Fågel, fisk eller mittemellan – vilken typ är du?

Fågel, fisk eller mittemellan? Höga alptoppar, stormiga hav, eller vidsträckta slätter? Med en mamma som alltid har älskat havet och en pappa som har funnit frid i skogen har jag vuxit upp med det bästa av båda världar. Lägg sedan till sagolika sandstränder, pulserande storstäder och en skräckblandad förtjusning för snötäckta alptoppar så har ni mitt facit på den perfekta landskapsmixen.

Fågel, fisk eller mittemellan, höga berg eller djupa dalar – vilken typ är du? Sverige är ett fantastiskt vackert land och rymmer med sina 447 435  km² det mesta jag kan önska mig i naturväg. Trots det njuter jag till fullo av att upptäcka nya sorters landskap, vyer och vidder i andra delar av världen. Vår planet är fantastisk på så många sätt och jag vill ta varje chans jag får till att uppleva alla dess skrymslen och vrår.

Fågel, fisk eller mittemellan, vilken typ är du?

Skimrande hav

Av alla de platser jag har bott på och kommit att älska finns havet som den gemensamma nämnaren. Jag känner mig helt enkelt hemma vid havet, oavsett om jag råkar bo på Koh Lanta eller i Karlskrona, Varberg eller Nynäshamn. Jag älskar det faktum att havet har så många olika skepnader. Lugnt, spegelblankt, vågigt, lojt, stormigt och skräckinjagande. Kristallklart, turkosfärgat, azurblått, blekgrått och svart. Samma vatten, men olika hav, tryggt och nyckfullt på en och samma gång.

Grönskande skog

Lika mycket som min mamma Elin älskar havet, lika mycket älskar min “pappa far Ivar” skogen. När jag och mina syskon var små tog han med oss på oräkneliga turer ut i Eringsbodas täta barrskog. Han tröttnade aldrig på att traggla trädarter, trots att jag var en kass elev som än idag har svårt att se skillnad mellan bok och asp. Han lärde oss att hitta de bästa blåbärsgläntorna och att se skönheten i en riktigt ståtlig tall. Ingenstans uppskattar jag årstidsskiftningarna så mycket som i skogen: vårens spirande skott, känslan av ett nyfallet sommarregn, höstens jordiga doft och vinterns gnistrande lugn.

När jag för första gången fick uppleva regnskogen och djungeln i Costa Rica var känslan en helt annan. Här bjöd skogen istället på tryckande värme, en näst intill aggressiv grönska, en fukt som liksom kryper under skinnet och en rädsla för farliga djur i olika skepnader. Spännande och skrämmande på en och samma gång.

Oändlig öken

Namibia. Foto: Hampus Klarin

Ökenlandskap med knivskarpa sanddyner skapade av vinden. Jag är ingen expert på öken, långt därifrån, men kan inte sluta att fascineras av den. Samtidigt förknippar jag öken med brist på vatten och därmed en brist på liv. Trots extrema förhållanden och ogästvänlighet lockas jag, med inspiration från mina vänner Ruth och Lisa, av en resa till Namibias röda sanddyner och även till Jordaniens dito i form av Wadi Rum.

Inbjudande sandstrand

Frågar ni mig gör sig (öken)sand bäst i kombination med vatten. Jag vet inte hur många timmar jag har spenderat på att gå barfota längs vattenbrynet på en sandstrand och försökt lista ut vad jag ska göra med resten av mitt liv. Australien, Grekland, Costa Rica, Thailand, Fiji eller för all del Böda Sand på Öland. För mig är strandpromenader synonymt med meditation. Att få börja, eller sluta, dagen i sällskap av solens skådespel över havet – det är ren och skär magi.

Vidsträckta slätter

Oändliga vidder, betande boskap och gula rapsfält som ett lapptäcke över landskapet. Det spelar ingen roll om vi kör genom  Skåne eller Toscana, frihetskänslan är densamma. Det känns på något märkligt sätt tryggt att alltid veta vad som väntar runt hörnet.

Respektingivande berg

Jag är uppvuxen i södra Sverige och har aldrig fått en naturlig relation till bergen och fjällen uppe i norr. Även om jag skulle vilja har jag svårt att relatera till budskap som ”The mountains are calling”, allra mest för att jag förknippar uttrycket med utförsåkning. Efter att ha fastnat i skidliften i högstadiet är jag oproportionerligt rädd för skidbackar, en rädsla som jag en dag ska ta itu med på riktigt. Däremot kan jag verkligen uppskatta både svenska fjäll, schweiziska alptoppar och de mäktiga Anderna i Peru, dock helst under sommartid. Några av mina bästa reseupplevelser någonsin har bestått av vandringen på Inkaleden, veckan på Kungsleden och julidagarna i Schweiz.

Pulserande storstad

Blinkande neonlampor, trafikkaos, glänsande skyskrapor, pulserande nattliv och invånare som ständigt är på språng. Jag älskar att spendera min semester i storstäder! Mina personliga favoriter just nu stavas Taipei, Berlin, Barcelona, San Francisco och Singapore. Men skulle jag då kunna tänka mig att bo i en storstad med familjen? Absolut, men bara under en begränsad tidsperiod. Sedan skulle förmodligen havet och skogen locka hem mig till Sverige igen.

… eller kanske en mix av allt?

Yangmingshan National Park, Taiwan. Foto: Pernilla Förnes 

För dig som vill ha så mycket landskapsvariation som möjligt på minsta möjliga yta rekommenderar jag en resa till Costa Rica eller Taiwan, jag har sällan sett så mycket naturskillnader i ett och samma land. Men, som sagt, även Sverige vet vad det innebär att bjuda på ett varierat landskap. Glöm aldrig att ta tillvara på naturen i din närhet. Det är så lätt att bli hemmablind!

Fågel, fisk eller mittemellan – vilken typ är du?