Om släktforskning och att resa i sina förfäders fotspår

Är du intresserad av släktforskning? Har du någon gång bokat en resa för att gå ”i dina förfäders fotspår” – alltså för att få reda på mer om ditt ursprung? Jag gissar att det där intresset växer sig starkare ju äldre man blir. För egen del hann jag fylla 38 år innan jag för första gången i mitt liv avsatte tid under en weekendresa för att besöka en…

… just det, familjegrav. Närmare bestämt en grav på Backens kyrka i Umeå, där min morfars farfar var klockringare. Ni vet, sådana där utflykter man själv mer eller mindre frivilligt fick hänga med på som barn, när föräldrarna skulle åka land och rike runt för att besöka olika kyrko- och släktgårdar. (Nu innan jul var det för övrigt jag själv som lät som en ”gamling” när jag under vår gemensamma Umeå-resa berättade för min tonårsdotter om släktgraven i Umeå).

Om släktforskning och att resa i sina förfäders fotspår

Jag är uppvuxen med en mamma som var väldigt intresserad av släktforskning. Faktum är att hon periodvis lånade hem en mikrofilmsläsare för att kunna läsa kyrkoböckerna (som alltså tidigare filmades på mikrofilm eller mikrokort). Hon gjorde ett fantastiskt jobb och lyckades komma hela vägen bak till 1500-talet för både sin och min fars sida! Mammas intresse för släktforskning gick vidare till min äldsta syster, som numera har tagit över både släktforskningen och kontakten med flera av våra släktingar i när och fjärran. Världen blir verkligen mindre och mindre – nuförtiden är det mesta digitaliserat och på diverse släktforskningssajter går det smidigt att söka i historiska register online.

Amerikanare verkar helt besatta av att få reda på mer om sitt ursprung. Och jag förstår dem! Jag blev själv fascinerad av reality-serien”Allt för Sverige”, där amerikaner med svensk anknytning reser till Sverige för att ta reda på mer om sitt svenska ursprung. För egen del befinner jag mig nog på mittenskalan. Jag är varken besatt eller ointresserad. Jag valde dock att tillägna mitt specialarbete i nian om just släktforskning och hur världen förändrats under tre generationer. Jag märker hur det där intresset ökar för varje år. Eller har det kanske med världsläget att göra? Ju knasigare världen blir, desto mer angelägna blir vi att ”grunda” och söka oss tillbaka till våra egna rötter. Till det trygga, till det vi känner igen. Back to basics. Under 2018, när ”svemester”-begreppet trendade som mest, gick en av mina Svenska Pärlor-resor till Umeå. Mina tankar från den resan har åldrats väl:

”Jag är övertygad om att vi svenskar även fortsättningsvis kommer att vilja s(v)emestra i vårt eget land. Att överväga en weekendresa i Sverige istället för att åka utomlands är en naturlig utveckling för medvetna resenärer som vill åt hållbara alternativ på semestern. Utöver hållbarhetsaspekten blir resor inom Sverige ett sätt att stilla nyfikenheten på vårt lands, och kanske vår egen, historia och att uppleva det som ligger så nära att det nästan känns för enkelt att ta sig dit. För egen del blir det extra tydligt när jag under ett av mina Umeå-besök för första gången äntligen får tillfälle att besöka Backens kyrka och min morfars familjegrav.”

Oavsett om du är intresserad av släkthistoria eller inte gissar jag att dina föräldrars resemönster sitter djupare i dig än du faktiskt förstår!? Min mamma spenderade hela somrarna på Öland och älskade att ta med oss barn dit. Spola fram bandet en hel massa år och ni kanske kan ana…

…att både jag och mina syskon också är väldigt förtjusta i den där sagolikt vackra och speciella ön.

Hur är det med dig? Intresserad av släktforskning eller inte? Och har du någon gång rest i dina förfäders fotspår?

Omslagsbild: Min mamma och hennes tvillingsyster på Alvaret, Öland. Författare: Annika Myhre/Resfredag.se