Inkaleden: I Inkafolkets fotspår

Inkaleden 2006. Luften är tunn och mina ben strejkar, men vad gör det när vyerna som omger mig är vidunderliga? Att vandra Inkaleden är en av mina största höjdpunkter hittills, i dubbel bemärkelse. 

Inkaleden: Min vandring i Inkafolkets fotspår

Under 1400-talet byggde Inkafolket ett vidsträckt nätverk av vägar över Andernas storslagna toppar. Nu har det hunnit bli 2006 och det är dags för mig att trampa på samma vägar som Inkafolket gjorde för drygt 600 år sedan. När vår lilla expedition blir fotade innan vi ger oss iväg känner jag mig ungefär coolast i hela världen. Min mamma, som egentligen skulle ha vandrat tillsammans med mig, har drabbats av höjdsjuka. Men jag behöver knappast känna mig ensam, två andra svenskar är anmälda till min grupp och förutom vår guide har vi dessutom hjälp av ett gäng bärare från regionen. En grupp tar hand om campingutrustningen samt ställer upp och packar ner tältlägret. Ett annat gäng hjälper oss med vårt personliga bagage. Det finns också kökspersonal som lagar tre mål mat om dagen. Toalettält finns uppställt på varje camping och enkla tvättmöjligheter finns också på plats.

Vår vandring på drygt 45 km delas upp i fyra dagsetapper med tältcamping under tre nätter. 45 km låter kanske inte mycket i era öron, men terrängen är mycket kuperad och under våra dagsmarcher passerar vi tre höga pass. Vandringen startar på 2600 meter ö.h. och stigningarna under vår vandring stiger upp till 4200 meter ö.h. Under vår vandring får jag flera gånger stanna till och hämta andan, luften är tunn och det bränner i både lungor och ben.

Fast det är inte vidare synd om mig – det här är vandring deluxe. Vi behöver inte ens slå upp tälten själva, de står redan redo och väntar på oss när vi anländer tältlägren där vi ska övernatta.

Jag har gått in mina vandringskängor väl innan vi reser i väg, att vandra med skoskav skulle jag inte rekommendera ens till min värsta ovän. Eftersom våra bärare har hand om den tyngre packningen behöver vi bara ha med en enklare dagsryggsäck som innehåller vatten, värdesaker/kamera, solkräm och, såklart, svenskt godis.

Och på tal om vandring deluxe har vi också en egen kock som förser oss med mat. Trots enkla måltider (hej quinoasoppa morgon, middag och kväll!) smakar varenda måltid ljuvligt efter våra strapatser upp och ner längs vägarna.

Att ha som enda syfte med dagen att ta sig från punkt A till B skapar en närmast meditativ känsla. Jag slutar snart att grubbla om både framtida karriär och diverse livsplaner och koncentrerar mig istället på att sätta den ena foten framför den andra.

Klimatet i Anderna är mycket skiftande. Det kan ibland kännas som att fyra årstider passeras under ett enda dygn, ena stunden går jag i linne, för att sedan dra på mig mössa och jacka. Nätterna är iskalla och jag är glad tipset jag fick att sova i underställ.

Att vandra med den här utsikten över axeln känns mer som en dröm än verklighet.

Den fjärde dagen stiger vi upp när det fortfarande är becksvart ute och packar ihop oss för att gå den sista strapatsen. Vi ställer oss på en bergskam och väntar på att få se solen gå upp över Machu Picchu.

När jag ser dimmorna skingras och stenstaden träda fram bakom molnen reser sig håret på armarna – det är som att tiden upphör att existera.

Känslan när jag har uppnått mitt mål är obeskrivlig (och beroendeframkallande!), som att jag vore den första människan att sätta min fot på månen. Tack Peru, tack Machu Picchu – och framför allt – tack mamma för att jag fick följa med och se din dröm gå i uppfyllelse.

Rekommenderad utrustning (min packningslista inför vandringen)

Kläder: Minst tre ombyten av t-shirts och underkläder, funktionsstrumpor, lätta friluftsbyxor och vindjacka, fleecetröja, underställ att sova i, mössa och vantar, bra regnkläder.

Utrustning: Vandringskängor med kort skaft, extra par sandaler eller gymnastikskor, ryggsäck 30-40 l med regnskydd, ficklampa och extra batterier, solhatt/keps, sovsäck, liggunderlag + dagsryggsäck.

Ätbart: Vatten till första dagen och diverse snacks som russin och jordnötter, samt favoritgodis från Sverige.

Övrigt: Våtservetter och/eller alcogel för personlig hygien, plåster mot skoskav (Compeed är överlägset), solskyddsfaktor, lypsyl med solskyddsfaktor, myggolja och imodium.

Vi köpte en paketresa med Peruspecialisten där vandringen på Inkaleden ingick. Nu är det förvisso tio år sedan, men vi var väldigt nöjda med både servicen och helhetsintrycket av Peruspecialisten. Läs mer om resan här.