Soft adventure: min sommar med en lagom dos pulshöjare

Sommaren kom och sommaren gick. När jag ser tillbaka på månaderna bakom mig kan jag konstatera att de blev ungefär så som jag hade föreställt mig med naturupplevelser, sommaräventyr och lite lagom pulshöjare.

Precis innan sommaren drog igång på riktigt påbörjade jag ett bloggutkast som jag aldrig publicerade (jag har tappat räkningen över mina utkast, idéerna är för många och tiden räcker aldrig till). Jag döpte rubriken på utkastet till Lägereldar, tältnätter och kajakäventyr – min sommarlista och tanken var att jag skulle lista de upplevelser jag hoppades kunna hinna med under sommarmånaderna. Några lägereldar utöver den på Andersön i Östersund blev det aldrig, värmeböljan och torkan slog till och eldningsförbud blev ett stående inslag i landet. Sommarlovsäventyr och naturupplevelser blev det desto fler av, men i “lagom” dos. Jag är ingen vidare adrenalinjunkie, och har under det senaste året dessutom blivit ännu räddare av mig. Jag ägnar mig däremot gärna åt det som jag nu har förstått kallas för “soft adventure” – typ enklare former av kajakpaddling, löpning, cykling och vandring. (Vi pratar för övrigt mer om begreppet i podcastavsnittet “Att resa för soft adventure”.)

Soft adventure och min sommar med en lagom dos pulshöjare

Vandring:

att resa till Irland — Bild 1 och 2: Vandring vid Handölsforsen. Åre. 3: Slieve leauge, Irland.

I sommar har jag promenerat väldigt, väldigt mycket – men jag har också vandrat och hajkat mig fram i lite tuffare terräng både i Åre och på Irland. (Alltså, var går ens gränsen mellan promenader och vandringar/hajker? Är det terrängen som avgör? Avstånden?) Den här typen av äventyr light passar mig perfekt – allt som behövs är ett par bra skor och relativt bra flås. När barnen är med behövs också tålamod så att det räcker och blir över till hela familjen.

Läs mer:

Löpning:

Under hela den här våren/sommaren har jag tagit mig ut på löprundorna utan att klaga. Sträckorna jag springer är inte särskilt långa och farten är inte särskilt imponerande, men jag har sent omsider kommit till någon slags insikt om att tidsresultatet inte spelar någon roll. Jag springer just nu för frisk luft i mina lungor, för skog och vyer och för känslan i kroppen när allt flyter. Min allra bästa löprunda i sommar fick jag uppleva längs den berömda sträckan Totthummeln runt i Åre (som Lisa har skrivit mer om) – jag förstår nu euforin i trailrunning!

Kajak:

Jag har hyst någon slags skräckblandad förtjusning för att paddla kajak. Förra sommaren investerade vi till sist i två kajaker till Sturkö och jag hade inte längre några ursäkter för att inte prova mig fram. Den här sommaren har det lossnat och jag har också varit ute och paddlat i Stockholms skärgård och i Karlstad. I helgen som gick gjorde vår familj debut i så kallade familjekajaker ute i S:t Anna skärgård utanför Söderköping. Jag övervann alla katastroftankar och lastade i Nelly och Sebastian i min kajak, medan Tobias tog med Julia i en annan. Det gick hur bra som helst och mersmaken är total. Kajakpaddling kommer att bli ett stående inslag i mitt liv framöver!

Läs mer:

Stand up paddle board

Utöver familjekajaken har den här sommaren också inneburit premiär på en SUP-bräda för min del. Stand up paddling har fullkomligt exploderat som aktivitet i Sverige under de senaste åren – nu finns de att hyra på ungefär varenda ställe som hyr ut kajaker och andra vattenleksaker. Jag gjorde min något darriga debut i Surfbukten, Östersund. Igår såg jag ett klipp på Yogagirls instastory om yoga på just SUP-brädor, och jag måste erkänna att tanken är kittlande. Kanske blir jag “yogini-SUP:are” i Thailand nu i vår!?

Cykling:

cykla skaftö — Bild 1) Heldag på cykel, Kosteröarna. 2) Triathlon i Täby. 3) Morgoncykling på Skaftö.

Precis som med det mesta här i livet finns ju extremvarianter på allt – så även cykling. Att susa ner downhill i Åre kommer jag aldrig att göra, däremot hoppar jag gärna upp på cykeln och trampar iväg på lagom upptrampade skogsstigar och ännu hellre på landsvägar. För några år sedan körde jag och mina kompisar Tjejvättern och i början av sommaren gjorde vi någon slags favorit i repris genom en egen variant på triathlon. I övrigt har hela familjen kommit ut vid några olika tillfällen, vilket annars händer ytterst sällan. Cyklingen på Frösön in till Östersund var riktigt fin, men ännu finare var vår cykelupplevelse på Kosteröarna!

Omslagsbilden är tagen i Hammarby skidbacke tidigare i veckan, perfekt utflyktsmål för att öva flås inför framtida soft adventure – utmaningar.