När min storasyster Tina gifte in sig i den skotska Murray-klanen för 17 år sedan fick vår familj möjlighet att lära känna en ny kultur, ta del av nya traditioner och inte minst anledning(ar) att besöka ett nytt land.
Min första resa till Skottland för att hälsa på Tina i deras dåvarande lägenhet i Glasglow följdes av många fler. Nu är jag här igen och ännu en gång slås jag över hur mycket jag har kvar att uppleva av den här osedvanligt vackra platsen på jorden. Det känns som att jag knappt har hunnit glänta på locket av en aldrig sinande skattkista. Vår vecka började med ett dygn i Edinburgh…
… där jag och Nelly blev upphämtade av mina äldre syskon Peter och Monna för att köra vidare mot Tina och hennes familj, som numera bor på landet en bit utanför Dundee.
Om att resa till Skottland och aldrig få nog av landet
Vi gjorde oss snabbt hemmastadda och fortsatte veckan med några fina utflykter i närområdet. En av dagarna körde vi till det fina klostret Arbroath Abbey, som är mest känt för sin koppling till Declaration of Arbroath – alltså skottarnas självständighetsdeklaration.
Efter ett par dagar på hemmaplan packade vi åter ihop väskorna för att göra en längre roadtrip norröver. Första anhalten var en efterlängtad bilresa till de skotska högländerna.
Precis som för 1,5 år tog vi vägen genom ett bergspass i Aberdeenshire för att stanna till vid Cairn O’Mounth, en tidigare militärled med enastående fina vyer över Skottlands hedar. Ljungen är precis på gränsen till att explodera i lila, men vi lär dessvärre inte få se några större färgklickar innan vi åker hem på tisdag. Det dröjer nog en vecka eller två tills dess.
På önskelistan inför vår roadtrip stod flera slott, andra fick vi tips om längs vägen. Ballindalloch Castle i Banffshire, även kallad ”Pearl of the North” var ett av tipsen vi tog sikte på.
Tur det, för här kan vi verkligen snacka pärla! Nelly sprang omkring och letade efter Törnrosa, själv sprang jag omkring och fotade.
Första natten under vår roadtrip hyrde vi en supergullig stuga i området Glenlivet, där vi hade den här bron på baksidan av vårt boende.
Stugan, som är K-märkt (eller i vart fall skottarnas motsvarighet till benämningen), fick vi hyra av min systers vänner.
Omårdet Glenlivet är annars mest känt för ”The Glenlivet”, alltså whiskysorten. Vi stannade till vid fabriken (destilleriet) för att lära oss mer om whiskyns historia i området.
Efteråt hade vi fått ett hett tips om att äta lunch på whiskybaren The Mash Tun i Aberlour.
På menyn rekommenderas en specifik whiskysort till varje rätt på menyn, men vi skippade spriten och gick direkt på maten. Och hjälpes så god den var – lätt den här Skottlandsvistelsens bästa måltid! Ett par av oss tog in fläskstek med pepparsås och skivad potatis, vi andra gick loss på vegetariska alternativ.
Och så körde vi vidare, med regelbundna fotostopp för sådana här typer av hus – som vi sällan (aldrig!) ser hemma i Sverige.
Efter ett dygn uppe i högländerna ville vi fortsätta norrut, mot kust, hav och stränder…
… och mer specifikt mot Lossiemouth. Jag skrev tidigare att Lunan Bay Beach i vissa kretsar anses vara en av Skottlands vackraste stränder.
Men alltså, Lossiemouth East Beach ligger väldigt högt upp som konkurrent! Hade luft- och vattentemperaturen varit högre hade jag lätt kunnat tro att jag var i Thailand.
En annan strand vi såg till att besöka uppe vid kusten är Spey Bay och dess vackra stenstrand som aldrig tycks vilja ta slut. Ljudet av stenarna som drar sig tillbaka i vågskvalpet hade kunnat säljas på burk.
Och så körde vi österut, genom ett helt gäng kustsamhällen. Just det här stället heter Findochty, och ligger alltså i Aberdeenshire vid kusten Moray.
Slutmålet för dagen var mäktiga Bow Fiddle Rock – döpt efter den fiolliknande stenformationen.
I de här trakterna fick vi en försmak av solnedgången…
… innan vi åkte tillbaka till vårt hotell – som låg precis intill Lossiemouth West Beach. Utsikten från gatan där hotellet ligger blev en fin avslutning på dagen.
En viss nästan-fyraåring hade rejält med hopp i benen efter många och långa timmar i bilen under de senaste dagarna. Hon har skött sig oerhört bra under den här resan, vår Nelly (peppar, peppar – det är fortfarande ett par dagar kvar innan vi åker hem!).
Och så går tiden här i Skottland. Efter två nätter och tre dagar på rull genom både skotska högländer och vackra kuststräckor är vi nu tillbaka där vi började = det villl säga i min systers hus utanför Dundee. Att resa till Skottland innebär en ständig upptäcksfärd. Det spelar ingen roll hur många gånger jag har varit här, eller hur många gånger jag kommer att åka hit framöver, jag kommer aldrig att tröttna på det här landet!
Här kan du läsa mer om att resa till Skottland.
Åh, Skottland vill jag resa till! Fantastiska bilder! Och så perfekt att ha någon på plats att besöka då och då, och som dessutom kan introducera en i kulturen! 🙂
Ja, det här resmålet är verkligen värt att besöka! Vet att min syster gärna vill köra runt i husbil i norra Skottland, kanske ngt för er? Och ja, så glad att Tina landade här. Det är jobbigt att hon bor långt borta, men hon är nästan förlåten eftersom hon flyttade just hit! 🙂
Underbara bilder! Skottland ser helt fantastiskt ut.
Tack Ann-Louise! Ja, fantastiskt är rätt ord.
Underbara bilder!
Redan sugen på Skottland men du gör det suget massivt, minst sagt!
Ja, som sagt, det här landet är ett tacksamt objekt att fota! 🙂
Vackra bilder från Skottland.
Jag bor ju i det vackra Wales, men Skottland är vackert det också. De har vissa likheter.
Har jobbat i Skottland som reseledare under många , många år, men ändå inte sett allt, fast mycket.
Önskar en skön söndag!
Tack Lena. Ja, men har jag hört om likheterna från min man som har varit en del i Wales. Vi planerar ev att åka dit nästa sommar, hoppas det blir av.
Och ja, charmen med att resa är ju att det finns SÅ mkt kvar att se – man blir aldrig ”klar”.
Jag klarar av att kommentera men hur gör man för att trycka like på ett av dina inlägg?