Jag och träningen – nu, då och framåt.

Jag älskar målsättningar och långa listor på allt jag ska göra för att livet ska kännas lite roligare att leva! Lika mycket som jag själv älskar att klottra ner dem älskar jag när andra människor involverar mig i sina mål – i det här fallet träningsmål.

Jag och träningen – nu, då och framåt.

För ett gäng år sedan bestämde sig min dåvarande PT för att springa ett maraton och frågade om jag ville joina. Det ville jag! Efter ett tag hoppade hon av uppladdningen på grund av tidsbrist. Jag? Jag harvade på och genomförde så småningom det där målet – som från början var hennes och sedan blev mitt.

Läs mer: Stockholm marathon 2019: lyckorus och förtvivlan!

Tidigare i morse ringde min lillasyster och frågade om jag ville haka på Midnattsloppet i Malmö mot slutet av augusti. Det tog mig två minuter att fundera innan jag tackade ja. Klart att jag ska springa ett lopp i Malmö, ett sådant har jag ännu inte på mitt tränings-CV!

En annan sak jag älskar, förutom att skriva mål och listor, är att kolla igenom mitt fotoarkiv här på bloggen. Det påminner mig om åren när…

…mitt bloggnamn var ”Yesterday you said towmorrow” och innehållet var en blandning av träning, familjeliv och resor.

Idag går jag klädd i träningskläder mest hela dagarna och spenderar stora delar av mina arbetsdagar på eller bredvid padelbanorna. Städar, spelar, socialiserar. Det specifika träningsinnehållet här på bloggen är dock nästan helt utbytt mot olika resor av olika slag, även om det dyker upp lite träningsuppdateringar i Fredagsfemman mellan varven. Det kanske är dags att reclaima den biten här i mitt blogghörn?

Förra året funderade jag också på om en Oura-ring skulle bli någon slags ”nystart” för träningslivet. I födelsedagspresent fick jag välja mellan en sådan och ett månadsabonnemang på BookBeat. Jag valde det senare och ångrar det inte en millisekund. Tobias tog nämligen ringen och stundtals fick den honom att agera exakt som Gollum i Sagan om Ringen. Han tappade liksom all rim och reson om sin egen förmåga att låta kroppen känna efter om han var trött, sovit bra, tränat tillräckligt etc. Någon som upplevt samma?

Mina träningsmål för 2026

När det gäller specifika träningsmål hade jag inför det här året (liksom förra) skrivit ”Bli bättre på padel”. Ett av mina barn protesterade högljutt åt detta luddiga mål. Bättre? Enligt vem? Vem jämför du med och hur ska du bli det? Relevanta frågor ändå. Det kanske är dags att steppa upp mina träningsmål 2026? Låt mig börja redan idag:

• Springa Midnattsloppet i Malmö: Tid spelar ingen roll, det viktiga är genomförandet och att ha kul!
• Styrketräna minst två gånger i veckan under hela året: Kalendern visar iofs bara 19 januari, men hittills är det check på detta mål (som faktiskt påbörjades redan under december).
• Yoga: En gång i veckan är rimligt, under veckorna i Thailand lär det bli fler!
• Steg: Sedan pandemin har jag sällan kommit under 10.000 steg per dag, detta vill jag ska vara absolut minimum.
• Padel: Fortsätta spela seriespel (dam-americano) och gå upp en division.
• Månadsdejter med mitt träningsgäng: Detta (redan bestämda) mål passar utmärkt in på den här listan. Efter några år av vad som känns som ”sju sorger och åtta bedrövelser” har vår träningstrio från förr beslutat oss för att uppta våra aktiva månadsdejter. Vi gick ut starkt med en kick-off på Nynäs Havsbad i början av året.

Hm, jag tror faktiskt att det får räcka så? Det känns både rimligt och roligt. Gott nytt träningsår!

Hur är din träningsmotivation så här i början av året? Pepp eller depp? Omslagsbild från The Run i Stockholm, 2017. Författare: Annika Myhre/Resfredag.se