I samarbete med True Workout.
Jag befinner mig i ett hotellrum i Katalonien och har precis ställt klockan för att stiga upp och springa i morgon bitti. Med Varberg Halvmara i sikte finns inga ursäkter kvar – mina löpardojor behöver bränna asfalt!
Jag och Lisa, min tränings/poddkompis i vått och torrt. Foto: Rosita Lincoln
Jag har för länge sedan slutat med nyårslöften som ändå faller i glömska, för några år sedan började jag istället med ”Årets Ord” efter att ha inspirerats av min storasyster. 2013 sedan var mitt ord för året Toppform. Jag och två vänner bestämde oss för att förena nytta med nöje och for land och rike runt för att genomföra Tjejklassikern. Upplägget var bästa tänkbara – vi var starkare tillsammans och peppade varandra i en gemensam Facebookgrupp. Resorna till simningen i Vansbro, cyklingen i Jönköping och skidorna i Mora blev ett sätt att se mer av Sverige, men framför allt av varandra. Aldrig har uttrycket ”Resan är målet” känts mer aktuellt (här kan ni se en film från vårt toppformsår).
Med en kropp som var stark både fysiskt och psykiskt genomförde jag Tjejklassikern, samtidigt som weekendresorna i Europa avlöste varandra. Jag var i balans och livet lekte.
Tjejklassikern varvade jag med andra lopp, här The Run 2013 tillsammans med bl.a. Linda till höger.
Efter att samtliga fyra Tjejklassikermedaljer var bärgade blev både jag och mina träningskompisar C och L gravida, och så småningom föddes Lillmyhran. Min föräldraledighet toppades med en thaimout på Koh Lanta, och förutsättningarna att komma i form efter graviditeten var ideala. Vi bodde i en lägenhet med direkt access till gymmet, jag tränade med en PT som lärde mig att inte vara skräckslagen för att lyfta tungt – och jag började dessutom varje morgon genom en promenad eller en löprunda barfota på stranden. När vi kom hem till Sverige lyckades jag springa Tjejmilen på nytt personbästa – och drömgränsen om milen på under 50 min kändes plötsligt inom räckhåll.
Bästa underlaget att springa på!
Och sedan? Sedan kom livet emellan, som det så fint heter. Jag började jobba igen och pendlade flera timmar varje dag. Barnens sjukdomsdagar avlöste varandra, och mina föräldrar blev allt sämre i cancer. Efter en lång och tung höst dog min älskade Far nu i februari. Vid det här laget var träningslusten för länge sedan borta, lusten att resa likaså. Kroppen och själen värkte, och jag kunde knappt förmå mig att stiga upp från sängen. Världen som jag kände den föll ihop.
Men så nalkades våren, lite i taget. Och med den viljan att hitta tillbaka till mig själv. Tillbaka till träningen, tillbaka till resorna, tillbaka till livet. Jag och mina trogna Tjejklassikerkompisar L och C började fila på nya mål och planer – och rätt som det var hade vi bokat in oss på Varbergs Halvmara i oktober. Dessutom bestämde vår familj oss för att köra en gluten- och sockerfri månad från mitten av april och framåt. I ungefär samma veva fick jag, Sofia och Lisa en chans att påbörja ett långsiktigt samarbete med True Workout i Liljeholmen, som har sitt ursprung i upplevelsebaserad träning. Det var pricken över i:et – och precis vad jag behövde för att köra igång på allvar med träningen inför Varberg Halvmara. För ett par veckor sedan körde jag mitt första PT-pass med Anki i True Workouts studio i Liljeholmen, och jag är så himla glad för det. Planen är att avsluta det här samarbetet med en gemensam träningsresa till Portugal i höst, mer information och rabattkod kommer framöver om någon (eller några!) av er läsare är sugen på att haka på.
Så jo – det är dags att bli stark igen, inifrån och ut. Världen, och Varberg Halvmara, väntar på mig!
Det aktuella blogginlägget är en del av ett långsiktigt samarbete med True Workout. Orden och åsikterna är som vanligt mina egna.
Du schaffst es immer noch zum 25 km Lauf in Berlin am 14. Mai – ins Olympiastadion und durchs Brandenburger Tor, Du weisst schon ( :
Das wäre schon was!
Vilket roligt samarbete och träningsresa! Jag har kört hårt sen L var typ 3 mån och känner mig i rätt bra form nu… men oroar mig hur det sks bli när jag börjar jobba…. och logistiken… nu har jag massor av tid till träning & dagliga promenader…. men inte sen….:(. Njut av Spanien! Saknade dig på
Travel Massive igår! kram
Åh, förstår dig! Men med lite planering blir det säkert bra. Hoppas ni hade kul på TM. Kram
Duktigt m
Halvmara!
Åh, jag minns fortfarande när vi sprang ”The Run” där för en massa år sedan – året då även jag befann mig på topp när det kommer till löpning! Halvmara låter spännande liksom träningsresan – känns dock som att jag har en bit kvar till både distans och att lämna allt hemma med 1-åring och storbusarna för att ta mig tiden att komma iväg helt själv på en sådan resa….
Heja dig – ska bli spännande att följa din träningssommar/höst!
Kram
Det var härliga tider, så kul lopp! Du har ju fullt ös, en sak i taget. Kram
Härligt med ett mål och halvmara är ju en skitbra distans! Tillräckligt jobbig för att få bra tider på och tillräckligt lätt för att ta sig runt med hedern i behåll. 🙂 Vad siktar du på för tid i höst?
Mvh
Krasslig, så här två veckor innan Göteborgsvarvet…
Oj, har inte ens tänkt på tid. Borde jag!? 😉 Tänker först och främst överleva – haha.
Va roligt, alltid kul med mål. Kan det bli en surfresa i höst mån tro? 🙂
Japp, jag funkar inte utan mål… men surfresa!? Tja, varför inte? 😉
Härlig läsning om härliga minnen! Vilken dröm att åka på träningsresa till Portugal!!!!
Ja, men ska du inte haka på då? Vi drar efter halvmaran… 😉
Såå härligt inlägg att läsa Annika. Heja dig! Och Ps, jag funkar som dig – behöver ett mål (en – positiv – piska ?) för att genomföra, inom rimlig framtid. Det här inlägget piggade upp mig, efter att lite deppigt ha behövt inställa dagens planerade 10 km-lopp. Är anmäld till Sthlm halvmarathon i september – vi får peppa varandra i sociala medier ??
Kram
Mål är grejen! Det kommer att gå hur bra som helst i september. Kram!