Poff, sa det. Sedan landade jag på Arlanda efter en toppenvecka i Skottland. Fick mersmak, såklart, och vill åka tillbaka så snart det bara går. Det brukar ju vara så.
Jag vågade inte riktigt tro på att resan skulle bli av, därav hade jag inte så stora förväntningar. Kanske är det nyckeln till att det blev så oerhört lyckat allting? Några dagar innan avresa skrev jag till mina syskon att ”jag bara ska ta dagarna som de kommer” och så blev det. Insåg i samma veva att resan till Yttre Hebriderna aldrig skulle bli av eftersom alla båtar var fullbokade. Jaja, nu blev det så. Huvudsyftet var ju faktiskt att gå på bröllop – allt därutöver var bara en bonus!
Efter dagarna uppe på nordvästra kusten och vidare mot Inverness drog vårt lilla gäng vidare och besökte ett och annat slott (här lunch vid Blair Castle)…
…och hann faktiskt också besöka Cairngorms National Park vilket innebär att vi bockade av båda Skottlands nationalparker under resan. (Japp, de har bara två).
Efter västkustens karga och dramatiska vyer blev det en kontrast att komma tillbaka till östkustens ”snällare” landskap där de höga klippavsatserna lättas upp av mjuka, gröna kullar.
På östkusten väntade också sommarkänsla och familjehäng. Vi checkade in hos vår syster Tina som tog emot oss som kungligheter. Tina har nu bott i Skottland i typ halva sitt liv – vilket är galet länge. Genom åren har hennes ”nya” skotska familj också blivit vår. Det är fint! Älskar att få komma dit ibland och få vara med i deras vardag. Vi ses minst en gång om året eftersom de alltid kommer över till Sturkö på sommarlovet, men tar såklart alla tillfällen i akt att träffas oftare än så. Dundee med omnejd bjöd på högsommarvärme och därmed hämtmat i min syrras svärfars fantastiskt fina trädgård.
Vi körde högt tempo hela vägen in i kaklet och avslutade starkt med en helkväll i St Andrews för burgare och glass. Är nu fulltankad på både mat, upplevelser, minnen och tacksamhet. Tack alla inblandande!
Följ mig gärna på Instagram för uppdateringar i realtid. 0mslagsbild. St Andrews. Författare: Annika Myhre/Resfredag.se
6 comments
Älskar det karga landskapet; Skottland, Island, nordliga Norge… ja överallt.
Ja, alltså det är omöjligt att inte slås av wow-effekten!
Enig med Sara. Helt enig.
Det är onekligen något speciellt med känslan – naturen så stor och människan så liten.
Jag håller med ovanstående kommentarer. Naturen i Skottland alltså <3 Och så härligt med en extrafamilj där!
Jaaa, den är så mäktig. Och visst är det fint med ”bonusfamilj”. I sommar kommer de över hit igen – de älskar Sverige. Gräset är alltid grönare på andra sidan… haha!