En heldag i gränslandet mellan Blekinge och Småland

En gång om året försöker vi syskon att samla ihop oss för en heldag ute på vift. De senaste åren har vi åkt iväg på en “hemlig resa”, ett upplägg vi syskon växte upp med på vår högstadieskola. Under en av de sista skälvande dagarna innan sommarlovet kom ett gäng bussar och packade in samtliga niondeklassare till hemlig ort. Slutdestinationen var av mer eller mindre rolig karaktär beroende på budget just det året. Nu, väldigt många år senare, gör vi syskon samma sak. Skolbussen är utbytt mot min storebrors vita partybuss och skolledningen består numera av ett par ansvariga syskon enligt rullande schema. Vi andra? Vi hakar på med glatt humör och kläder efter väder!

En heldag i gränslandet mellan Blekinge och Småland

Det här året var min lillebror Hans huvudansvarig för festligheterna, med min fyra år äldre syster Tina som sidekick. Likt ett barn på julafton kan jag såklart inte låta bli att gissa vad som ligger i paketen under granen. Det är väl en del av hela tjusningen? Kvällen innan avresa nämner jag för en av syrrorna att Hans nog har planerat “fiske och paddling, förmodligen i Eringsboda-trakten”. Om jag har rätt? Eh, jag är väl hans favoritstorasyster av en anledning – jag känner tydligen min bror ganska väl. Tidigt på morgonen styr nämligen den vita partybussen mot…

… just det, Eringsbodatrakten och Hans superhemliga fiskeställe.

Ur bagaget lastas fiskespö efter fiskespö, sex stycken för att vara exakt. Och så sätter vi igång med viktigheterna. (Fiskekort har han kirrat också – man kan inte bara fiska runt som man vill i de här trakterna.)

Kan hända blir det också en tävling oss syskon emellan. Inte för att skryta eller så, men jag drar upp flest antal fiskar. Peter drar såklart upp de största, storebror som han är. Att fiska är kul, mycket roligare än jag minns det. Kanske dags att plocka upp den karriären igen!?

Efteråt firas våra framgångar med blåbär och ett par stopp vid lokala loppisar på väg mot nästa anhalt. Bland mina syskon finns nämligen ett helt gäng tvättäkta loppisveteraner. Det är ett rent nöje att beskåda deras fynd.

Nästa stopp för dagen blir Korrö, en ö på självaste Ronnebyån. Det här stället ligger söder om Växjö (mellan metropolerna Linneryd och Rävemåla) och blev känd som hantverksby redan i mitten av artonhundratalet. Här fanns garveri, färgeri, kvarn, bysmedja och skomakare. Ett riktigt paradis med andra ord.

Idag vilar fortfarande en anda av entreprenörskap och hantverk kvar i omgivningarna, väldigt roligt att se.

Det finns också fina boenden att hyra vilka drivs i STF:s regi (STF Korrö Hotell). Läget precis invid Ronnebyån gör såklart också att det här stället lämpar sig utmärkt för paddling. Och så blir det förstås!

Vi lastar ner både oss själva och medhavd matsäck och paddlar iväg på en å inramad av lummig högsommargrönska. Vi lägger till vid ett par olika tillfällen längs ån.

En gång för en mindre lyckad kantarelljakt i snårig och myggig skog…

… och en gång för en betydligt mer lyckad jakt bestående av picknick-mat som Hans har styrt upp.

Att han visst har råkat glömma flaskorna med dricksvatten i bakluckan på bilen gör ingenting alls, det visar sig nämligen att varmkorv tillagad i Loka Päron smakar alldeles ypperligt!

Lite senare, när vi packat ihop oss och paddlat vidare, är det dags att stanna till igen. Den här gången för snackspaus.

Efter avklarad paddling med noll kantringar och eventuellt lite kappkörningsrace är vi tillbaka där vi började. Vi rullar tillbaka kanoterna till uthyrningsstället (allt är väldigt bra uppstyrt på Korrö) för att svida om från skogsmulle-looken.

Det är nämligen dags för finmiddag på Korrö Restaurang och Café! I samma veva som vi sätter oss till bord passar vi på att spela in lite videohälsningar till vår yngsta syster som ligger på BB och föder barn denna syskondag till ära.

Sedan hugger vi in på Korrös berömda schnitzel som vi sedan toppar med allehanda desserter.

Mätta och belåtna vinkar vi hej då till Korrö och fortsätter dagens festligheter genom att köra till Fars barndomsby Klackamåla som ligger utanför Eringsboda. Blekinge eller Småland? Det är inte så noga, gränslandet går här i skogarna någonstans.

Vi parkerar utanför farfars barndomshem som två av mina syskon numera har köpt loss för att försöka återskapa till dess forna glansdagar.

Nu är det Tinas tur att ta över rodret vilket hon gör med den äran genom att anordna en brödrakamp i grenarna legobygge, jojo-snurrande och tricks med de grönvita föregångarna till fidget toys. Spänningen är olidlig!

Dagen avslutas med att titta till de ståtliga tallarna där vi spred Fars aska för vinden för 6 långa år sedan. Vi kan alla konstatera att både han och mamma nog skulle ha varit nöjda med dagen. Och snipp, snapp, snut – så var årets syskonresa slut!