Hello good bye, halloween!

Av alla utländska traditioner i Sverige är nog halloween den jag gillar minst. Köphysteri, godisfrossa och skräckfilmsmasker känns inte riktigt som ett vinnande koncept i min värld – men givetvis finns det fördelar med halloween också.

Igår, den 31 oktober, var det alltså dags att fira ”äkta” halloween – det har tagit mig och resten av svenska folket ganska många år att förstå att halloween och alla helgons dag INTE är samma sak.

Varje år tjatar mina barn, främst Julia, om att de ska få trakassera grannarna med ”bus eller godis” och varje år lyckas jag på något sätt trixa bort det. I år löste det sig själv genom att Julia var bjuden på ett halloweenkalas för några veckor sedan, vilket vi igår följde upp med ”halloweenmys” hemma hos kusinerna. Myset bestod i att baka spökmaränger och pyssla, precis lagom om ni frågar mig.

Igår berättade de på nyheterna att halloween bidrar till en rejäl köpskjuts i amerikansk detaljhandel. I Sverige ser man ingen större skillnad på siffrorna, förutom vad gäller godis och maskeradutstyrslar.

Det jag främst ogillar är hysterin bland barnen, inte minst mina egna. Godisgirigheten vet inga gränser och flera år i rad har det knackat på barn med vanliga kläder och en mask över ansiktet och i princip räckt fram påse utan att säga ett enda ord för att håva in socker. En liten teckning eller ett kort skulle inte skada, eller i vart fall någon slags ansträngning med att fixa utklädsel.

Nåväl, förmodligen har jag bara blivit gammal och gaggig. Givetvis tycker jag att det finns fördelar med halloween också. Att hitta anledningar till fester är aldrig fel och maskerader är alltid kul.

Vår son Sebastian fyller år i oktober och de senaste åren har alla hans kalas haft halloweentema, det är ett tacksamt tema att bygga upp en fest kring.

Jag föredrar personligen Sveriges alla helgons dag framför halloween, inte minst i år då vi ska på en gudstjänst i kyrkan här på Sturkö då de tänder ljus för var och en av de medlemmar i församlingen som har gått bort under året. De kommer med andra ord läsa upp min pappas namn och tända ett ljus för honom – ljuset får vi sedan ta med hem. Senare på kvällen tänkte jag och mina syskon tända ett eget ljus på kyrkogården till honom. Jag älskar att se kyrkogårdarna lysa upp av hundratals flämtande lågor i sällskap av grankransarna på gravarna, det är en fin påminnelse om de som har gått före oss.

Här har jag skrivit om andra utländska traditioner på bloggen. Vad tycker ni om Halloween – hiss eller diss?