En av de roligaste sakerna med att bo utomlands är att lära sig mer om och ta del av respektive lands traditioner. Under mitt år i Berlin fick jag uppleva flera tyska traditioner, bland annat ”Martinstag” som infaller idag, den 11 november.
Jag tycker att november är en riktigt tråkig månad i norra Europa. Här i Sverige känns den dock både varmare och hjärtligare i samband med vår Alla helgons dag och dess levande ljus. Från USA har Halloween-jippot sakta men säkert spridit sig på både gott och ont. Tyska traditioner i november bjuder i sin tur på ”Martinstag”, detta för att uppmärksamma helgonet S:t Martin. I legenden om S:t Martin är huvudtemat hjälpsamhet och att dela med sig. Under den här dagen går barnen runt och sjunger i Laternenumzug – som kan liknas vid vår svenska motsvarighet till luciatåg. I händerna bär barnen ljuslyktor, laternen, som de själva har pysslat ihop. Något jag också har läst, men inte sett själv, är att det även brukar finnas en utklädd S:t Martin som rider före tåget på en häst fram till en eld liknande vår motsvarighet till majbrasa, där barnen också får dela bröd med varandra.
När jag bodde och pluggade i Berlin introducerades jag för Martinstag av min tyska ”extrasyster” H, som för länge sedan var utbytesstudent hos min familj. Hon tog med mig ut på Berlins gator för att njuta av mysig stämning i form av lysande lyktor och fin barnsång. För några veckor sedan kunde jag glatt hämta ut ett överraskningspaket från Tyskland. H tyckte det var på tiden att jag skulle föra traditionen vidare till mina egna barn. Finns det något bättre än överraskningar? Ja, det skulle väl vara nya traditioner då.
Till mig skickade hon med en påse Nervennahrung = näring för mina nerver, haha! Hon känner mig väl och vet att jag är ett stort fan av choklad i allmänhet, och tysk Lindtchoklad i synnerhet.
Så, med pysselsuget i högsta hugg satte vi igång att måla, klippa och klistra…
… självklart med hjälp av utmärkta instruktioner.
Och voilá, här ser ni de färdiga resultaten! Julia och Sebastian bestämde sig för att köra på Halloweentema, medan jag gick loss på Nelly kit och klippte stjärnor och månar så att det stod härliga till.
En av de sångerna som sjöngs i det lykttåget jag såg i Berlin, och som jag fortfarande kommer ihåg texten på nu 12 år senare, är den här:
”Ich gehe mit meiner Laterne und meine Laterne mit mir.
Da oben leuchten die Sterne, hier unten leuchten wir.
Ein Lichtermeer zu Martins Ehr, Rabimmel, Rabammel, Rabumm.
Ein Lichtermeer zu Martins Ehr, Rabimmel, Rabammel, Rabumm.”
Fritt översatt? Jag går med min lykta, och min lykta med mig. Där ovan lyser stjärnorna, och här nere lyser vi. Ett hav av lyktor till Martins ära, Rabimmel, Rabummel, Rabumm. Ett hav av lyktor till Martins ära, Rabimmel, Rabummel, Rabumm.
Glad S:t Martins dag, både tyskar och svenskar! De där ljuslyktorna, och budskapet om hjälpsamhet och att dela med sig, kan sannerligen behövas i denna vår dystra och mörka värld.
Läs mer: Ett dygn i Berlin – att återuppleva min gamla hemstad
Intressant! När jag var liten (i Skåne) firade vi Mårten gås. Minns mest att man pysslade i skolan/förskolan och sedan pyntade med det där gåspysslet hemma, haha. Men traditionen är ju gåsamiddag förstås 🙂
Kul att det finns så lokala traditioner här i Sverige! Känns ju synd att äta upp Mårten gås varje år, om man nu ska fira honom.. haha.
Vi ska fira Mårten gås på tisdag med Ms familj!
Vad kul Kajsa, första gången!?? Ser fram emot en utförlig recension av denna lokala tradition!
Åh vad glad jag blir att du skriver om St Martin och länkar till Lanclin Annika 🙂 Vi pysslade Lanternen med barnen på jobbet i tisdags men sen blev jag hemma med sjukt barn hela veckan så hela firandet stannade liksom av. Jag vet dock att Atlas hade tränat in en St Martinsteater med sin klass och på tisdag är det St Martins zug med förskolan jag jobbar på. Då brukar de ha en häst som går först i tåget och så äter vi tillsammans som avslutning. <3
Kul att höra hur ni gör ”på riktigt” nere i Bayern i år Linnea. Och självklart länkar jag till dig/er! 🙂
Vad kul! Som det waldorfbarn jag är har jag firat S:t Martin varje år som barn. Förutom att vi gjorde lyktor och gick med dem i mörkret och sjöng (på svenska hehe) så kom även S:t Martin ridande med sin mantel på sin häst och delade ut …well, mandariner! En rolig högtid som jag minns det☺️
Oj, där ser man! Det verkar fantastiskt kul med hela Waldorf-grejen alltså, vilka roliga saker ni verkar ha fått göra under skolgången.
Som tysk före detta Waldorfbarn (nu gubbe i Stockholm), känner jag igen kritorna, Stockmars Wachsmalstifte på bilden. Det var viktig med att äta Camembert eftersom dess förpackningar gav ’Boden’ och ’Deckel’ till laternorna.
Åh vad roligt att höra! 🙂