Cityweekend med barn är absolut att rekommendera, men det finns några tips som kan underlätta resan. Ett par av dem är att låta barnen vara delaktiga i resan och att inte hetsa över måltider.
Jag har precis inlett ett samarbete med resesökmotorn Travelmarket som innebär att jag regelbundet kommer att skriva artiklar för deras hemsida. I min första publicerade artikel ger jag 10 tips för en lyckad cityweekend med barn, läs mer hos Travelmarket.
Bangkok, april 2016.
Cityweekend med barn: så får du den bästa semestern
Jag har haft riktigt fina upplevelser ute i storstadsvimlet tillsammans med mina barn. Vi har bland annat beundrat skyskrapor i Dubai, fikat i Helsingfors, gått barnvagnspromenader i Taipei, spanat på sjölejon i San Francisco, hängt i Bangkoks parker och käkat glass framför lutande tornet i Pisa.
”Hur lite man än vill tänka på det så händer det att barn och vuxna tappar bort varandra i storstadsvimlet, vilket självklart är extra läskigt i en främmande stad med ett främmande språk. Prata med barnen om att alltid stanna på exakt samma ställe där ni sist såg varandra.”
Vi har (peppar, peppar) aldrig råkat ut för något tråkigt missöde utomlands, däremot hade jag och barnen en jobbig upplevelse på pendeltåget här i Stockholm för ett par år sedan. Jag hade fullt sjå med en relativt nyfödd Nelly och en bråkig Julia, och hann i ögonvrån se Sebastian stiga av pendeltåget en station för tidigt. Dörrarna stängdes, med Sebastian kvar ensam på perrongen, och resten av oss kvar på tåget. Jag och Sebastian hann få ögonkontakt innan tåget åkte vidare och jag har sällan sett sådan förtvivlan i mitt barns ögon. Mitt mammahjärta hann stanna flera gånger. Det märkliga i situationen var att INGEN av mina medpassagerare gjorde en enda antydan till att fråga om de kunde hjälpa till. Ni vet, hämta konduktören eller försöka trösta en förtvivlad Julia (och för all del en viss skärrad mamma).
Hur gick det då? Jag och min man hade av en händelse bara någon vecka tidigare pratat med barnen om vikten av att stanna kvar på exakt samma ställe där vi sist såg varandra om någon skulle irra bort sig t.ex. i affären. Med de orden ringande i öronen satte sig Sebbe på en bänk på perrongen och väntade. En snäll person, som såg att Sebbe satt och grät, tog med honom till spärrvakten som genast ringde tågvärden på vårt pendeltåg. Min man, som skulle möta oss på ”rätt station” hade bilen med sig och körde i raketfart tillbaka en station där han hittade vår hulkande son med en snäll spärrvakt vid sin sida. Slutet gott, allting gott med andra ord – men hade samma sak hänt i Bangkok hade jag förmodligen dött av nervositet!
3 comments
Åh, Sebbeälsklingen! Den händelsen hade jag förträngt… Det hände mig en gång som lärare att en avsomnad tonåring blev kvar på pendeltåget när vi skulle stiga av, men han hade både busskort, mitt telefonnummer och kapacitet att själv ta sig till den plats vi skulle. Phu! Håller med dig om att det hade varit en absolut mardröm om det hände i en storstad utomlands!
Ja, vissa händelser förtränger man gärna! 🙂 Jag vill ju tro att jag skulle varit extra uppmärksam utomlands, på pendeltåget mellan Stockholm och Nynäshamn slappnar jag nog omedvetet av…
Åh vad roligt! Vart hittar man artiklarna ? Kram