Tänk att jag faktiskt kom hit till slut, till en av världens mest omtalade ögrupper. Galapagosöarna är som ett eget litet universum där ute i Stilla Havet. Jag kan nästan höra David Attenborough som levande expertkommentator i mitt huvud under resans gång. Enorma sköldpaddor simmar förbi alldeles under min snorkel och de dinosaurieliknande fåglarna som svävar i himlen ser ut att rymt från Jurassic Park. Jag tappar räkningen över antalet leguaner som latar sig på vita stränder och svarta klippor, likaså de trötta sjölejonen som sover flertalet av dygnets timmar. Addera pingviner, flamingos, rockor, sjöhästar och hajar så kanske du förstår att resan hit blir en av mina mest minnesvärda någonsin. Här är min reseberättelse från några oförglömliga dagar under hösten 2019, strax innan världen ställdes på paus.
Jag och min vän Lisa/Let’s Go Explore har resorna som gemensamt livselixir. Utöver att vi båda skriver om och pratar resor (vi driver Att resa-podden som gemensamt projekt sedan flera år tillbaka) brukar vi också drömma om långväga resmål. Vissa av dem är mer görbara än andra givet familjesituation, ekonomi och världsläge. I början av 2019 börjar vi att fundera över en gemensam resa av det äventyrligare slaget. Många förslag och alternativ hinner bollas fram och tillbaka innan vi till slut enas om ett plats som vi båda har fantiserat om. Och iväg bär det, till Sydamerika och närmare bestämt ett land format av dess vulkaner. Efter minutiös planering ger vi oss av till ett gäng hisnande upplevelser på Ecuadors fastland och fortsätter sedan vår drömresa mot destinationen Galapagosöarna.
Galapagosöarna ligger väster om Ecuador och har tillhört landet sedan 1832. Ö-gruppen blev klassad som nationalpark under 1959 och blev även utsedd som världarv av Unesco år 1976:
The equator runs through the Wolf and Ecuador volcanoes on Isabella Island. The Archipelago consists of 13 large islands with an area larger than 10 km², six medium-sized islands with an area of 1 km² to 10 km² and another 215 small-sized islands, in addition to rocky promontories of a few square metres. The endemic and unique native flora and fauna make the Galapagos Islands one of the world’s truly exceptional places.
– Unesco om Galapagos Biosphere Reserve
Jag har sällan varit så lyrisk över ett resmål som det här! Det känns som att få en liten glimt in i ett evigt kretslopp där tiden mer eller mindre står still. Djur, natur och moder jord lever i en symbios som människan ännu inte har hunnit störa och förgöra. Solen går upp och solen går ner, allt medan livet går sin gång. Här finns ingen anledning att ha särskilt bråttom med någonting alls.
Lyssna på Att resa-podden: Att resa till Galapagosöarna
Att resa till Galapagosöarna: Stilla havets eget lilla universum
Att resa till Galapagosöarna görs inte i en handvändning. Inför vår resa krävs både planering och praktiska förberedelser som Lisa har skrivit mer om här. Efter ett antal maxade utflyktsdagar på fastlandet har vi drygt fyra dagar tillgodo på Galapagosöarna. Denna dyrbara tid ser vi till att ta tillvara på på bästa möjliga sätt. Vi hade såklart helst stannat längre än så, mycket längre, men det går helt enkelt inte att få till givet våra respektive liv hemma i Sverige.
#Dag 1 på Galapagosöarna: Quito – Santa Cruz
Fyllda av adrenalin efter våra dagar i Quito är det dags att säga hej då till vulkanvandringar, stadspuls och Ecuadors fastland. I taxin på väg mot flygplatsen tronar vulkanerna upp sig på rad…
… ett mer värdigt farväl än de här vyerna är svårt att få.
Till Galapagosöarna flyger du in från antingen Quito eller Guayaquil, båda kända storstäder i Ecuador. I nuläget trafikeras sträckorna av flygbolagen Avianca och Latam med relativt små flygplan. Vi flyger med ena bolaget dit, och det andra hem, och är i slutändan mest nöjda med Latam.
Min kamera åker fram redan under den drygt två timmar långa flygturen från Quito…
… och när vi landar på flygplatsen på Baltra väntar en del pappersarbete innan vi är redo att ta oss vidare till vårt boende. När vi landar behöver vi bland annat betala en inträdesavgift på 100 dollar (kontant) vid immigration för att beträda nationalparken. Att komma undan denna avgift är inte ens att tänka på med tanke på att hela ö-gruppen är klassad som nationalpark. Utöver denna avgift tillkommer fler avgifter i form av transporter, hamnavgifter etc.
Mellan flygplatsen på den lilla ön Baltra Island och ön Santa Cruz (vilket är Galapagosöarnas “hub” för all turism) går ständigt färjor som skeppar besökare och packning mellan öarna.
Redan i hamnen möts vi av en välkomstkommitté, en ganska trött och yrvaken sådan.
Under vistelsen på Galapagosöarna utgår alltså vi, precis som de flesta andra turister, från staden Puerto Ayora på Galapagos huvudö Santa Cruz. Stämningen i den lilla staden ger betydligt mer “backpacker-känsla” än vad jag hade förväntat mig. Här varvas butiker och utflyktsarrangörer med kaféhäng, dykshopar och bostäder. Många väljer att uppleva Galapagosöarna genom olika kryssningsarrangörer, ett alternativ även vi tittade på. I slutändan är jag så glad över att vi valde vår egen lilla variant där vi bokar våra utflykter på plats. Första hotellnatten på Galapagos ser vi till att boka under vistelsen i Quito, resten vill vi ta på uppstuds.
Och det gör vi, med hjälp av en av Puerto Ayoras många utflyktsarrangörer som vi ser till att besöka kort efter vi har installerat oss på hotellet.
Tjejen som hjälper oss tycker nog förvisso att vi lever i någon slags drömvärld som vill uppleva det bästa av Galapagosöarna under så pass begränsad tid, men tar sin uppgift på största allvar. Hon sätter direkt igång att klottra på glasbordet med sin markeringspenna, ritar, tänker en stund, suddar och skriver igen…
… och snart går vi därifrån med en voucher där en alldeles utmärkt plan har tagit form!
- 31 augusti: Upphämtning kl 06:20, båt från Santa Cruz till ön Isabela. Dagens huvudutflykt: Tintoreras. Övernattning på hotell Coral Blanco.
- 1 september: Upphämtning kl 07 för vidare båtresa till Los Tuneles + snorkling.
Priset? 540 dollar för två personer, det vill säga 270 dollar var. Väldigt överkomligt givet vad som väntar oss. Vi tackar ödmjukast för hjälpen och ger oss ut i ett myllrande Puerto Ayora.
Lagom till mörkret har fallit lyckas vi pricka in någon slags festival med uppklädda flickor iförda klänningar i Ecuadors knalliga flaggfärger gult, blått och rött.
Vi ser såklart också till att botanisera i en av matbutikerna, sällan lär man känna ett land så bra som då!
Hotellet då? Det fyller sin funktion. Vi har sett till att boka en sovplats med enkel standard för att istället lägga krut på våra dagsturer. Innan vi somnar ser vi till att packa om väskorna för att bara ta med varsin mindre ryggsäck för kommande äventyrsdagar på grannön Isla Isabela. Min stora Jack Wolfskin-väska med backpackermått får stanna på hotellet tills vi kommer tillbaka.
#Dag 2 på Galapagosöarna: Santa Cruz – Isla Isabela – Las Tintoreras
Jag vet inte hur många minuter jag hinner sova innan klockan ringer och det är dags att kliva upp. Den tunna luften uppe på vulkanhöjd i Quito har tagit ut sin rätt och jag känner mig lätt illamående av både förväntan och de senaste dagarnas upplevelser.
I väntan på båten som ska ta oss vidare mot grannön Isla Isabela sätter vi oss vid hamnen för att se fiskarnas bestyr med att rensa den tidiga morgonfångsten. Vid deras ben flockas både sjölejon…
… och stora pelikaner i hopp om att få ett och annat smakprov kastat till sig. Undrar hur våra svenska fiskmåsar hade reagerat på sådana här kompisar i flocken?
Vi plockar upp våra kort/biljetter och gör oss redo för överfarten mellan Santa Cruz och Isabela, en båtresa som egentligen ska ta två timmar. Egentligen. Vår båt råkar nämligen ut för ett motorhaveri eftersom en av båtens två motorer bestämmer sig för att ge upp. Vi får vänta en dryg timme innan felet åtgärdas. Vågorna piskar hårt och ilsket mot båten och jag börjar kräkas i kapp med flertalet av de andra passagerarna på båten. (Jag vill därmed ge en ödmjuk påminnelse om åksjuketabletter, som i detta fall i och för sig inte alls hade gjort någon skillnad i mitt fall. Urk!)
Men fram kommer vi till slut, till Isla Isabela. Välbehållna om än dock lite tilltufsade. Ön med det vackra landet är Galapagosöarnas största ö – nästan fyra gånger större än Santa Cruz som vi nyss har lämnat. Utöver att stoltsera med titeln Galapagos största ö kan Isabela även skryta med att ekvatorn korsar över henne. En lastbil hämtar upp vårt lilla gäng och vi ger oss av för en heldag fylld av spännande upplevelser.
Vår engagerade och entusiastiska guide tar oss till ett uppfödningcenter för Galapagossköldpaddor…
…så stora att de även kallas elefantsköldpaddor.
Tydligen ska det finnas elva olika arter på Galapagos, varav tio av dem verkar finnas på Isla Isabela. Dessa bjässar räknas som världens största landsköldpaddor och kan bli upp till 1,3 meter långa med en matchvikt på ca 200 kilo. Fascinerande skapelser!
Efter en tur inne på “breeding center” hoppar vi på ännu en båt som ska ta oss vidare till Las Tintoreras Islet. Här väntar ett landskap som närmast kan liknas vid någon slags mix av månen och en dinosaur-planet.
Det går knappt att skilja det svarta lavalandskapet från alla hundratals leguaner som kravlar omkring i jakt på den perfekta solplatsen. Och så fortsätter dagen, med det ena “Wow, kolla där!”-utropet efter den andra. Det känns lite extra speciellt att se pingviner (!), som jag faktiskt inte visste höll till på Galapagosöarna.
De stora naturupplevelserna delar vi med en liten grupp andra besökare. Det känns fint att se hur öarna verkar ha besparats från exploatering, massturism och horder av skrikande och hojtande turister. De turisterna vi möter här är nästintill vördnadsfulla och väldigt respektfulla mot både djur och natur. Som jag hoppas att det förblir så även framöver!
När silhuetten av en haj dyker upp får vi också bekräftat att ön gör skäl för sitt namn:
The name of the islet comes from a channel that is filled during high tide of whitetip reef sharks and tiger sharks, the latter typically referred to as Tintorera.
– Wikipedia om Las Tintoreras Islet
Innan dagen är slut är det dags att snorkla en bit utanför Las Tintoreras…
…av förståeliga skäl inte helt utan viss pulshöjning med tanke på skuggorna vi har sett passera under ytan under dagen. Temperaturen i vattnet? Nja, varmt är det inte – men heller inte kallt. Runt 20 grader får vi höra. Jag hinner tänka att det hade varit skönt med en våtdräkt (vilket mycket riktigt tillhandahålls under nästa snorkeltur).
Å andra sidan känner jag snart inte av kylan mot kroppen. Pulsen rusar, kinderna hettar och tankarna på våtdräkt försvinner i takt med att ögonen vänjer sig vid varelserna i vattnet.
Efter vad som stundtals har känts som en dröm är det dags att säga hej då till våra nyfunna vänner (både människor och djur) för att åka hem och checka in på vårt hotell…
… ett väldigt trevligt sådant den här gången. Det krävs onekligen både en och två stunder i hängmattan för att smälta dagens intryck.
Efter en stund känner vi oss redo för att se mer av ön La Isabela, som alltså är en av de 19 mer eller mindre stora öar som tillsammans utgör Galapagosöarna.
Vi gillar Isla Isabela, både jag och Lisa, och hade lätt kunnat stanna i veckor om inte månader och år! Här vilar ett skönt lugn och jag kan inte låta bli att fundera på hur det hade varit att födas här, att bo här. Vilka drömmar har människorna vi passerar på gatan? Vill de i sin tur uppleva snöstormar och norrsken i den fjällhöga norden uppe i Skandinavien?
Längre än så kommer jag nog inte i mina filosofiska tankar innan det börjar mörka och vi behöver göra oss redo för ännu en dag på denna otroliga resa.
Middag hinner vi också med, även den här gången en riktigt bra sådan. Alltid lika spännande att se vilka kombinationer som serveras – ris, pommes, skaldjur och grönsaker är knappast en svensk klassiker.
#Dag 3 på Galapagosöarna: La Isabela – Los Tuneles – Santa Cruz
Jag sover bättre den här natten och vaknar till ännu en tidig upphämtning. Det är dags för mer äventyr till havs!
Vår guide är rutinerad och lyckas, trots att han numera har jobbat med turism i mer än halva sitt liv, fortfarande vara både entusiastisk och social. På vår båt åker också hans drygt tjugoåriga dotter som hälsar på från Europa. Hon berättar att hon är resultatet av en semesterromans. Nu kommer hon hit till öarna med jämna mellanrum för att hälsa på sin pappa. Jag frågar om hon, som har hunnit åka på de här utflykterna fler gånger än hon kan räkna, har hunnit tröttna? Det har hon inte. Jag kommer snart att förstå varför.
Kanske är stoppet vid “Los Tuneles” en av de häftigaste upplevelserna under hela resan. Någon gång i urminnes tider har magma från jordens inre letat sig uppåt, utåt. Magman har så småningom stelnat till svart lava vilken i sin tur har bildat dessa karaktäristiska valv/tunnlar som numera höjer sig över vattenytan.
På något sätt lyckas olika typer av växter att överleva även här. Coolast av dem alla är de stora kaktusarna som sträcker sig upp mot himlen.
Runt de klippiga lavaformationerna simmar maffiga sköldpaddor, och så hajarna då. Alltid hajarna.
Vi ser en och annan Blåfotad sula som häckar på öar här i Stilla Havet. Tänk att spatsera runt i livet med ljusblå fötter, vilken grej!
Här sitter vi alltså, i ett eget litet ekosystem mitt ute i Stilla Havet. Hände det ens?
Efter vår tur på land är det dags att uppleva livet under ytan, den här gången iförda våtdräkter som vi har haft möjlighet att prova ut dagen innan.
Vi simmar ner i relativt grunt vatten och får se enorma sköldpaddor beta på havets botten. En liten stund senare vinkar guiden in oss i en liten grottliknande avsats. Om jag hade kunnat gnugga mina ögon genom cyklopet hade jag gjort det. Anledningen?
Precis nedanför oss ligger alltså en flock med hajar. En flock med hajar. Jag har ju läst om det här, hört andra berätta om sina upplevelser av det här. Nu har turen kommit till mig. Bokstavligen talat. Jag kan inte annat göra än att tro på påståendet om att just den här arten,“White tipped reef shark”, är ofarlig för människan.
Efteråt bjuds vi på en nyskalad apelsin i båten och jag kan garantera att det är den saftigaste och citrusfrukt jag någonsin har smakat. Kanske förstärks smaken av att mina sinnen känns knivskarpa efter snorkelupplevelsen? Jag vet inte, men jag har svårt att tro att någon annan apelsin någonsin kommer att att smaka godare.
Resten av dagen förflyter lite som i en dimma. Vi tar båten hem från Isla Isabela till Santa Cruz. Den här gången är jag förberedd med en arsenal av illamåendetabletter och spypåsar som tack och lov inte behövs.
Väl “hemma” på Santa Cruz känner vi oss plötsligt rutinerade jämfört med de nyanlända turisterna. Märkligt hur snabbt det där går.
Dag #4 på Galapagosöarna: Santa Cruz (Playa Tortuga Bay) – Guayaquil
När vi vaknar på morgonen finns ingen arrangerad utflykt på agendan, vilket i ärlighetens namn känns lite skönt. Vi har medvetet valt ett högt tempo under hela resan – det finns ju så mycket att se och göra! Den här fjärde och sista dagen tänkte vi ägna åt att promenera runt på Santa Cruz. Dagens huvudmål blir därmed Tortuga Bay, som ligger en dryg timmes promenadavstånd från Puerto Ayora. Vi snörar på oss gympaskorna…
…och ger oss ut i myllret där vardagen pågår för fullt.
Promenaden ner mot Tortuga Bay visar sig vara föredömligt skyltad. Vi går förbi privatbostäder, skolor och diverse hostels…
…innan vi till slut närmar oss vår slutdestination.
Promenadleden är väl värd sina steg! Här väntar en vidsträckt och vacker vit sandstrand som går under namnet “Playa Brava”. Den svenska översättning av det spanska ordet “brava” är modig. Just den här dagen vajar en röd flagg vid stranden och om du vill bada hjälper det inte att vara ett dugg modig – du bör inte bada ändå. Undervattensströmmarna är kraftiga och vågorna allt annat än badvänliga.
OBS! Tänk på att Tortuga Bay har specifika öppettider mot bakgrund av häckande fåglar och sköldpaddor. Inträdet till platsen är gratis, under vår resa behövde man dock skriva upp sina namn vid ett bås precis vid ingången. Här kan du läsa mer om vad som gäller.
Från den vita sandstranden fortsätter vi söderut, där djuren verkar trivas i den frodiga grönskan.
Eftersom vi kommer så pass tidigt på morgonen är vi i princip ensamma på stranden. Eller det förstås, helt ensam blir man aldrig på den här ön. Du är ständigt övervakad av något slags djur.
På Tortuga Bay ser vi mängder och åter mängder av leguaner.
Kanske är det här första gången på resan vi får chans att landa lite? Jag och Lisa går åt varsitt håll…
… men ganska snart ropar hon mig tillbaka: “Eh, det simmar en haj här!”
Ungefär i samma veva ser jag en enorm fågel spänna ut sina vingar och segla förbi över våra huvuden. Ännu en gång får jag anledning att tacka högre makter för möjligheten att vara på Galapagos, att uppleva det oändliga med vyer som dessa. Jag kommer på mig själv att tänka på min far. Jag hade så gärna velat dela mina upplevelser med honom. Så många gånger jag har krupit upp bredvid honom i vår gröna manchestersoffa för att titta på “Ett med naturen” med Arne Weise som programledare. Nu är jag verkligen här. Och vet ni? Här är jag ett med naturen. För det kommer jag att vara evigt tacksam.
Några timmar senare har vi lämnat sagoöarna bakom oss och befinner oss istället på ett hotell strax intill flygplatsen i Guayaquil på Ecuadors fastland. Vulkanvyerna ramar in kvällen och snart ska vi kliva på ett flygplan hem till Sverige.
Och så gick det alltså till, den där gången när jag och Lisa reste till Galapagosöarna.
Vill du läsa mer om vår resa till Ecuador?
Här finns mer information och inspiration från resan som gick av stapeln i augusti/september 2019:
- Reseguide Ecuador/Resfredag: Att resa till Ecuador – reseguide med tips och inspiration
- Reseguide Quito/Resfredag: Att göra i Quito med omnejd – 13 tips
- Reseguide Galapagosöarna/Let’s go Explore: Guide till Galapagos – en reseguide med tips
- Vulkanvandring till Cotopaxi/Let’s go Explore: Utflykt Cotopaxi med vandring och mountainbike
- Utflykt till Quilotoa/Let’s go Explore: Utflykt till Quilotoa
Kan någon annan resa jag har gjort mäta sig med Galapagosöarna? Det kanske skulle vara Madagaskar i så fall, här kan du läsa mer om min resa dit. (Innerligt tack till Lisa för resesällskap och fotohjälp!)
1 comment