantastiska Sofia Bursjöö/Sofy. Hon driver en av de träningsbloggar som får mig ur bekvämlighetszonen (soffan), för att dra på mig löparskorna – och köra järnet ute i spåret.
– utdrag från min gamla blogg Aniika, 13 september 2012
När jag fick reda på att jag hade vunnit smidde jag i glädjeyran vidare på mina planer att genomföra en egen variant på Tjejklassikern (kommer ju att köra 15 km Lidingö istället för den ”obligatoriska” tjejvarianten på 10 km). Det här kan bli hur bra som helst. Ikväll ska jag se till att boka in mig på Tjejvasan också. HJÄLP, vad är det egentligen som händer med mig?
En kompis från min mammagrupp hakade på, sedan ytterligare en – och plötsligt var vi en trio som fick bråttom att fixa med skidor, cyklar och andra nödvändigheter. Vårt gäng valde alltså att genomföra ”En Svensk Klassiker Tjej” (Tjejklassikern), utöver den varianten finns också ”En Svensk Klassiker” (som vi nu funderar över), ”En Svensk Klassiker Halva” (kanske mer rimlig att följa upp Tjejklassikern med!?) och ”En Svensk Klassiker Korta” (samma distanser som Tjejklassikern).
En Svensk Klassiker är en idrottsutmaning utöver det vanliga där du inom en 12-månaders period ska skida Engelbrektsloppet eller Vasaloppet, cykla Vätternrundan, simma Vansbrosimningen och springa Lidingöloppet. Du kan börja med vilket lopp du vill och har sedan ett år på dig att genomföra loppen som kantas av magiska naturupplevelser och en feststämning längs banan.
– Ensvensklassiker.se
Det blev mitt överdrivet bästa träningsår någonsin, och vi hade SÅ kul på vägen. Utöver själva träningen fick vi chans att resa runt i Sverige tillsammans, vilket i sig är en bra anledning att boka in sig på en sådan här upplevelsegrej!
#1. Tjejvasan, längdskidor 3 mil
Lidingöloppet 15 km blev alltså startskottet för min Tjejklassiker, som i sin tur påbörjades i Mora med Tjejvasan 2013. Vi åkte buss upp till Mora, sov inkvarterade hos ett par i Mora (med ett gäng andra skidåkare), och fick sedan skjuts till starten i Oxberg. Första halvan av loppet var HEMSK, med obefintliga spår och svinkasst före. Dessutom åkte jag på min lillebrors skidor, som var långt ifrån anpassade till mig. Jag åkte i mål på typ 4:45 och tårarna jag grät under loppet var INTE glädjetårar. Tjejvasan blev Tjejfasan, och blotta tanken på att genomföra det riktiga loppet på nio mil skrämmer skiten ur mig.
Läs mer: Tjejvasan 2013
#2. Tjejvättern, cykling 10 mil
När sommaren närmade sig hade jag många timmar på cykel bakom mig, redo för Tjejvättern i juni. Jag och mitt gäng bilade till Motala och sov över på Korpens Sporthus – i en sovsal med ett gäng andra tjejer. Cyklingen var bland det överdrivet roligaste loppet under hela Tjejklassikern, jag njöt mig igenom alltihop! Tanken på att cykla 30 mil instället för 10 känns inte helt hundra, men jag är absolut inte skräckslagen. Jag ska bara fixa en bra racercykel först, förra gången lånade jag min svågers.
Läs mer: Tjejvättern – från början till slut
#3. Vansbrosimmet, simning 1000 m
Någon månad senare körde vi till Vansbro 3,5 timmar enkel väg – för att simma våra 1000 meter i Västerdalälven. 15-16 grader i vattnet, väldigt trångt och sparkigt i början, men faktiskt behagligt under den andra halvan. Den här upplevelsen ligger för övrigt till grund för mina tankar på att testa swimrun framöver, något som är väldigt populärt här i Nynäshamn!
Läs mer: Att göra Vansbro
#4. Lidingöloppet, löpning 10 km
Cirkeln slöts i september 2013, då jag ännu en gång tog mig till Lidingö för att avsluta det jag hade påbörjat ett drygt år tidigare – ett år som innehöll både blod, svett och tårar. Den här gången sprang jag 10 km istället för 15 km, och kunde därmed inkassera mitt Tjejklassikerbevis.
Läs mer: Lidingö tjejlopp 10 km
Efter en sådan här nostalgitripp är tankarna på att göra en Svensk Klassiker inte helt främmande, även om det skulle krävas en väldigt stor insats (och faktiskt också en hel del pengar!). Jag fortsätter att suga på karamellen ett tag till, och funderar under tiden på vilka lopp jag ska anmäla mig till under 2020. Jag börjar förlika mig vid tanken på att jag är totalt initiativlös utan att sätta mål, och bad tidigare idag om tips på rimliga lopp att anmäla mig till – utöver vårt ultralopp på Gotland i höst. Jag har redan fått många fina förslag, bland annat Karlskrona stadslopp, Vemdalen fjällmaraton, Prinsens minne i Halmstad, Eco Trail Stholm och Swiss alpine. Kommentera gärna om ni också har några förslag i lager!
Har du planer på att göra en Svensk Klassiker, eller har du kanske redan genomfört en?
Heja dig!
Det skulle kanske kunnas tro att jag tänkt eller vill göra en klassiker/halv/tjej-. Men faktiskt inte. Trots att jag något år har anmält mig till flera lopp, så har jag aldrig velat planera en klassiker. Det känns så risky att klara av det – pg a saker som skador, sjukdom. Det skulle innebära ett helt annat nederlag (besvikelse) än om blivit sjuk till ett springlopp. Men joo visst låter det kul själva grejen att göra tillsammans med vänner – och varierande sporter. Tjejklassiker skulle räcka strålande för mig ☺️
Ja, alltså det är massor med tid och pengar som ska investeras – och besvikelsen över ett inställt lopp lär vara stor… Får se hur det blir, jag tror väldigt mkt ska till för att jag gör det till slut. För mig är det framför allt 9 mil på skidor som känns oöverkomligt – men 30 mil på cykel låter också helt sjukt!