Det är fredag kväll här i Thailand, nästan midnatt vid det här laget. De senaste 24 timmarna har jag varvat telefonköer och kontaktformulär med att agera detektiv och resebyrå. Vårt flyg på söndag (med mellanlandning i Dubai) blev inställt vilket i sig var ganska väntat. En hel värld i kaos och krig i Mellanöstern är liksom vad det är. Nu, efter att ha plockat fram alla mina resebokningsskills, börjar jag i alla fall tro att jag och Nelly ska komma hem till resten av familjen. Vågar dock ABSOLUT inte ropa hej förrän… ja, ni fattar. Låt oss istället köra en fredagsfemma med några tankar från dagen.
Krig i Mellanöstern och en följetong i reseformat
#1. Sluta gnäll och var snäll
Vi är ett gäng som mot bakgrund av världsläget inte kan ta oss till den plats vi råkar kalla hem. Där väntar familjer, hem, jobb, vänner och annat som känns tryggt och välbekant. Om ni tycker att vi får skylla oss själva som sitter fast i smeten får jag vänligt men bestämt påminna er om vikten av att sluta gnälla och vara snälla!
Med det sagt tycker jag också det är på sin plats att uppmana folk på vift ute i världen att ta eget ansvar för situationen. Kolla upp alla möjliga alternativ att ta dig hem, kontakta ditt försäkringsbolag, läs på och var lite om dig och kring dig. Det är en konstig värld vi lever i.
#2. Bokningsansvarig på heltid
I min almanacka (ja, jag har fortfarande en fysisk sådan) står det klottrat en hel massa olika jobbuppgifter för den här veckan. En av dem lyder ”Boka boende Östergötland!” med prydliga blå bokstäver. Jag hann aldrig boka de där hotellen i Östergötland ska tilläggas…
…det har nämligen varit fokus på en hel massa annat i bokningsväg. Att försöka ta sig hem härifrån är ett heltidsjobb! Och priserna? Ja, ni ser ju.
#3. När det krisar vill jag dra ut proppen på alla chatbotar
Behöver jag förtydliga det här? Jag HATAR att bli mött av datorröster som ber mig knappa in en massa olika siffror – där ingen av dem verkar vara ämnad för den frågan jag råkar vilja ställa. När saker och ting strular i livet vill människor prata med… människor. Levande sådana.
#4. När sociala medier fungerar exakt som de ska (som sociala medier)
Tänk va? En gång i tiden startades både Facebook och Instagram för att ha någon slags direktdialog med vänner och bekanta. De sociala medierna var sociala. Under de senaste dagarna har jag via Instagram fått kontakt med ett par kvinnor som egentligen skulle hem åka samma dag som jag – med samma eller liknande rutt. Vet ni, det är SÅ skönt att kunna ventilera mina tankar med någon som sitter i samma sits.
#5. Att ta ett beslut och våga stå för det
Jag är väldigt duktig på att tänka ut olika scenarion. På gott och ont ska tilläggas! Alla de där olika scenariorna innebär i sin tur också att jag tyvärr har väldigt svårt att bestämma mig. Det är så många faktorer som ska vägas in och oroa sig för:
- När ska vi åka?
- Vart ska vi åka?
- HUR ska vi åka?
- Vad händer om x, y och z inträffar?
En av mina livsuppgifter borde vara att försöka undvika alla mina ”tänk om”-tankar. Det är som det är och blir som det blir. Den som lever får se!
För dig som är nyfiken på fler spaningar, tips och veckosammanfattningar hittar du dem under kategorin Resfredag vecka för vecka. Författare: Annika Myhre (Omslagsbild: Koh Lanta).
4 comments
Bra inlägg!
När du skriver ”kontakta ditt försäkringsbolag” vad tänker du att de ka hjälpa till med?
I villkoren står det att de inte hjälper vid krigsrelaterade händelser eller force major.
För egen del behövde jag kontakta mitt försäkringsbolag för att kolla upp möjlighet att förlänga vår försäkring eftersom vi nu (ofrivilligt) överskrider 45-dagar som är standard för reseförsäkring på hemförsäkringen. Kan ju hända andra grejer på resan som ej är relaterade till krig. När jag pratade med försäkringsbolaget (vi har Gjensidige) menade de också att jag skulle spara alla kvitton etc för utlägg för vår förlängda vistelse – verkade finnas chans att det faktiskt betalas ut ersättning i någon form. Vi får väl se hur det blir i slutändan, jag blev iaf rekommenderad att öppna ett ärende. Räknar inte med att få något – då blir allt en bonus om vi faktiskt får det.
Hm, jag tänker att media har en stor del i det här att det jagas upp en lynch-stämning mot resenärer som på olika sätt blir strandade på resmål. Såg idag en artikel om en familj, som liksom ni, sitter fast i Thailand och det mamman sa i intervjun var ”det är absolut inte synd om oss”, men rubriken blev ändå typ ”Nu vill vi bara hem!”. För att det blir klick när folk blir provocerade.
Hoppas att det löser sig för er.
Ja, så är det. Blev själv kontaktad av en journalist som ville att jag skulle uttala sig om UD:s agerande (avstod faktiskt, det hade förmodligen också vinklats). Tack för hejarop, har en reservplan som jag verkligen hoppas ska gå i lås hela vägen!