Vagabondform är uttrycket som myntades förra året för att beskriva en fysisk form att uppnå eller upprätthålla för att få ut det mesta möjliga av sina resor. Det behöver inte nödvändigtvis handla om att bestiga ett berg, det kan lika gärna vara att orka gå runt och upptäcka en stad under en hel dag.
Just nu lever jag på gamla meriter. Ni förstår, jag ser mig själv som en tränande människa. Jag brukade ju träna, mycket! Dessutom följer jag träningbloggar (inspireras ständigt av Sara Rönne/Träningsglädje), lyssnar på Träningspodden, läser artiklar om träning och följer diverse träningsrelaterade konton på Instagram (en ny favorit är malinmallejansson, hjälpes vilken stark tjej!). Dessutom har jag en bolltokig man som tar vara på varenda träningstillfälle han kan få och dessutom tävlar i diverse sporter. Visst kan jag sola mig i hans glans, i alla fall lite grand!? Men. För jo, det finns ett väldigt stort “men”. Jag tränar ingenting! Jag är nere i världens sämsta formsvacka och tänker varje kväll att jag ska ta itu med den under nästföljande dag. För ett par månader sedan övervägde jag åter igen att anmäla mig till loppet BIG 25 Berlin i maj (det ska jag springa någon gång!), men till och med jag inser att min Vagabondform är utom synhåll och att det vore för mycket att tro av mig själv för tillfället.
Vagabondform och mina tankar om den inför 2018
I vanliga fall brukar jag alltid packa ner löparkläder för att träna under mina resor, det brukar inte minst vara ett utmärkt sätt att uppleva resmålet. Målet för 2018 är att de kläderna åter igen ska vara lika självklara i min packning som passet/körkortet. Tjejmilen är ett självklart inslag sedan 2011, det tänkte jag inte ändra på. Under en längre tid har jag också varit väldigt inne på att boka en renodlad träningsresa (planerna på en träningsresa till Portugal blev aldrig av eftersom vår kontaktperson slutade på sin tjänst). En annan självklar resa framöver, antingen med vänner eller tillsammans med familjen, är att upprepa succén att vandra i fjällen. Innan jag träffade Tobias vandrade jag en vecka på Kungsleden, det var utan tvekan en av de bästa svenska semesterveckorna jag har upplevt. Hög och klar fjälluft, iskalla morgondopp i fjällsjöarna, mat tillagad på triangakök, tältbestyr och benmuskler som växte sig starkare för varje steg jag tog. Jag älskade det! Jag hoppas också att jag en dag ska förstå tjusningen med yoga, tänk vilken grej att en gång få joina klubben för frälsta och upplysta yoginis.
Men innan jag börjar packa ner tältet och planerar att springa omkring på Sveriges fjälltoppar är planen att jag snart (mycket snart) ska börja hänga nere i gymmet på Friskis och Svettis igen. Det är på tiden.
Har ni några tips på hur jag ska hitta tillbaka till träningsglädjen får ni gärna dela med er. Jag behöver pepp!
Är du också inne på att komma (eller förbli) i Vagabondform kan du gärna gå med i vår Vagabondformsgrupp på Facebook.
5 comments
Det ända som någonsin funkat för mig är att anmäla mig till något lopp i kombination med en resa. NY-maran var bäst, man måste anmäla sig långt i förväg och svindyrt så det ska mycket till att man inte knyter på sig träningsskolan. Men var snäll mot dig själv, du har fortfarande tre förhållandevis unga barn och nystartat företag… kanske att det är ok att låta träningen komma i andra hand ett tag!
Håller med om yogan. Vill också fastna och åka på tjejyogaresor. Gjorde mitt femtioelfte försök i höstas men funkade inte den gången heller. Nästa gång kanske?
Gah, jag vet ju att loppen är min motivationsfaktor också. Varje gång jag har ett lopp inbokat tränar jag, punkt. Lösningen kanske sitter närmare än vad jag tror – typ ett klick bort!??
Yoga, hahahah! 🙂
Jag kan göra anmälan åt dig (apropå ditt svar på Cathinkas kommentar). Får jag fria händer? ?
Hade varit riktigt kul. Ta fram några alternativ i alla fall! 🙂