Att resa jorden runt och känna sig oövervinnerlig. Jag var 23 år, hade precis skrivit klart min examensuppsats på juristlinjen och ville inget hellre än att resa ut i världen. Och så blev det.
Att resa jorden runt
Inför min jorden runt-resa satte jag mig ner med en kartbok och pekade ut ett gäng länder och städer som jag hoppades få uppleva förr eller senare i mitt liv – helst förr. Pengarna hade jag redan börjat spara ihop genom envetet extrajobb under studietiden. När jag hade en någorlunda fungerande färdplan gick jag förväntansfullt till Kilroys lilla kontor på Stockholms universitet och bad dem om hjälp med vettiga flygrutter för att uppfylla min dröm. Mitt varv runt jorden skulle äntligen bli av!
Måndag 17 november 2003
“Sitter nu på planet någonstans ovanför Atlanten på väg till Florida för att byta plan mot COSTA RICA! Det är verkligen så att jag är på väg att uppfylla drömmen om att åka jorden runt!! Det känns otroligt konstigt när dagen som man har längtat efter så mycket efter väl kommer.”
Costa Rica
Mitt första stopp på varvet runt jorden landade jag trött och förvirrad på San Josés flygplats i Costa Rica. Här spenderade jag sedan drygt sex veckor som jag fördelade mellan kritvita stränder och frodiga regnskogar. Jag mötte upp både nya och gamla vänner som visade mig det absolut bästa Costa Rica har att erbjuda. För varje dag som gick blev jag alltmer förälskad i det här landet och dess blandning av tindrande stjärnhimmel, turkost hav, vajande palmer, storslagna vattenfall och aktiva vulkaner.
Panama
Under veckorna i Costa Rica gjorde jag och några vänner en avstickare till grannlandet Panama. Här såg jag för första gången vilda delfiner och fick gnugga mig i ögonen både en och två gånger för att verkligen förstå att det var på riktigt.
USA
Efter några veckor med strålande sol och full av nya intryck tog jag mig vidare till ett kyligt San Francisco där jag firade nyår på något hippt hak som jag för länge sedan har glömt vad det heter. Jag hann också med en utflykt till Muir Woods och fick en försmak på de vyer Highway 1 har att erbjuda. När jag ändå var i krokarna bokade jag om biljetterna och flög vidare mot Los Angeles där jag mötte upp en vän som jag lärde känna i Costa Rica. Han tog mig till Disneyland, Hollywood och the Strip – och för första gången under resan kände jag att mina backpackerkläder inte riktigt höll måttet.
Hawaii
På Hawaiis flygplats möttes jag av en vacker blomsterkrans runt halsen och förstod genast att jag skulle trivas. Tiden på Oahu spenderade jag på stränder med galna vågor och ännu galnare surfare, åt himmelskt goda frukter, försökte lära mig dansa hula och ja, hade det allmänt bra.
Fiji
På Fiji väntade bekymmersfria dagar och nätter på party- och backpackerön Beachcomber Island. Jag tröttnade ganska snabbt och tog mig istället vidare till paradisön Nanuya LaiLai där jag och en brittisk kille var de enda gästerna på en liten resort som ägdes och drevs av paret Kim + Andy och deras två små döttrar. Kim tog med oss i hans båt till Blå lagunen där de spelade in den berömda filmen med samma namn. Vi åt middag tillsammans med familjen under bar himmel – och livet kändes så perfekt det kunde bli.
Nya Zeeland
Nya Zeeland väckte en äventyrslust i mig som jag aldrig någonsin hade kunnat ana att jag hade. Det är ingen tillfällighet att de flesta extremsporter härstammar från det här landet, jag förstår att naturen lockar till adrenalinstinna aktiviteter. Jag hoppade fallskärm över Lake Tahoe, provade forsränning och galopperade över samma kullar som där Sagan om Ringen spelades in.
Australien
I Australien mötte jag upp en kompis som guidade mig igenom det bästa av östkusten. Jag njöt i fulla drag av fantastiska vyer och några dagars segling på Stilla Havet. Jag samlade också mod till mig att göra några dyk i Stora Barriärrevet – och även om jag var skräckslagen mest hela tiden blev det en oförglömlig upplevelse. Sydney blev en uppskattad favorit i repris, storstadsliv ska inte underskattas efter otaliga veckors strandliv.
Thailand
När det var dags för det sista stoppet på resan var jag uppenbarligen mentalt redan på väg hem till Sverige igen. Med de förutsättningarna bjöd Thailand inte alls på kärlek vid första ögonkastet, eller andra heller för den delen. Jag shoppade loss rejält på ett överskattat (?) Khao San Road och tog mig sedan vidare mot Hua Hin, där jag besviket kunde konstatera att stränderna inte ens i närheten kunde jämföra sig med dem i Costa Rica eller Fiji. Jag hade helt enkelt blivit bortskämd under resas gång! Tur att jag gav Thailand, och dess stränder, en rejäl revansch tio år senare, den här gången under sju månader med två barn och en man i släptåg.
Onsdag 18 februari 2004
“… & så sitter jag på ett flygplan igen, på väg till Thailand. Blandade känslor. Mentalt är jag nog redan på väg hem till Sverige. Är inte jättespänd på att vara i Thailandet i drygt en vecka, spänningen med att se en massa nytt har avmattats något. Samtidigt är det ju otroligt häftigt att äntligen få uppleva lite Asien, lite kultur & annorlunda omgivningar. Nya Zeeland + Australien ligger ju inte så långt bort från Sverige rent kulturmässigt.”
… och så hem till Sverige
… efter drygt 3,5 månader och en hel drös oförglömliga minnen i bagaget. Jag hann mellanlanda hemma hos mina föräldrar i ett par veckor innan det var dags att flytta till Berlin för att fortsätta juridikstudierna – den här gången utan flipflops och bikini i bagaget.
“There is only one thing that makes a dream impossible to achieve: the fear of failure.” – Paulo Cuelo, The Alchemist
Under tiden i Costa Rica sträckläste jag “The Alchemist” av Paulo Cuelo, och kan fortfarande citera en av meningarna från boken. Den meningen blev mina ledord under resan runt jorden, och är det fortfarande. Resebloggsbranschen må stundtals riskera att svämma över av diverse cheezy citat, men det här är helt enkelt för bra för att inte spridas vidare. Och hör sedan!
Praktiska tips om att resa jorden runt kommer i ett eget inlägg framöver. Att resa jorden runt var länge min största dröm – vilken är din?
20 comments
Det är härligt att frossa i gamla minnen! Funderar själv på att damma av fotoalbumen och göra något roligt om min första egna resa, USA runt som 18-åring. Vi får se.
Ja, det är riktigt kul att gå igenom de där albumen och dagboksanteckningarna. Jag satt i flera timmar och bläddrade! 🙂
Så fint att äntligen få lite sammanhang på den här resan. Min dröm är bortskämt nog att åka ett varv till…
Ja, eller hur, äntligen! Haha, skulle gissa på det Linda. Jag drömmer också om det, den här gången med familjen och till nya destinationer.
Exakt samma för mig. Jag hoppas på inom 10 år!
Åh, minnen! ? så värdefulla!
Japp. Minnena kan ingen ta ifrån en!
Åh vad kul att läsa! Jag gjorde precis samma, sparade och jobbade under studietiden – för att sen hösten 2001 (några veckor efter attackerna 11 sept) åka iväg jorden-runt. Min rutt var ganska lik din, dock minus Costa Rica och Panama. Istället för dessa två besökte jag Malaysia, Singapore, Indonesien (Bali) och Kanada. Så härliga minnen! Lätt en av mina bästa saker i livet!
Lätt en av mina också – väldigt kul att höra din rutt!
Åh herregud vilket mysigt inlägg. Och vilken häftig resa att ge sig iväg på ensam! Dessutom älskar jag bilderna. Jag är också lite avis på er som fick resa på den tiden innan allt blev så digitalt… 😉
Haha, jag var på vippen att köpa en digitalkamera innan jag åkte – men reskassan tillät bara en “vanlig” variant. Är både glad och lite putt för det nu i efterhand.
Det kandes som igar…Underbart att lasa och att reflektera 17 ar tillbacka.Ps Fint foto vid palmtradet
TACK för att du visade mig det absolut bästa av “ditt” land. Är dig evigt tacksam Anna!
Vilka härliga reseminnen som du delat med dig?.
Tack! Så otroligt fina minnen som är ovärdeliga! ❤️
Vad FINT! Och vad kul att se gamla bilder på dig <3 Så häftigt att du reste iväg helt själv!
Ja, så glad att jag reste…