Piran i Slovenien är en stad att återvända till

Som en sockersöt liten bakelse tronar Piran över havet vid Sloveniens kust. Det är svårt att inte låta sig charmas av den här staden, som borde vara ett givet stopp för alla som besöker Sloveniens minimala kuststräcka.

Piran vann överlägset när Tobias och jag tillsammans med vårt resesällskap skulle googla efter en lämplig dagsutflykt till Slovenien från vårt hus i Istrien. För en gångs skull överensstämmer dikten med verkligheten – vyn som möter oss från toppen av staden stämmer precis med de bilder vi har suktat efter på olika resesajter.

Varför en avstickare till Slovenien?

Utlandsresorna med familjen O är en återkommande sommartradition för vår familj och val av resmål är ett angenämt problem att tampas med inför våra gemensamma resor. För några år sedan körde vi en utslagstävling där Slovenien vann före bland annat Kroatien. Där och då blev det ingen utlandsresa eftersom det kom ett par graviditeter mellan oss och våra semesterplaner. Tankarna på Slovenien har vi dock inte kunnat släppa – så när vi efter lite velande spikade Kroatien som årets resmål var det en självklarhet att göra en avstickare in till Slovenien.

Vi hade först planer på att åka upp till den berömda vyn över Bledsjön, men landade till slut i att det hade varit lite för långt att köra över dagen med totalt sex barn i sällskapet. Vi tog därför sikte på kuststaden Piran – och vilken fullträff det blev!

Piran är den ultimata semesterstaden – ljust, rent och prydliga pastellfärgade fasader. Staden kröns av ett stort torg som lätt kan likställas med själva hjärtat av staden.

Här slår vi oss ner vid en av många restauranger som finns placerade i en cirkel runt torget. Restaurangen vi fastnar för heter Claudia Roberta Mauro. Vi beställer in en riktigt god (och prisvärd!) pizza – slutnotan för vår familj blir ca 30 euro för två stora pizzor, 4 läskflaskor och en flaska vatten. Helt okej med andra ord, trots att det här säkerligen är turistpriser så att det sjunger om det.

När vi har fått mat i oss strosar vi runt bland gränderna…

… och jag fotar i vanlig ordning vackra gamla dörrar.

Torget är för övrigt som skapat för att utmana små barn att springa så fort det bara går…

…i alla fall om man frågar de här två.

I höstas var jag i Ljubljana på en jobbresa och blev helt betagen. Och även om jag fortfarande tycker att Sloveniens huvudstad är en riktigt mysigt resmål spelar Piran i en helt annan liga.

Allra längst ut på stadens udde, som kallas för Punta, ligger ett litet och relativt modernt fyrhus.

Fyren sitter ihop med Church of St Clement, en söt liten kyrka som ursprungligen byggdes redan på 1300-talet.

Längs hela promenaden ligger stora stenbumlingar, nedanför dem ser vi flera personer som ligger och solar eller tar sig ett dopp i havet.

Efter att ha varvat vår långlunch med sightseeing och en skön strandpromenad..

…går vi åter igen upp mot stadens topp där vi har parkerat bilen.

På vägen stannar vi vid ännu en kyrka, den här gången St. George’s Parish Church, där vi tacksamt svalkar av oss en stund på baksidan av den svala kyrkväggen.

Trots att värmen stiger till 30-35 grader under dagen är barnen tappra, och när vi frågar om de orkar ta trapporna upp till klocktornet för en extra bra utsikt är de inte sena att tacka ja.

Vi betalar en euro var och stegar upp för trapporna som är rejält branta. Väl uppe i tornet finns det inget säkerhetsnät så långt ögat kan nå – trots att staketet runt tornet inte är särskilt högt.

Jag är glad att Nelly stannar nere på marken med Tobias, för det här stället lämpar sig inte ens en sekund för tvååringar.

Uppe i klocktornet får vi ytterligare en dimension av utsikten över både Adriatiska havet…

… och ännu fler pastellfärgade fasader, tegeltak och en liten båthamn.

Svalorna är förresten helt hysteriska här på Balkan, och av någon anledning verkar de stormtrivas runt alla typer av kyrktorn. (För… visst är det svalor? Just fågelexpert är ingen titel jag kan stoltsera med.)

På väg ner från klocktornet knäpper jag en av mina favoritbilder hittills från resan. Känslan, färgerna och flickan – ibland stämmer allt.

Efter några timmar i Piran börjar vi, eller kanske mest barnen, åter igen känna oss redo för att slänga oss i havet.

Vi lämnar Piran med den här utsikten från utsidan av stadsmuren. Ser ni den lilla ängeln på toppen av tornet? Jag gillar tanken på att den står där år ut och år in och beskyddar Piran från tråkigheter. Den här staden är värd att bevaras för evigt!

Tre snabba tips om Piran:

#1. Parkering & ta sig hit:

Vi kom med bil till Piran från den lilla byn Barban i Istrien, en resa på ca 1,5 h inklusive passkontroll vid gränsen. Vi valde på två infarter till Piran och satsade till slut på att parkera vid toppen av staden, så att vi kunde beta av staden uppifrån och ner. Vi parkerade i ett parkeringshus till en kostnad om ca 1 euro/timmen. Alternativet är att parkera på någon av de många parkeringarna nere i närheten av torget.

#2. Mat:

Det finns flera mysiga små restauranger längs strandpromenaden ut till piren, här hade jag gärna suttit ner en stund om jag hade varit själv med Tobias. För oss passar det dock perfekt med pizza uppe vid torget, där barnen fritt kan springa omkring och vi ändå kan ha uppsikt över dem. Vi fastnade för restaurangen Claudia Roberta Mauro (se ovan).

#3. Att göra:

Eftersom vi bara spenderade några timmar i Piran har jag svårt att ge de ultimata tipsen, men jag kan definitivt rekommendera strandpromenaden ner mot Punta och fyren och en tur upp till St. George’s Parish Church för att få en vidunderlig utsikt över staden.