Frågan dyker upp från alla möjliga håll och kanter: “Blir det Koh Lanta för er nästa år? ” Jag har ganska blandade känslor inför svaret – som alltså är nej. Det blir inget Koh Lanta för vår familj nästa år. Vi var där på longstay för tredje gången gillt i början av det här året, och kunde då kliva över tröskeln in i vår alldeles egen lägenhet på Slow Down. Vi inredde, fixade och donade – och visst känns det lite tråkigt att inte vara där så mycket som möjligt när allt äntligen är på plats (vi fick upp sista tavlorna typ dagen innan vi åkte hem till Sverige). Samtidigt är det skönt att längta, att ha något att se fram emot. Jag gillar ju livet här hemma i Sverige också! När mörkret, kylan och VAB-dagarna kryper sig på kanske jag får äta upp det här, men… jag längtar efter en vinter hemma i Sverige! Men det är såklart många andra faktorer som spelar in, min mans arbetssituation till exempel. Dessutom är det (som alltid) en ekonomisk fråga – det är inte gratis att vara borta så länge. Jag kommer att resa, det kommer jag, men inte så länge som tre månader och inte till Thailand.
Nätverket från Koh Lanta är fint och starkt. Det går knappt en dag utan att jag på något sätt tänker på eller har kontakt med någon av personerna jag och familjen har haft förmånen att lära känna där nere. Och barnen – de pratar ofta om ön. Häromdagen skulle Nelly planera sin familjedag och frågade mig “om det var okej att vi flög till Thailand” på hennes familjedag. Jag svarade att det eventuellt skulle bli lite svårt att hinna dit över dagen, och hjärtat smälte lite grand. De mår så bra där, barnen, och skolan är fantastisk. Nästa år får vi hålla tillgodo med våra minnen, och se till att njuta av en lång vinter i vår fjällhöga nord. Vintern 2021 hoppas vi nämligen kunna hänga i Thailand igen ( och ja, jag planerar redan för vilket grannland jag ska besöka den här gången).
Här kan du läsa mer om vår familjs långvistelser i Thailand.
Samtliga foton: Elina Bernpaintner