För en vecka sedan satt jag på flygplatsen i Paris, ivrigt väntande på att boarda flyget till Antananarivo, Madagaskar. Handbagaget var minutiöst planerat, eurosedlarna prydligt ihopvikta, kläderna rena och håret nytvättat.
En vecka senare halvligger jag på en solstol med en avundsvärd vy bestående av vit sandstrand, vajande planer och turkosblått vatten – ett värdigt avslut på den här resan. Myggbetten kliar, kroppen värker efter de senaste dagarnas strapatser, ryggsäcken är full med smutstvätt, jag känner mig lätt yr och magen totalstrejkar.
Jag funderar över hur jag på något sätt ska försöka knyta ihop säcken efter den här resan. Jag har inte haft varken tid, eller möjlighet att uppdatera er med löpande rapporter under resans gång, men idag har jag både internet och lite tid över innan det är dags att packa ihop väskorna.
När vissa resmål känns ouppnåeliga
Vissa resmål har känts ouppnåeliga för mig i det här stadiet av livet. Galapagosöarna, Påskön, Madagaskar och Mongoliet är destinationer som har lockat, men mitt uppe i småbarnslivet har det aldrig varit aktuellt. Det stannade istället vid en diffus dröm och flyktiga tankar om att “kanske någon dag…”
Någon dag inföll sig betydligt snabbare än vad jag hade kunnat föreställa mig och jag känner mig otroligt priviligerad och tacksam över det har jag fått uppleva de senaste dagarna. Jag har hajkat genom frodig regnskog och försiktigt tagit mig fram genom otroliga klippformationer. Jag har krupit igenom trånga grottväggar och cyklat fram på roströd sand genom småbyarna. Jag har sett fladdermöss gömma sig i klippskrevor och fascinerat följt de svarta lemurerna som svingar sig fram genom trädkronorna. Jag har snorklat i badrumsvarmt vatten för att några timmar senare studsa fram i en båt på hårda vågor genom tunga regnskurar och åskoväder. Jag har besökt småbyar och glatt mig över gemenskapen och sammanhållningen dess invånare utstrålar, men jag har också rynkat på pannan över de stora mängder kat jag har sett folk tugga som att det vore tuggummi. Jag är helt överväldigad av de intryck jag har samlat på mig under den här resan och ser fram emot att löpande försöka sammanställa dem här på bloggen framöver.
Verkligheten i Sverige har känts milsvida bort, inte minst eftersom jag inte har haft tillgång till internet under större delen av resan. Det har i ärlighetens namn varit riktigt skönt, men Luciadagen kändes lite deppig när jag inte fick möjlighet att ringa familjen på FaceTime och se Nellys luciatåg på förskolan. Det kändes lite bättre när jag fick en present från en av mina nyfunna vänner här på Madagaskar – när hon hörde om våra luciatraditioner gav hon mig en snäcka som de kallar Eye of Saint Lucia. Kontrasterna!
Madagaskar är ett stort land och världens fjärde största ö om man ser till landytan. Avstånden är mycket större än vad jag hade kunnat tro, inte minst på grund av att vägarna är i extremt dåligt skick. Vi har fokuserat på den norra delen av landet, vilket innebar att vi fick ta inrikesflyget ca 2 h för att komma upp till norra spetsen innan vi sakta började ta oss söderut. Sista dagen spenderar vi på Nosy Be, en närliggande paradisö som tro det eller ej även är en charterdestination för italienare. Vi hade flera utflykter på schemat idag (ända in kaklet!), men igår kväll sa min kropp ifrån på skarpen. Det höga tempot i kombination med värmen, malariatabletterna, dålig sömn, magproblem och insikten om att mamma verkligen är borta på riktigt tog ut sin rätt. Nu är det sängläge som gäller ett par timmar innan vi sätter oss på inrikesflyget till Antananarivo igen.
Resan till Madagaskar är en pressresa arrangerad av CBI som jag till viss del betalar själv.
16 comments
Vilka fantastiska upplevelser dina underbara skildringar kan leda till. Jag är glad för din skull för det förstnämnda, och för min egen skull för det sistnämnda. Får rysningar av detta inlägg och allt som berättas mellan raderna. Så nyfiken på Madagaskar nu!
Jadu, helt klart en otroligt minnesrik resa! Nu har jag klarat av flight 1 av 3, snart väntar 11 h Tana – Paris. Wish me luck!
Vilken drömresa. Ser väldigt mycket fram mot rapporterna. Mongoliet är en dröm för mig med!
Verkligen drömresa, på alla sätt.
Jag instämmer helt å fullt med Lisa ovan – längtar så att läsa! MEN, såklart efter att du har hunnit vila och umgås med familjen. Stor kram vännen
Kramar tillbaka! Ska bli kul att gå igenom alla foton, har spridit ut dem på 3 minneskort. Vågar inte ens tänka på hur många jag har tagit…
Har du sett Vaiana? Snäckan ser ut som Defitis hjärta, det blev ännu vackrare då. Du fick Moder Jords hjärta i din hand! <3
Jag har inte sett Vaiana, men Julia pratar mycket om den! Moder Jords hjärta låter fantastiskt, tack för att du berättade – måste kolla på filmen snart!
Åh, Vaiana tycker jag VERKLIGEN att du ska se, nu under jullovet. Det är en av mina favorit-disneyfilmer faktiskt!
Så väldigt fint med en liten rapport. Ser fram emot att höra precis ALLT!
Får ge lite smakprov här och där innan de feta inläggen kommer.
Alltså wow det verkar fantastiskt!
Men verkligen, älskade det!
Wow, hittade denna sida nu. Vi skall eventuellt åka till Madagaskar och det verkar underbart.
Har du något tips på vad man bör tänka på innan man reser?
Hur fungerade malariatabletterna? Mådde du dåligt på dem?
Jag har massor med tips om du söker vidare på Madagaskar här på bloggen. Malariatabletterna mådde jag VÄLDIGT dåligt av, mardrömmar och svimningskänslor typ, fick tyvärr sluta med dem efter några dagar.