Att resa till Madagaskar: min resa dag för dag

Att resa till Madagaskar ger dig upplevelser för livet, det tror jag att alla som åker dit kan instämma i. Jag håller den här resan som en av de absolut bästa jag har gjort och anledningarna är flera. Resmålet bjuder på omväxlande miljöer, ett unikt djur- och växtliv och en spännande kultur så långt bort från min förort i Stockholm jag kan komma. Landet är stort och för att hinna få någon slags överblick håller vi oss i norra Madagaskar med fokus på natur och upplevelser.

Inför min resa hade jag en storslagen plan om att uppdatera bloggen varje dag, men när allt kom till kritan gjorde den begränsade tillgången till internet att jag istället la all fokus på att uppleva resan utan ständiga uppdateringar i cyberspace. Jag antecknade däremot flitigt i min bruna dagbok vilket resulterade i en mer djupgående reseguide till landet utöver mitt inlägg om att resa till Madagaskar:

Reseguide Madagaskar: världens åttonde kontinent

Att resa till Madagaskar: min resa dag för dag

#Dag 1: (lördagen den 9 december) Stockholm – Antananarivo

Förberedelserna inför den här resan har pågått mer eller mindre hela hösten och det hann bli en diger mejlskörd mellan mig och arrangörerna av den aktuella pressresan innan avfärd. Att resa till Madagaskar kräver sin planering (och packlista!) och när jag efter många om och men kliver på det tidiga morgonplanet från Arlanda till Paris är jag full av förväntan.

Flygresan till Madagaskars huvudstad Antananarivo, eller “Tana” som de flesta kallar staden, blir en smidig historia med en mellanlandning i Paris. Det enda smolket i bägaren är att jag lyckas boka in mig på fel datum för hotellnatten inför det tidiga morgonflyget på Arlanda och att min incheckade ryggsäck aldrig dyker upp på bagagebandet i Tana, men glädjen över att resa till Madagaskar låter sig inte hindras sådana petitesser. Jag och mina medresenärer (två resejournalister från Norge respektive England) är rejält trötta när vi efter otaliga timmar på resande fot sjunker ner i en hotellsäng på San Cristobal, ett relativt nyöppnat och fräscht hotell alldeles i närheten av flygplatsen.

Läs mer: 

• Avresedagen mot Madagaskar

#Dag 2: (söndagen den 10 december) Antananarivo – Diégo Suarez

Jag får sova fyra timmar innan det är dags att stiga upp, fast med en tidsomställning på plus två timmar känner jag mig ändå förvånansvärt fräsch. Dessutom lyckas mitt borttappade bagage komma fram till hotellet i tid innan det är dags för nästa flyg. Eftersom tidsschemat är tight och vägarna rejält dåliga tar vi ett inrikesflyg (Air Madagascar) mellan Tana upp till norra Madagaskar.

Efter en flygresa på drygt två timmar landar vi på Diégo Arrachart Airport efter att ha väntat länge och väl på flyget som är försenat. Vi får snabbt lära oss ett uttryck på malagassiska som jag har nytta av under hela resan: “Mora mora” (som kan översättas till “sakta sakta”). Det är tydligen inga konstigheter alls om flyget går 30 minuter efter avgångstid, 30 minuter före (!) avgångstid eller också inte alls. Det finns ingen anledning att stressa upp sig, mora mora!

När vi landar får vi kliva in i VIP-loungen för att vänta på vårt bagage och redan här sätts ribban för resten av resan när det visar sig att mannen som sitter med sin familj i loungen är “head of tribe” för en av arton stammar/folkgrupper på Madagaskar. Det känns onekligen högtidligt att få hälsa på det här gänget.

På väg från flygplatsen kör vi förbi en sockertoppsliknande topp, som går under namnet “Sugar loaf”. Ön är en av många heliga platser här på Madagaskar – tron är en naturlig del av kulturen och förfäderna spelar en extra viktig roll. Vårt första stopp blir en lunch vid Badamera Hotel, där vi också får ett smakprov på lokal gatukonst och Madagaskars sandstränder.

Diskussionerna vid lunchbordet blir många och intressanta, jag får bland annat reda på att Madagaskars rekordår för att ta emot turister var ca 400.000 gäster. Årets utbrott av lungpest har dock slagit hårt mot årets siffror. För jo, pest förekommer på Madagaskar och jag tvekade i ärlighetens namn länge om jag skulle våga åka eller inte. Att resa till Madagaskar efter ett pestutbrott är ingen självklarhet. Istället för att läsa kvällstidningarnas smaskiga rubriker om att “Medeltidssjukdomen slår till igen” hade jag tät kontakt med mina kontakter på plats och trippelkollade informationen på UD:s app Resklar – som konstaterade att inga rapporterade fall av turister har drabbats av pest efter resa på Madagaskar. Den informationen, i kombination med ett konstaterande att sjukdomen behandlas med en antibiotikakur och ett lugnande samtal med en läkare på min vaccinationsklinik, räckte för att jag skulle känna mig säker nog att resa iväg ändå.

Efter lunchen kör vi genom landskapet i en 4WD och gör ett snabbt stopp på en lokal wrestlingmatch där adrenalinet pumpar genom både deltagare och publik. Den starka fyrhjulsdriften på bilarna blir vår räddning när vi så småningom viker av huvudvägen och tar oss fram på slingriga och skumpiga vägar på vår väg till Jungle Park vilket är vårt boende för natten. Här tar jag mitt pick och pack och flyttar in i ett smurfliknande litet hus med de konstigaste vinklar, vrår och spännande inredningsdetaljer. Det är exotiskt och totalt annorlunda från allt jag är van vid. Till min stora lycka möts vi av ett gäng hetsigt blinkande eldflugor på vår nattpromenad genom campingområdet.

Lagom tills vi kommer tillbaka till campingen efter att ha spanat efter några av landets hundratal lemurarter tänder personalen fotogenlampor som lyser upp den lilla stigen tillbaka till mitt karaktäristiska smurfhus. Hög luftfuktighet och tryckande värme i kombination med främmande ljud utanför mitt lilla krypin mitt ute i ingenstans är inget lysande recept för en lyckad nattsömn.

Läs mer: 

• Jungle Park: ekotänk och boendeäventyr i Madagaskars djungel

#Dag 3: (måndagen den 11 december) Montagne d´Ambre

Jag hinner vakna ett tjugotal gånger innan klockan ringer vid 05 och det är dags för ett par timmars hajk tillsammans med vår guide. Vi smyger fram över stock och sten på “Parrot’s canyon Tour”. Färgerna är intensiva och ljuden från insekter och fågelkvitter är påtaglig. Målet med vandringen är Parrot Valley, en stor dal där papegojorna brukade flyga i otaliga mängder. Vi ser ett fåtal flaxa omkring uppe bland träden, vilket är tillräckligt för att jag ska bli nöjd. På väg tillbaka till Jungle Park kan jag med skräckblandad förtjusning konstatera att jag är en halvmeter ifrån att trampa på en stor boaorm. Att resa till Madagaskar visar sig bli lite väl spännande, gissa om pulsen går upp!?

Efter frukost åker vi in till hamnstaden Antsiranana (staden hette Diego Suarez fram till 1975) som är något helt annat än morgonens morgonhajk ute i vildmarken. På den lokala marknaden sågas det köttstycken, rensas inälvor, mals kryddor och köpslås alla möjliga sorters dagligvaror så att det står härliga till.

Färgerna på kvinnornas plagg är en rejäl kontrast mot stockholmarnas svartklädda uppenbarelse i vintertid…

… och dofterna från varorna på marknaden är lika intensiva som kvinnornas färger på klädplaggen. Efter att ha strosat runt på marknaden kör vi vidare mot det mindre samhället Joffreyville. Tempot går ner och klimatet är betydligt behagligare. Det är inte svårt att förstå varför fransmännen valde att bosätta sig här när de kom hit i slutet av 1800-talet. Efter lunch på Relais de la Montagne d’Ambre åker vidare mot Montagne d’Ambre National Park– en av Madagaskars 48 nationalparker. Den här parken har inte mindre än sex sjöar, vi hinner kika på en av dem och tar oss därefter vidare till ett maffigt vattenfall. Mikroklimatet är behagligt och uppfriskande och vandringen avslutas på bästa sätt genom att vi får se ett tjugotal lemurer svinga sig fram genom trädkronorna. Efteråt är det dags att hoppa in våra 4WD:s igen. Det tar oss tre timmar att köra mindre än fem mil – Madagaskars vägar är i extremt dåligt skick.

Vår guide Christophe kallar hålen i vägarna för ”elefant nests”: “hålen i vägarna är så stora att elefanterna kan ligga där och sova”. Till slut når vi kvällens slutmål – vårt boende på Black Lemur Camp och ett kort besök i grannbyn Anjahakely village. Innan läggdags hinner vi med ännu en hajk i form av en dryg timslång nattvandring där ljudet från cikadorna nästan är öronbedövande.

#Dag 4: (tisdagen den 12 december) Ankarana – Iharana

Sömn är definitivt inget jag prioriterar under den här resan, klockan 04:45 är det dags att stiga upp för att ge oss iväg på några timmars vandring i hopp om att få en skymt av svarta lemurer. Regnskogen är tät, värmen tryckande och trekkingen den svåraste hittills. Precis när vi är beredda att ge upp och gå tillbaka stannar guiden till och lyssnar. Och ser man på – ett helt gäng lemurer med tjock svart päls sitter obekymrade i träden och kikar ner på oss. Naturmagi!

Efter frukost kör vi åter igen vidare på skumpiga vägar, den här gången med Ankarana Nationalpark i sikte. Den här skogen är annorlunda mot den tryckande regnskog vi tidigare har sett – luftig och välskött med skimrande ljusgröna färger. Vi går och går, under våra drygt tre timmar stöter vi på en obekrymrad ringsvansmangust och kronlemurer (eller kronmakis som de också kallas). Jag älskar att få en skymt av alla de här märkliga djuren, men dagens höjdpunkt blir ändå besöket vid Tsingy of Ankarana. Den grå kalkstenen har formats av vatten och vind till ståtliga och vassa formationer…

… som bildar ett enormt Sagan om Ringen-liknande landskap framför oss. Jag gör genast kopplingen till Bryce Canyon i Utah, även om färgerna är helt annorlunda.

I slutet av vår vandring börjar det åska och lagom till vi ska äta lunch börjar regnet vräka ner. Jag försöker smälta intrycken från naturens underverk när vi hugger in på en traditionell måltid vid restaurangen Chez Laurent. Ris, sebu (landets svar på våra kor) och grönsaker – hungern gör sig påtaglig efter alla våra strapatser under dagen. Från restaurangen skumpar vi vidare på en timmes bilfärd till Iharana Bush Camp.

Folk vinkar i byarna när vi åker förbi och vi stannar till för att hälsa. När vi äntligen når Iharana Bush Camp blir jag visad till en stor träbungalow med terrass och utsikt över Tsingylandskap och tar resans bästa dusch. Där och då landar jag på riktigt – intrycken börjar sakta att smälta in. Efter middagen kryper jag in under mitt myggnät och får en livs levande skuggshow när jag ser ödlorna ligga i bakhåll efter insekter på taket av mitt myggnät. På natten vaknar jag av att inte bara jag själv, utan även min mage verkar ha insett att jag befinner mig på Madagaskar. Det blir inte mycket sömn den natten (heller). 

#Dag 5: (onsdagen den 13 december) Ankarana

De närliggande byarna vaknar till liv lagom till solen går upp vid 05-snåret. Vi tar tillvara på timmarna innan solen börjar steka på, den här dagen står en cykeltur genom landskapet på schemat.

Rytmiskt och metodiskt trampar vi fram genom landskapet…

… och de magiska fototillfällena avlöser varandra. Cykelturen avslutas på bästa sätt för min del genom ett stopp i “storbyn” där vi slår oss ner på en lokal restaurang och beställer in en kopp te. Både barn och gamla kommer förbi och handlar godsaker medan livet går sin gilla gång i byn. Tuppar som sprätter, oxar som drar och barn som springer hem från skolan. Mitt sällskap cyklar vidare medan vår guide Christophe gör mig sällskap tillbaka till campen. Jag behöver ta igen mig efter en natt med extremt lite sömn. Energin behövs, efter lunch är det dags för ännu ett äventyr.

Vi ger oss av på en flera timmars lång hajk upp mot de vassa grå kalkstensklipporna på vår “Tsingy Tsingy circuit”. Svetten lackar och det gäller att hålla tungan rätt i mun när vi sakta men säkert arbetar oss uppför de branta klipporna. För att komma upp till toppen behöver vi ta oss igenom ett grottsystem. När jag tänder pannlampan och smyger in i mörkret kan jag inte låta bli att skratta åt vårt lilla luciatåg som lyser vägen genom grottorna, luciadagen till ära. Grottsystemet har varit öppet sedan 2013 och upplevelsen här blir en av mina topp-tre upplevelser under resan.

Vi får ta några välbehövliga pauser under vårt äventyr och kommer fram till vår utsiktsplats lagom till solnedgången. De andra skålar i champagne, jag äter snittar och kvällen avslutas med ett näst intill magiskt ögonblick då det visar sig att ett lemurpar sitter och tjattrar precis bredvid vår utsiktsplats. Det är som taget från en filmscen!

#Dag 6: (torsdagen den 14 december) Nosy Be

Den andra natten på Iharana Bush camp går insekterna bananas. Trots mitt insektsnät letar sig mikroskopiskt små flugor in till mig och plötsligt känns det exotiska inte lika exotiskt längre. Vi lämnar vårt bush camp bakom oss och kör vidare mot samhället Ambilobe, där vi stannar till vid Chez Irma och äter en traditionell Madagaskarfrukost. Jag hugger med glädje in på nygräddat bröd, risgröt och en stor kopp citrongräste.

Efter en rejäl frukost hoppar vi in i bilarna igen – den här gången mot Ambanja och Millot cocoa plantation.

För första gången i mitt liv ska jag få besöka ett kakaoplantage – som jag har längtat! Jag får en privat tur genom hela plantagen och känner mig som ett barn på julafton. Jag knäcker nytorkade chokladbönor på löpande band och tuggar i mig bönorna som har en stark, tung och nästan rökig smak.

Smaken på själva höljet runt bönan innan de har torkat har en helt annan karaktär, len och lätt. Efter besöket på plantagen och ännu en stor festmåltid tar vi oss mot Ankify…

… där en rejält skakig båtfärd tar oss till Eden Lodge. Det här boendet med safariliknande bungalowtält är ett sant och äkta paradis där jag för första gången under resan får doppa mig i det badrumstempererade havet. Det är som balsam för själen och det blir ännu bättre när vi får se en dubbel regnbåge vid solnedgången. Det är omöjligt att inte dra paralleller till stränderna i Thailand som jag har kommit att uppskatta så mycket. Efter mörkrets inbrott gör vi oss redo för resans sista nattvandring i jakt på lemurer och andra djur. I pannlampans sken ser det ut som att hela vägen glittrar av diamanter – det är en surrealistisk syn som i slutändan visar sig vara nattspindlarnas ögon som reflekteras i pannlampans sken. Att resa till Madagaskar bjuder på många överraskningar!

Läs mer:

• Kakaoplantage på Madagaskar: Millot cocoa plantation

#Dag 7: (fredagen den 15 december) Nosy Be – Antananarivo

I vanlig ordning vaknar jag innan klockan ringer och tar en morgonpromenad längs stranden. Vi har bestämt oss för att snorkla kl 06 i hopp om att se ett gäng havssköldpaddor som tydligen brukar hålla till utanför Eden Lodge. Turen är inte på vår sida, istället checkar vi ut och låter vår speedboat ta oss till ett närliggande snorkelställe. Här finns det fiskar i alla färger och former så att det räcker och blir över. Korallerna ser dock trötta ut och sikten är inte toppen, men snorklingen når definitivt upp till en godkänd nivå i relation till mina andra snorkelupplevelser i världen.

Efter snorklingen får vi en lugn båtfärd på ett näst intill spegelblankt vatten till ön Nosy Comba och mer specifikt till…

… en välkomstdrink på Tsara Komba Lodge. Det här boendet vore en självklar rekommendation om du planerar att resa till Madagaskar på en bröllopsresa. Lugnt och avskilt med en orealistiskt vacker utsikt över havet från klippan på vilken Tsara Komba Lodge vilar. De konstnärliga detaljerna ger boendet en unik touch och hållbarhetsarbetet är en viktig beståndsdel av även det här boendet (liksom flera andra av de lodger vi besöker under resan, mer om det i ett senare inlägg.)

Tsara Comba Lodge arbetar tätt tillsammans med den närliggande byn Antrema village som vi också får besöka. Lagom till vi har ätit resans godaste middag, köket här är i princip självförsörjande med grödor från egen trädgård, tronar mörka moln upp sig. Vi får en skräckupplevelse till båtfärd genom åskoväder och hällande regn över till ön Nosy Be och dess huvudort som passande nog visar sig heta Hell-ville. Från hamnen åker vi direkt mot våra respektive hotell. Efter en middag på Nosy Be Hotel börjar jag känna mig yr och svimfärdig – och när jag till slut landar i min hotellsäng på Vanila Hotel däckar jag totalt. Ett otroligt intensivt schema i kombination med en mage som inte riktigt vill vänja sig vid Madagaskars matkultur börjar ta ut sin rätt, att resa till Madagaskar är inte bara guld och gröna skogar.

Läs mer:

• En veckas fullt ös bland lemurer, regnskog och bush camps

#Dag 8: (lördagen den 16 december) Antananarivo – Stockholm

Sista dagen på Madagaskar är planen att vi ska utforska Nosy Be lite närmare. Mitt sunda förnuft säger åt mig att stanna på hotellet och vila upp mig inför den maratonlånga resan tillbaka till Sverige, att resa till Madagaskar har till slut tagit ut sin rätt i form av sömnbrist och magstrul. Trots att jag går miste om ett par fina utflykter är det förmodligen ett smart drag.

Jag stannar på hotellet och lägger mig i skuggan av vajande palmer, jag har svårt att föreställa mig en bättre plats för avkoppling och återhämtning än det här.

Planerar du att resa till Madagaskar för att avnjuta semester i form av sol, bad och stränder är Nosy Be ett bra alternativ, men för egen del hade jag definitivt kombinerat en sådan ö-vistelse med äventyr på Madagaskars fastland.

Efter att ha vilat upp mig några timmar är det dags att börja förbereda hemresan. Med en rejäl laddning smutstvätt i väskorna och ett gäng oförglömliga minnen att bearbeta är jag redo att hoppa på vår transferbuss till Nosy Bes flygplats Fascène airport för vidare färd mot Antananarivos flygplats på fastlandet. Cirkeln är sluten när vi stannar till vid hotell San Cristobal för att äta middag – alltså samma hotell vi sov på första natten vi landade. Tänk att en dryg vecka kan kännas som en hel evighet!

#Dag 9: (söndagen den 17 december) Antananarivo – Stockholm

Vid 02-snåret natten mot söndagen lyfter planet från Tana tillbaka till Paris och nästan ett dygn senare landar jag på Arlanda (och som bonus kommer min incheckade ryggsäck hela vägen fram utan strul, hurra!). Att resa till Madagaskar är en oförglömlig upplevelse på alla sätt och vis, särskilt när resan avslutas genom att jag blir upphämtad av min familj på tågstationen.

Men det bara guld och gröna skogar att resa till Madagaskar? Nej, så är det såklart inte. Landet har stora problem med fattigdom (90 procent av befolkningen lever på mindre än två dollar om dagen!) och det ryktas att stora delar av samhällssystemet är korrupt. Jag kan dock ändå se att vi svenskar har en hel del att lära oss av befolkningens sätt att se på familjen och på livet i stort. Mer om det framöver!

Är du nyfiken på hur vi bodde? Här hittar du ett recensionsinlägg med boendetips till Madagaskar.

Resan till Madagaskar var en pressresa arrangerad av CBI. Mer läsning om resan utöver mitt inlägg “Att resa till Madagaskar: min resa dag för dag” ni under kategorin Madagaskar.