“Det är en svart dag för Europa.” Jag hade hoppats få slippa höra de orden uttalas igen. Bilderna från Bryssel säger mer än tusen ord. Förödelse, rädsla, sorg och förtvivlan. Det snurrar många känslor och tankar just nu – vilket gjorde att jag och Lisa spelade in ett kort extraavsnitt av Att resa-podden kring ämnet att resa när världen skrämmer.
I slutet på den här veckan skulle jag och Lisa släppa ett podcastavsnitt om att resa på weekendresor i Europa. Vi spelade in avsnittet via en svajig Skype-lina i slutet av förra veckan och jag var på ett sprudlande humör när inspelningen var klar. Jag blir ju så glad av att prata om resor och i avsnittet om weekendresor fick jag anledning att bland annat minnas tillbaka till timslånga fikor i Budapest, lyckade stadsvandringar i Tallinn, stimmiga nattklubbar i Barcelona och spirande romantik i Rom.
Jag hade lika gärna kunnat prata om mina fina dagar under min weekend till Bryssel för ett par år sedan. Om hur jag fascinerades av att höra alla Europas språk talas i en och samma stad. Om hur jag älskade att vara i händelsernas centrum. Om hur jag njöt av att vara på platsen där det kompromissas, förhandlas och fattas beslut. Om hur jag trivdes att vara där, i hjärtat av Europa. Ett hjärta som igår slutade att slå för en stund, men som på något märkligt sätt kommer att hitta sin rytm igen. För hur det än är, och vad som än händer, så kommer livet att fortsätta. Hur rädd jag än är (för ja, jag är rädd!) så måste jag fortsätta att leva. Mitt intresse för att resa kommer att finnas kvar. Längtan efter att få uppleva våren i Europa kommer att återvända. Vi får inte låta rädslan ta över. Då låter vi terrorn vinna!
Extra: Att resa när världen skrämmer
Här kan du lyssna på podcastavsnittet Extra: Att resa när världen skrämmer där jag och Lisa pratar om terrorattackerna i Bryssel i relation till vår stora passion för att resa. (Förlåt för den dåliga ljudkvalitén från min sida av världen. Det var natt här i Thailand när vi spelade in avsnittet – och för att inte väcka resten av familjen smet jag in på områdets gym där jag vet att internet brukar leverera.) Du kan också klicka in och lyssna direkt på iTunes. Har du några frågor eller funderingar om podcasten får du gärna lämna några rader här på bloggen, eller mejla mig och Lisa på hej (at) attresapodden.se. Vi finns numera även på Instagram under @attresapodden.se
OBS: Nästa avsnitt av Att resa-podden släpps i början av nästa vecka och kommer alltså att handla om weekendresor i Europa.
Hur går era tankar om att resa efter specifika terrorattacker som de i Bryssel? På vilket sätt påverkar det ert eget resande?
Väldigt bra inlägg! Jag har inte orkat skriva ett helt inlägg om detta för det gör mig så matt, men nämnde händelsen i mitt senaste inlägg i samband med anti-rasist och anti-islamofob-tankar.. Denna händelse påverkar inte alls mitt resande, skulle jag t.ex. bli erbjuden ett riktigt intressant jobb i Bryssel idag så skulle jag högst troligen ta det. Skulle jag säga nej pga det som hänt så skulle det kännas som att ondskan vinner.
Tack Maria. Nej, vad som än händer får ondskan aldrig vinna!
Ja det är verkligen så fruktansvärt allt son händer ute i världen och dessutom Så mkt i Europa på så kort tid…. Njut där ni är! Glad påsk!!! Kramar
Glad påsk själv! kram
Kan inte du skriva ett inlägg om planeringen inför er resa, budget, hur ser vardagen ut, hur söker man t svenska skolan? Vad gör du / ni och tjejerna om dagarna när killen är i skolan? Ja frågorna är många 🙂 kramar
Jag har flera sådana inlägg på gång Lina, håll utkik så kommer det! Hinner liksom inte med allt jag vill skriva…
Ungefär som Maria kommenterade så har jag inte skrivit något om det som hände i Bryssel 🙁 Jag blir liksom så tom på ord och inget känns tillräckligt vettigt att skriva. Jag hade lite förinställda inlägg så jag skrev inget om det alls. Jag har skrivit tre inlägg om koncentrationslägret Dachau den senaste tiden. Det skrivandet tog typ slut på mina ord över vilka hemskheter människor kan utsätta sina medmänniskor för. 🙁
/Linnea
Jag förstår vad du menar Linnea – jag hade exakt samma känslor efter terrordådet i Paris. Den här gången var det dock skönt att “prata av sig” med Lisa. Och Dachau ja, man kan inte ens ta in det!