Häromdagen satt jag och scrollade bland gamla utkast här på bloggen, varav ett innehöll några korta anteckningar om att resa till Myanmar. Jag åkte dit 2019 som resande reporter tillsammans med Plan International Sverige…
…och fick vara med om stunder, dagar och platser jag förmodligen aldrig kommer få uppleva igen. Det var en sådan där once-in-a-lifetime-resa jag bär med mig för tid och all evighet.
Läs mer: Att göra i Myanmar (Burma) – reseguide och tips om Myanmar
Det är som det är och blir som det blir
Jag vet inte hur det är med er, men för min del är livet helt klart uppdelat i ett före och efter pandemin. 2019 var ett spännande år för mig. Bloggen, resorna och möjligheterna…
…allt kändes liksom möjligt och världen låg mer eller mindre öppen. Efter den där tvärinbromsningen 2020 har mycket varit bra, jättebra till och med, men det kändes också som att jag lite tappade styrfarten och numera har en helt annan inställning till saker och ting. Kanske inte så konstigt – krig avlöser varandra, världsledare går bananas och polariseringen ökar. Idag hörde jag en ny singel av Miss Li med titeln ”Arg och frustrerad” som nog beskriver det vi alla stundtals känner ”inför tillståndet i världen”.
Jag vet att mina mor- och farföräldrar säkert hade haft ett och annat att säga om ”ökad polarisering”, men som åttiotalist fick jag förmånen att växa upp i en värld där typ allt kändes möjligt. Berlinmuren föll! Vi gick med i EU! Jag ville resa och kunde välja och vraka bland otaliga möjligheter att plugga och jobba utomlands. Lågprisflyg infördes och det var billigare för mig att resa till London än att ta tåget till Karlskrona. Märkliga tider, men roliga.
Den här våren är jag istället tillbaka i pandemimantrat: ”Det är som det är och blir som det blir!” Det faktum att jag och vår yngsta dotter Nelly nyligen fastnade i Thailand mot bakgrund av oroligheterna i Mellanöstern har såklart också satt sina spår. Jag har nog inte riktigt återhämtat mig och har ingen jättelust att planera exotiska resor till fjärran länder. Mina bloggkollegor Peter och Helena på FreedomTravel fick nyligen ställa in sin drömresa till Namibia eftersom de helt enkelt inte vet om det kommer att finnas bränsle nog att bila runt i landet – priserna kan sticka iväg (ännu mer) och leveranser utebli.
Lusten att resa finns där, men den här sommaren tittar jag på betydligt närmare alternativ än Myanmar. Det är som det är och blir som det blir. Efter att ha ätit lunch med Tobias och försökt prata ihop oss om sommarplaner tidigare idag landade vi i ungefär… exakt ingenting. Hur gör ni med reseplaneringen just nu?
Följ gärna Resfredag på Instagram för uppdateringar, tips och aktuella resor! Samtliga bilder från Myanmar 2019. Författare: Annika Myhre/Resfredag.se
4 comments
Jag fortsätter att köra all in när det gäller bokningar långt bort. Nepal som jag fick avboka på grund av mellanlandning i Dubai, vilket kändes för riskabelt, har jag bokat i höst istället. Resten av resorna verkar bli av, även om den till Peru fått en ändrad rutt.
Däremot är jag emotionellt i pandemi-tänk. Jag märker att jag inte vågar tagga till 100% för att besvikelsen blir så stor om resan inte blir av.
Känner verkligen igen mig i ditt resonemang om att ”våga tagga till”. Ser fram emot att (förhoppningsvis) få hänga med på dina äventyr från avstånd!
Det märks så stor skillnad mellan våra liv i just detta. Jag reser mycket, men nästan bara bland fjäll och hav här i norr. Pandemin gav mig ännu mer äventyrsliv, alltså ännu mer av det jag gillar allra mest, och jag jobbar som bekant med destinationsutveckling för flera aktörer här i norr. Det var en sådan uppsving under pandemin att vi aldrig sett något liknande, och det har varit en otrolig vinter och bokningsläget framgent vittnar om uppgång på uppgång. Jag längtar ingenstans långt bort, utan trivs och har få semestertankar i huvudet eftersom jag lever i en ständig semester.
Jag säger absolut inte att ovan är bättre, men jag noterar att det är så otroligt annorlunda.
Önskar och unnar dig massa härliga reseupplevelser!!
Spännande att höra dina tankar om detta!
Det finns verkligen inget facit eller mall för allt som händer, att det blir ett rejält uppsving för vissa innebär en rejäl nedgång för andra. Att gräva där vi står är en viktig påminnelse för oss alla, inte bara i skakiga tider. Jag reser ju massor i Sverige också – men har verkligen tyckt om att varva dessa uppdrag med internationella varianter! Just nu känns de senare, de längre bort, inte särskilt aktuella. Att hela världskartan, politiskt och ekonomiskt, håller på att ritas om (på gott och ont, beroende på perspektiv) kan vi dock inte blunda för. Det är en märklig känsla i magen och jag gillar den inte.
Tack för dina insikter och för önskningar och unn!