Den 1 april 2018 firade jag ett år som egenföretagare och skrev ett blogginlägg med funderingar kring livet bakom kulisserna och månaderna som låg bakom mig:
Läs mer: Ett år som egenföretagare och livet bakom kulisserna
Ambitionen var att skriva ett uppföljningsinlägg varje år, men tiden har som bekant en förmåga att ticka iväg. Kompromissen är det här inlägget vilket blir en sammanfattning över de senaste 2,5 åren som egenföretagare – om att våga ta steget och lärdomarna längs vägen. För en enklare översikt har jag valt att använda samma rubriker som mitt förra avstämningsinlägg.
2,5 år som egenföretagare: om steget och lärdomarna
Först och främst kan jag konstatera att de senaste 2,5 åren har gått i rekordfart. Jag är fortfarande tacksam varje dag över att jag vågade ta steget att bli egen, vilket inte ens fanns på min världskarta för några år sedan. Den främsta inspiratören, och påhejaren, är och förblir min man Tobias – som har peppat, lirkat och berömt mig genom våra år tillsammans. Utan honom, entreprenörssjäl ut i fingertopparna, hade jag inte tänkt tanken. Jag hade heller inte tagit steget fullt ut om det inte vore för att mina föräldrar blev svårt sjuka. Kriser kräver förändring. I mitt fall innebar den konkreta livsförändringen att jag sa upp mig från min dåvarande arbetsplats som förbundsjurist, för att istället satsa på att bli egenföretagare inom resebranschen. Steget i sig kan låta dramatiskt, men i själva verket kändes det naturligt med tanke på att jag redan hade drivit en reseblogg som hobby under flera års tid.
#1. Fördelar med livet som egenföretagare
Den mest påtagliga känslan är fortfarande friheten att kunna styra över min egen tid och i förlängningen även mitt eget liv. Jag somnar utan en stressboll i magen och stiger upp utan densamma. Jag är hemma när barnen vaknar och jag är (oftast) hemma när de kommer hem från skolan.
– Från inlägget ”Ett år som egenföretagare”
Faktum kvarstår, friheten och flexibilitet är de absolut största fördelarna med att vara egenföretagare. Jag älskar möjligheten jag har skapat att sy ihop mina egna dagar, att själv kunna välja både tempo, arbetsbelastning, semesterveckor och familjetid.
#2. Nackdelar (eller snarare utmaningar) med livet som egenföretagare
I min årsavstämning nämnde jag följande faktorer som nackdelar/utmaningar: 1) Prestationsångest över att “alla andra är bättre” och tvivel på syftet 2) Jobba effektivt 3) Avsaknad av kollegor 4) Säljet och 5) Pengarna. Jag skulle vilja lyfta ”Prestationsångest över att alla andra är bättre och tvivel på syftet” som den enskilt största utmaningen när jag ser tillbaka på de senaste 2,5 åren:
Jag måste ständigt påminna mig själv om att inte dras med i hetsen om ökande läsarsiffror, spännande samarbetspartners och häftiga jobbuppdrag. I mitt flöde ser jag hashtags som “worldovertaker” och “girlboss” och faktum är att de gör mig mer tungsint än pepp. I de fallen kan jag börja tvivla på mig själv och banna mig för att jag inte jobbar ännu hårdare och ännu mer… för att i nästa sekund landa i att jag faktiskt inte tog steget att bli min egen för att jobba mer, utan för att jobba mindre. Tvivlet på mitt personliga syfte med egenföretagandet kan vara frustrerande. Självklart vill jag “lyckas”, men vad är det egentligen jag vill lyckas med och till vilket pris? I de fallen blir det extra viktigt att luta mig tillbaka på de mål, planer och drömmar jag har skissat upp för mig själv. De är mina egna och ska aldrig behöva jämföras med någon annans.
– Från inlägget ”Ett år som egenföretagare”
En av mina främsta anledningar till att säga upp mig från mitt förra jobb var min vilja att spendera mer tid med familjen. Resorna och resandet i sig var givetvis också en anledning, men inte den enda. Jag vill inte ta över världen, utan är nöjd med att upptäcka den – gärna tillsammans med familj.
I dagens samhälle handlar framgång ofta om att klättra högre, tjäna mer och sedan klättra lite till (mer om det nedan). Det är en utmaning för mig att inte dras med i hetsen, prestationsångesten och i förlängningen att inte börja tvivla på mig själv och mitt syfte med egenföretagandet. Samtidigt vill jag såklart inte stå still! Jag vill utvecklas, lära mig saker, och kompetensutvecklingen kan stundtals vara svår att få till som egenföretagare. Ibland kan det mer eller mindre kännas som att jag står kvar på samma ruta som för 2,5 år sedan. Det är en frustrerade känsla, som ju inte alls stämmer. Jag har lärt mig oerhört mycket under den här resan, vilket är lätt att glömma mellan varven.
#3. Vad jag önskar jag hade gjort annorlunda
I mitt förra inlägg nämner jag strategi, långsiktigt tänk och publiceringsplan som något jag hade velat göra annorlunda. Till viss del är det samma tankar som snurrar nu 2,5 år senare. Jag skulle däremot också vilja lägga till konkreta förberedelser vid företagsstart. Som exempel kan nämnas att från början ta itu med en riktig försäkring (vilket för mig blev en dyrköpt läxa när min dator blev vattenskadad). Jag önskar också att jag hade sökt upp en mentor som jag kunde bolla frågeställningar, framtidsplaner och visioner med. Det finns fortfarande på min att göra-lista. (Har du några förslag på någon lämplig mentor så mottas de med tacksamhet! Jag tänker mig någon som själv har varit eller är egen, och som kan komma med en dos livserfarenhet.)
#4. Kommer jag att arbeta som egenföretagare hela livet?
Livet som egenföretagare passar mig väldigt bra just nu och jag har inte tvivlat på mitt beslut att bli egen en enda (milli)sekund. Jag kan däremot se att jag jobbar som anställd igen om några år, gärna inom resebranschen på något vänster.
– Från inlägget ”Ett år som egenföretagare”
Min spontana känsla är att ingenting har förändrats på den fronten, jag har fortfarande inte ångrat mig och vaknar numera aldrig med måndagsångest. Under det första året som egenföretagare hade jag några löpande uppdrag som juristkonsult. Bra pengar i och för sig, men jag valde senare att tacka nej till alla sådana förfrågningar eftersom jag ville fokusera på reseuppdragen. Men faktum är att jag för några månader sedan förvånande mig själv genom att allvarligt överväga en anställningsprocess för en juristtjänst.
Med jämna mellanrum får jag förfrågningar från juristrekryterare på LinkedIn, och den här gången kändes den aktuella (tidsbegränsade) tjänsten riktigt intressant. Jag kan sakna utmaningen i att dyka ner i en riktigt klurig process, att analysera, tolka och tillsammans med ett team lägga fram förslag på hur vi ska lösa ett problem på bästa möjliga sätt. Som sagt, jag trodde att jag var helt klar med juridiken för ett bra tag framåt – men någon liten låga brinner uppenbarligen fortfarande för den delen av mitt yrkesliv. Kanske blir jag anställd jurist i alla fall någon gång framöver när barnen är äldre? Hjälp, tanken är nästan svindlande.
#5. Höjdpunkter från de senaste 1,5 åren
- Resfredags Svenska Pärlor: När jag blickar tillbaka är utvecklingen av Svenska Pärlor definitivt ett av de projekt som jag är mest stolt över. Feedbacken har varit så fin, både från följare och från samarbetspartners – och jag har som ambition att fortsätta skriva mina svenska pärlor så länge det finns pärlor kvar att skriva om. Japp, jag ser det med andra ord som ett evighetsprojekt. Det här året nådde jag ett mål om att själv bli kontaktad av ett par destinationer som ville vara med i bloggserien, istället för att jag själv pitchade in idén. Det var en stor grej för mig!
- Samarbete med SJ, ”Borta bra, men hemma bäst”: Vissa mejl i inboxen får mig nästan att hålla andan av blotta ämnesraden. Ett sådant var mejlet om att delta i SJ:s kampanj ”Borta bra, men hemma bäst”, där jag inom ramen för Svenska Pärlor fick lyfta tre svenska resmål i bild och skrift.
- Samarbete med KLM: Ett annat drömsamarbete under det gångna året är KLM.
- Kampanjer med Att resa-podden: Jag och Lisa har landat några kampanjer som vi är riktigt stolta över under den senaste tiden, bland annat Countryside Hotels, Elmia och Tyska Turistbyrån. Att starta Att resa-podden tillsammans med Lisa skulle i sig platsa som en egen punkt på den här listan!
- SVT Plus och Morgonstudion: Ett par andra höjdpunkter sedan jag skrev mitt förra avstämningsinlägg är mina inspel som gäst/reseexpert i SVT Plus och SVT Morgonstudion. (Att vara med i tv är lika delar förskräckelse och förtjusning.)
#6. Dippar från de senaste 1,5 åren
“Dippar” är väl egentligen helt fel ord i sammanhanget, här handlar det istället om en avgrund från året som har gått. Hela min tid som egenföretagare har överskuggats av det faktum att båda mina föräldrar dog under 2017.
– Från inlägget ”Ett år som egenföretagare”
Förra inläggets dippar var inte svåra att identifiera, men den här gången är det lite klurigare. Sorgen har övergått i acceptans och jag kan inte längre säga att sorgen efter mina föräldrars bortgång direkt påverkar mitt arbetsliv. Däremot kan jag indirekt känna av det, i form av en seghet som inte riktigt försvinner. Stundtals känner jag mig riktigt ”hjärntrött” och energin att ta itu med jobbgrejer vägrar infinna sig. Jag gissar att nyhetens behag som egenföretagare också har lagt sig, samtidigt som det blir allt mer administration ju mer jag jobbar. En annan dippfaktor som återkommer är prestationskraven som jag har skrivit mer om ovan.
#7. Framtida mål, drömmar och planer
Trots att jag själv mår dåligt av sifferhets är det ett faktum att höga läsarsiffror ökar chanserna för relevanta samarbeten. I nuläget ligger jag på drygt 10.000 unika läsare/månaden (en siffra jag tidigare hade satt upp som drömmål för mig själv) och nästa steg är att gradvis öka siffrorna ytterligare. I övrigt är det mina svenska pärlor som just nu är allra roligast att göra och det är också där jag kommer att lägga större delen av min tid under de närmaste månaderna. Jag och Lisa har också fortsatt stora ambitioner för Att resa-podden och vi fram emot att fortsätta släppa nya podcastavsnitt varannan vecka.
– Från inlägget ”Ett år som egenföretagare”
När jag i somras nådde över 34.000 unika bloggläsare under en månad var jag lycksalig, siffrorna är fortsatt viktiga och blir för mig ett kvitto på att fler hittar mina inlägg. Mina nya siffermål handlar om att jämföra min statistik med ingen annan än… mig själv. Den här månaden har jag inte haft lysande siffror jämfört med sommarens 34.000, men de är samtidigt dubbelt upp om jag jämför med samma period förra året. Det får bli en målsättning i sig, att dubbla (mina egna) höst/vinter/vår-siffror till nästa år. Sommarens peak kan bli svår att dubbla.
I övrigt har jag som mål att kunna hitta ett bra förhållningssätt till att jobbuppdragen kommer i ”sjok”. Vissa månader är alldeles för intensiva, medan andra är riktigt lugna. Att hantera den balansen är svår, det har jag fortfarande inte lärt mig.
I övrigt sitter jag just nu och klurar på faktureringsmål och företag jag gärna skulle förknippas med, men också hur jag kan samarbeta ännu mer med andra personer som delar mina värderingar. Ensam är inte stark i den här branschen. För mig är det oerhört viktigt att sätta mål, drömmar och planer för att hålla kursen och inte tappa stinget.
#8. Funderar du själv på ett liv som egenföretagare? Här är några tips på vägen.
För ett tag sedan jag fick en fråga om att svara på några frågor om mitt egenföretagande på sajten Dreampreneur Society, vilket kan beskrivas som en mötesplats och community för kvinnor som vill förverkliga sig själva och sina drömmar. Initiativet startades av min bloggkollega Emmi/Explorista och hennes vän Nathalie.
Frågorna som ställdes var en nyttig avstämning för mig själv gällande både lärdomar, begrepp som framgång och vilka som egentligen är mina inspirationskällor. Istället för att citera delar av intervjun kan jag rekommendera er att läsa hela, där jag berättar mer om livet som egenföretagare och ger några tips på vägen. (Glöm inte att klicka runt på sidan för att läsa om fler kvinnliga ”dreampreneurs”, bland annat Sara Rönne).
Läs hela intervjun här: Annika Myhre – juristen som resebloggar och poddar
Här kan ni läsa fler blogginlägg inom kategorin livet som egenföretagare. Är ni nyfikna på fler aspekter av mitt egenföretagande? Fråga på, jag svarar gärna!
så många reflektioner efter detta inlägg. först och främst: har det redan gått två och ett halvt år!!! galet ju! och så till det andra: jag tycker att du paketerat svenska respärlor SÅ bra! jag är också inne på att jobba på smartare sätt tillsammans med andra, oavsett om det handlar om branschkollegor eller partners – och så tror jag att det personliga varumärket och vad man förknippas med i samband med det är sjukt viktigt när man inte är störst i siffror (som ingen av oss nischade bloggare kommer bli)
Japp Sara, TVÅ OCH ETT HALVT ÅR! Hjälpes. Och tack för pepp om svenska pärlor, känns fint att höra. Det personliga varumärket är så oerhört viktigt, inte minst nu när det känns som att bloggare generellt ifrågasätts på alla håll och kanter (med all rätt!).
Så intressant! Jag hoppas själv kunna göra något liknande om ett antal år.
Kul Inger, ser fram emot att följa din resa. (Och du är ju faktiskt redan på god väg!)
Hurra och GRATTIS och så snyggt ”paketerat” och intressant (som vanligt) här på bloggen. Fantastiskt vilket jobb du har gjort! 🤩Personligen skulle jag inte klara – eller: jag skulle må sämre – om jobbade i så konkret jämförelse/konkurrens med andra. Och ffa som speglar tillbaka på mig som personligh varumärke. Vilket såklart också jag är som egenföretagare = marknadsför mitt varumärke. Ändå är det annorlunda och ffa inte så direkt publikt och i tydlig jämförelse med andra.
Jag firar 13,5 månader som egenföretagare men var lite för feg i start att vänta in uppdrag varför jag direkt kastade mig in i ett 6-mån kontrakt (och några pyttesmå ”faktureringsjobb”). Efter avslutat kontrakt (med erbjudande om ”fast tjänst”) bestämde jag mig för att ha is i magen och frilansa PÅ RIKTIGT.
7,5 månad har gått sedan dess och nästan hela perioden har jag haft minst 100% arbetstid fördelat på 2 uppdragsgivare åt gången (också sommarsemester). Jag är inte FRI frilans, men det var inte heller min huvudsakliga ambition. Jag ville hitta ett nytt HELRÄTT ”fast jobb”, och intill det frilansa eftersom det inte var aktuellt att vilja vara kvar på tidigare anställning under ”hitta-rätt-jobb-processen”.
Nu har jag ingen stress alls att hitta det rätta jobbet. Ekonomin är långt ifrån det viktigaste men faktum är att jag tjänar mycket mer än jag gjorde som anställd (ja också efter skatt, sociala avgifter, pension osv). Och som anställd inom de branscher jag vill jobba skulle jag tjäna en hel del mindre. Och vara mindre flexibel än jag är nu (trots att jobbar 100%). Jag har jobbat med passion (avseende bransch) i 21 år. Kanske därför jag är så villig att testa NYTT.
Ang att förkovra sig. Visst vill jag liksom du beskriver gärna få in lite utbildning. Å andra sidan har detta år varit en enda lång utbildning OCH personlig utveckling . Jag har jobbat i 4 olika och nya branscher (!) för mig. Det har gett mig rejält med ”kvitto” och skinn på näsan. Jag känner nu att jag typ klarar precis allt (alla branscher) ha ha. Inom min profession alltså.
Om två veckor avslutas, tillfälligt, mitt ena uppdrag. Då får jag jobba hur mycket jag vill på det återstående uppdraget, där jag har förbundit mig 40%. Jag tänkte gå upp i arbetstid där, men också ha mer ledig tid ett tag att reflektera över vad jag gärna vill göra. Och så idag (!) kontaktade en LinkedIn-kontakt jag aldrig träffat och frågade om jag var tillgänglig för ett uppdrag 1 dag/v. Kunde inte låta bli att säga JA – blev så nyfiken. Något nytt igen!! Om de har tid att vänta några veckor på mig alltså. För höstlovet med barnen SKA vara deltidsledigt enligt plan ❤️
Jag var så orolig ang försörjning när jag sade upp mig. Har trots allt 3 barn (tonåringarna särskilt dyra i drift) och stort hus i Stockholm. Jag är såå lättad att just inkomst inte blev ett problem. Alls.
Skulle jag ge ett tips till någon som funderar på att kasta sig ut som frilans så är det: KONTAKTER IS KING 🤩
Viktigt tillägg. Varför jag haft sån ”god rull” och säker och större inkomst från start beror absolut på att jag inte har ”valt” eller sökt bara uppdrag från lust och passion. Jag har väldigt lite lust att ”sälja” och pitcha mig i den omfattningen (samt har känt behov av en trygg och OK inkomst). Klart allt jag gjort/gör inte är passion. Men att testa nytt och inte självklara vägar (branscher) berikar enormt – även i det jag inte skulle vilja bli fast i. Och det behöver jag ju heller inte tjoho! Så det är också ett tips.
Heja dig Annika! Vi kommer ha sååå mycket att prata om när vi ses i november. Och du vet – du är min favvo influencer 🥰
Kramis
Vad jag uppskattar dina kommentarer Rosita, tack! Jag tycker det är SÅ intressant att läsa om din väg, vilket blir ytterligare ett bevis på att det inte finns en utstakad väg att gå. Tycker du är modig som har valt att prova så många olika branscher, fatta vad du har lärt dig grejer! Kontakter, ja, de är ovärderliga i slutändan – men jag vill också påminna om att det går att komma fram utan dem – även om det tar betydligt längre tid.
Ja, ser fram emot att ses och prata mer. Kramar och tack igen för dina reflektioner. Viktiga!
Jaa så sant – självklart går det också bra utan eller med färre kontakter. Men som du också beskriver: Det tar längre tid då (att få uppdrag). Jag som inte gillar att va en ”säljare” är så tacksam för att mina kontakter gett mig mycket jobb från start (också eftersom jag är lite trygghetssökande och ”behöver” en viss inkomst). Nu känns det som att jag klarar mig bättre utan direkta kontakter för all den erfarenhet jag fått (gm mina kontakter). Möte på onsdag med LinkedIn-kontakten . Men jisses vilken kunskapsbredd de förväntar sig av konsulten. Det häftiga är att jag vågar vara ärlig direkt med vad jag saknar för kunskaper (inget fake it til you make it, avseende detta). Jag har testat så varierande branscher och företag det senaste året. Jag vet vad de först ”kräver”, och vad uppgiften tillslut blir. Och jag har erfarenhet av hur det underlättar med viss ”social kompetens” trots att man inte kan all ”fack-kunskap”. Särskilt i vissa branscher … Och hon ville ju träffa mig trots min ärlighet (visste att de skulle ha svårt att hitta en sådan bred kompetens 😉)
Kram och ha en fin arbetsvecka
Mina tankar fastnar ofta kring det här med att jag känner att jag står på samma plats år efter år. Får ångest av att jag inte går framåt, utvecklas. Bra dagar kan jag ju se att jag gör det, att mycket händer och förändras men sen kommer en dipp. Och då får jag oftast för mig att jag ska läsa några poäng till och söker kurser till kommande termin. Som jag sen aldrig har mäktar med att fullfölja… Sen funderar jag ibland om man måste röra sig framåt? Det kanske är ok att faktiskt köra på ett tag på samma ställe. I somras var det sju år sedan jag sa upp mig. Och tänker jag tillbaka så har det ju faktiskt hänt en del saker… 🙂
Åh, så bra poäng här om att man MÅSTE framåt hela tiden. Jag som är så målstyrd hade ett tag som mål att… bara vara. Vara nöjd. Det var nyttigt, men svårt. Och under dina 7 år är jag övertygad om att du har utvecklats något enormt. Som sagt, man får påminna sig själv ibland! VI får påminna VARANDRA!
Shit, är det 2,5 år?! Stort grattis iaf och du är grym, så himla kul att kunna välja lite bland jobb och kunna styra sin egen tid och frihet! Älskar ärligheten i inlägget och just det där med att det är enkelt att dras med bland all statistik är viktigt, man behöver backa ibland och se vad som faktiskt är viktigt och vad som stöttar sin business framåt.
Stort tack för länken till Dreampreneur Society också – vi finns ju för att öppna upp ett community, att utbilda, att peppa och få alla grymma tjejer och kvinnor att förstå att de inte är ensamma!
Ja, men visst är det galet ändå. Så fint initiativ det här med Dreampreneur Society, jag tror verkligen den plattformen behövs. Vi kvinnor verkar av naturen vara mer trygghetsstyrda än män, så det blir verkligen nödvändigt med pepp, utbildning och hejarop på vägen!
Så bra och intressant att få ta del av. Känner igen mig i mycket och det är också kul att vi gått över ungefär samtidigt till livet som företagare. Har faktiskt ett inlägg med rubriken ”Två år som företagare – inte expert på något” sparat som utkast som inte blivit publicerat ännu. Men borde kanske göra det nu innan jag snart också är inne på 2.5 år 😉
JA, det inlägget vill jag läsa! Två år… tänk. Mäktigt!
Kul och intressant att läsa! Den där balansen mellan för mycket jobb och för lite är svår, ibland tänker jag omöjlig. Har efter 8 år som egen fortfarande inte riktigt hittat den. Kanske måste man bara acceptera att det är en del av livet som egen? Spännande att följa och se om det blir någon anställning igen. Är också där och nosar i idén ibland, men landar alltid i ett stort NEJ 🙂
Kanske måste det bli acceptans på det ja… lite svårt för mig som vill ha KONTROLL! Börjar i alla fall bli bättre på att sätta upp årsplan, så jag har lite bättre översikt! Går ju heller inte att göra direkt såklart, Learning by Doing är väl främsta lärdomen så här långt. 🙂
Väldigt intressant att läsa och jag gillar verkligen att du tar upp alla aspekter – även de utmanande delarna. Apropå dina känslor kring jämförelse och #girlboss (ett rätt så sammanfattande exempelord faktiskt) så har jag också känt och tänkt så då och då.
För det mesta så blir jag inspirerad, kanske för att jag själv ser mitt företagande mer som en livsstil (dvs jag har inga karriärmål eller omsättningsmål annat än att jag vill kunna fortsätta ha min frihet och utveckla hela mitt liv) så jag är lite ”utom tävlan” där, men när jag har perioder där jag inte känner att jag utvecklas, så kan jag känna så av ”alla andras” ständiga utveckling. Men, det är ju vila och bortkoppling från prestation som ju får lusten att komma tillbaks. Inte full gas och svinhöga krav på en själv. Övar verkligen på det där med att vara snäll mot sig själv som balans till kraven!
Det är väl kanske den ständiga följeslagaren när man vill utvecklas – att handskas med reglagen och att förstå var gränsen går för att inspireras kontra att stressas av andra på närbesläktade arenor.
Kan som många andra inte heller fatta att det gått 2,5 år redan! Inser med det att jag själv firat fem år utan att tänka på det, haha. Time flies!
Tack för din kommentar Katta, uppskattar verkligen återkoppling och feedback från andra som är i samma situation som mig själv – även om det inte nödvändigtvis behöver vara i samma bransch. Det är inte lätt att veta hur likasinnade tänker och vilka utmaningar andra upplever – därför känns det värdefullt att lyfta sådana här frågor mellan varven. Och du – grattis till dina fem år!
Tack för ett fantastiskt inspirerande inlägg och grattis till 2,5 år av egenföretagande! Så mycket klokheter i detta inlägg som får mina egna tankar och drömmar att utvecklas. När man jobbar mer än heltid är det ibland svårt att ens få tid att stanna upp och reflektera. Du gör det många av oss drömmer om och du har hela tiden nya idéer och fortsätter att inspirera med ärliga, nyfikna, spännande vinklar. En riktigt förebild för en hobbybloggare som jag. Keep up the awesomeness! 🙂
(Dina svenska pärlor är förresten mina absoluta favoriter. Speciellt dina Höga Kusten-inlägg, härligt att läsa om mina gamla hemtrakter genom dina ord. )
Tusen tack för dina fina ord Eva, de värmer verkligen!
Hej
Så roligt att läsa om dina tankar, i mitt nästa liv vill jag jobba med resor 😍 älskar att fotografera och när en bekant stoppade mig i stallet en dag och sa Du dina foton från era resor gör att jag alltid vill åka dit du varit. Jag blev helt varm i själen.
Jag är själv egenföretagare sedan 5 eller 6 år sen kommer inte ihåg just nu, känns som jag alltid varit det.
Efter 25 år som anställd startade jag eget och jobbar med bokföring jag kan få hur mycket jobb jag vill pga bristen på bokföringskonsulter. Jag ångrar mig inte en sekund att jag sa upp mig. Man är fri men inte lika fri som jag trodde, kunderna vill ju att jag sköter deras bokföring i tid. Jag kan inte resa när jag vill, det måste passa med lönekörningar och momsrapporter.
Men det är så skönt att vara sin egen arbetsgivare.
Jag ser framemot att läsa många fler blogginlägg från dig 👍
Hej Monica, stort tack för din kommentar. Fint att du har hittat hit!
Ja, förstår att du kan få hur mycket jobb som helst med bokföring (hälsar jag som typ är rädd för mina kvitton… haha!) Visst är det sköt att kunna styra sin tid själv, men som du säger är det en intressant aspekt att friheten kanske inte så som man hade tänkt. Pengarna måste liksom in = kräver tid. Det är en ständig balansgång… /Annika