Inlägget ”Vandra i Tyskland” är del av ett samarbete mellan Att resa-podden samt Tyska Turistbyrån och Dresden Marketing.
“Oj, är det här bilder från Tyskland?” Orden kommer från min man Tobias efter att ha bläddrat igenom bilderna från resan till Dresden och specifikt från vår vandring i Sächsische Schweiz.
Han förknippar (tysk)landet med Autobahn och trista betongförorter i en dämpad färgskala. Bilresorna genom landet har mest varit en sträcka han måste ta sig igenom för att komma ner till det “riktiga” Europa. Det vackra. För egen del har jag mest varit insnöad på storstadspulsen i Berlin, slottsvyerna i Potsdam och julmarknaderna i Nürnberg. Men att vandra i Tyskland, i en miljö som inte har en enda gemensam nämnare med Autobahn, det är något helt annat.
Att vandra i Tyskland (på gränsen till Tjeckien)
När planeringen inför resan till Dresden började ta fart ville jag och Lisa verkligen få in en programpunkt som innebar att vi fick vandra i Tyskland. Jag föreslog att vi skulle kombinera dagarna i Dresden med en dagsutflykt till Erzgebirge, en ort jag starkt förknippar med mina tyska julprydnader med samma namn. Jag visste att Erzgebirge också lär ha fina vandringsleder och hade specifikt siktat in mig på The Erzgebirge-Vogtland Ridge Trail eller någon liknande upplevelse. Vår kontaktperson på Tyska Turistbyrån tyckte att det lät som en bra idé, men undrade försiktigt om nationalparken Sächsische Schweiz/Elbsandsteingebirge, som ligger betydligt närmare Dresden, var ett alternativ. Efter att ha gjort en snabb bildgoogling var saken avgjord. Hur kan jag ha missat det här stället och dess gigantiska raukliknande formationer?
De här omgivningarna och kalkstensbergen vid floden Elbe har lockat klättrare sedan en lång tid tillbaka, av förståeliga skäl. Bergskedjan Elbsandsteingebirge består både av sandstensplatå, tät skog, djupa dalar och vattendrag. Klättarna som kommer hit lockas av de lodräta Basteiklipporna, jag och många med mig kommer istället hit för vandringslederna.
Elbsandsteingebirge är alltså en bergskedja som löper både över Tyskland och Tjeckien. Den tyska delen av bergskedjan kallas också för Sächsische Schweiz – alltså Schweiz i Sachen. Smeknamnet kommer från ett par unga konstnärer som kom hit för att måla. Platsen påminde dem om det vackra och dramatiska Schweiz och resten är historia.
Vi tar oss med tåg från Dresden till Sächsische Schweiz, via en kort färjetur över Elbe…
… för att nå den lilla byn Kurort Rathen varifrån vandringslederna utgår.
Tåget från Dresden till Kurort Rathen är fullt med vandringsryggsäckar, cyklar, kompressionsstumpor och vandringskängor i en salig blandning. Det här må vara en populär turistdestination för oss som är nyfikna på att vandra i Tyskland, men verkar vara minst lika uppskattad av lokalborna själva.
Efter att ha mött upp vår guide Daphna är det dags att börja gå uppåt. Och brant uppåt går vi, första stigningen suger rejält i benen – men är egentligen den enda riktigt jobbiga sträckan genom vandringen.
Snart får vi lön för mödan, i form av panoramavyer över Elbe…
… och snart därefter en maffig översikt över bergstoppen Bastei, en av de absolut mest kända bergstopparna i området. Ser ni staketet högst upp till vänster i bild? Det är den berömda Basteiutsikten (Basteiaussicht), där det tidigare bjöds på en panoramautsikt över bergstopparna Lilien- och Königstein. Tidigare, men inte längre. Efter resultat av regelbundna mätningar av klippavsatsen kunde det inte längre garanteras av klippan skulle hålla för turistmassorna. För att ta det säkra före det osäkra är plattformen numera avspärrad.
Men det går knappast nöd på oss besökare. Vackra utsiktsplatser finns det gott om, trots att en av de mest kända numera är avspärrad. En av de andra stora sevärdheterna i området är den 76.5 meter långa Basteibron (se omslagsbilden). Den bästa vyn över bron får vi från det område där medeltidsborgen Felsenburg Neurathen, som också kallas Königsteinborgen, tidigare tronade upp sig. Ruinerna av det som var den största medeltidsborgen i regionen finns fortfarande kvar och går att nås via en entré där inträdet kostar ynka två euro/person. Missa för allt i världen inte att gå in här, utsikten över skog och klippor är spektakulär! Härifrån får du också en skymt av amfiteatern Felsenbühne, där det regelbundet hålls föreställningar.
Tidigare stod ett vakttorn tillhörande medeltidsborgen på platsen där munkstatyn Mönch idag står. Klippan är tydligen ett populärt mål för klättrare i området.
Från de höga höjderna vandrar vi snart neråt igen, till murriga och fuktiga gångar med branta sandstensklippor på båda sidor. Området vi passerar kallas för “Schwedenlöcher” och det är ingen smickrande historia för oss svenskar som ligger bakom namnet.
Under det trettioåriga kriget, då vi svenskar for fram och härjade i Europa, tog bönderna som bodde i området runt Sächsische Schweiz med sig sina dyrbarheter hit till bergen för att gömma undan dem för giriga svenskar.
Idag är “de svenska hålen” en av många häftiga stopp under vandringen i Sächsische Schweiz.
Till skillnad från den stekande solen uppe vid klipporna är luften här nere sval och fuktig…
… enligt vår guide kan det skilja drygt 20 grader i temperatur från topparna vi nyss har trampat runt på, jämfört med gångarna här nere.
Att vandra i Tyskland bjuder med andra ord i vårt specifika fall på en varierad upplevelse både vad gäller vegetation…
… och vandring. Här får vi höga berg och djupa dalar, varvat med gammal hederlig “svenskskog”. För personer som av någon anledning inte orkar att vandra finns det ändå möjlighet att nå Basteibron via en kort promenad uppe från Berghotel Bastei/Panoramarestaurant som ligger alldeles i närheten av Basteiutsikten.
När vi så småningom kommer ut från Schwedenlöcher når vi ett vattendrag där folk i lugnan ro paddlar fram i roddbåtar och trampbåtar.
Snart är vi tillbaka där vi började, i Kurort Rathen, en pittoresk liten by som hade kunnat misstas för vilken alpby som helst. Österrike? Absolut. Schweiz? Utan tvekan.
Efter några timmars hajk (vi är ute i ca 4 timmar), historielektioner och fotograferande är det hög tid att äta lunch. Vår guide rekommenderar tysk husmanskost på Amselgrundschlösschen och så blir det.
Lisa får äntligen sin efterlängtade Schnitzel och jag får min Knödel (tänk er kokade potatisbullar, i mitt fall i en salig blandning med svamp, bröd och persilja). Mätta och belåtna, och efter tjugo ynka minuter med tåget från Kurort Rathen, är vi snart tillbaka i ett Dresden där stadsfesten är i full gång. Vilka ljuvliga kontraster vi får uppleva under den här resan!
Vandra i Tyskland – praktiska tips och bra att veta:
- Transport: Vi utgick från Dresden Hauptbahnhof och tog tåget RE50 i riktning mot Schöna. Det tog drygt 20 minuter till vår station Kurort Rathen. Från stationen är det en kort promenad ner mot Elbe, där det väntar en linfärja för att ta passagerarna över till andra sidan Elbe där vandringsleden börjar. Färjan över tar bara ett par minuter och kostar två euro tur och retur (kontanter gäller!). Läs mer om hur du tar dig till Sächsische Schweiz här.
- Guidade turer: Guidade turer på engelska görs bland annat av Daphna Zieschang från företaget Hobbit Hikes. (Daphna har vandrat i området sedan barnsben, och har även klättrat här otaliga gånger, och kan därför hitta i Sächsische Schweiz som i sin egen bakficka.)
- Vandring i grannlandet Tjeckien: Inspiration om liknade vandringsupplevelser på den tjeckiska sidan, alltså alldeles i närheten av Sächsische Schweiz, hittar ni i 4000mils inlägg om Vandring i Bohemian Switzerland i Tjeckien.
- Mer information om Sächsische Schweiz hittar du på den här sidan.
Vill ni höra mer om vår vandring och dagarna i Dresden? Lyssna till första halvan av vårt podcastavsnitt Att resa till secondary cities. Kort sammanfattning: Vill ni kombinera historiska och kulturella höjdpunkter, mixad arkitektur, sagoslott och stadspuls med möjlighet att vandra i Tyskland är Dresden ett utmärkt alternativ!
Mer läsning om resan hittar ni här:
- Tips om Dresden: ett värdigt småsyskon till Berlin
- Neustadt Dresden – en cool stadsdel värd ett besök i sig (min poddkollega Lisas blogg)
Har ni fler tips om att vandra i Tyskland får ni gärna fylla på i kommentarsfältet! Gilla gärna Resfredag på Facebook för att få del av fler restips framöver.
10 comments
Har velat åka till Elbsandsteigebirge i femton år nu och alltid får det stryka på foten för att det ligger lite avsides . Någon gång ska det bli av. Härlig reserapport.
Men vad kul att höra – jag hade helt missat den här delen av Tyskland!! Någon gång blir det av, och det kommer att vara värt det. Tack för din kommentar!
Åh, vad jag känner igen mig. Vi tog den enkla varianten och körde till Basteis parkering och vandrade bara runt i området. Nästa gång, för det blir en nästa gång, ska vi vandra på riktigt!
Ja, men det är härligt att bara gå omkring också – vyerna är fantastiska!
Fantastisk natur! Känner igen en del från den tjeckiska sidan. Har fått upp ögonen för det här området samt Dresden genom din blogg och Reiselindas. Kul när ni skrev om ungefär samma ställen ungefär samtidigt 🙂
Visst är det fint!
Men åh så fint! Hit vill jag också åka och vandra! Och även klättra ifall de har bouldering där 😀
Gah, blev alldeles darrig i benen när jag såg folk klättra uppför de där klipporna… men jag kan se dig där!Boulde-what? Jag får nog läsa på i klättringsparlören, haha!
Vi ska till Dresden nästa helg och funderar på denna vandring! Är det möjligt med en 1 årig på ryggen? Eller hur brant är de första partiet?:)
Vad kul Freja! Har du en bra bärsele går det absolut att ta sig runt med en ettåring. Jag hade dock inte satsat på det brantaste partiet då – utan gått en annan väg. Det finns flera olika leder att välja på.