Att få uppleva Peru med mamma

Något som faktiskt slår känslan av att uppfylla sina egna drömmar är att ha privilegiet att vara med när andra får uppleva sina. Min mamma är väldigt historieintresserad och har sedan barnsben drömt om att hon skulle få komma iväg till Peru för att se Machu Picchu.

Jag minns så väl den där mörka decemberdagen för tio år sedan när jag satt på biblioteket i Varberg, dit jag precis hade flyttat för att påbörja ett nytt juristjobb. Jag satt i en sliten fåtölj och bläddrade i en damtidning och pratade samtidigt med mamma i mobiltelefonen. Någon gång under samtalet kom vi in på hennes drömmar om att åka till Peru:

” – Men du mamma, vi gör det! Jag följer med dig. Det är klart att du måste åka till Peru och se Machu Picchu!” 

Och jo, den här gången är det på riktigt. Bara ett par veckor senare har vi köpt flygbiljetterna som i juni 2006 ska ta oss från Köpenhamn till Lima, upp till Inkaimperiets forna huvudstad Cusco och så småningom vidare till Bonaire i Västindien för att sedan komma hem till den svenska sommaren.

Så kommer äntligen dagen som mamma under många år har drömt om och längtat efter. Inkafolkets försvunna stad Machu Picchu har legat och väntat på henne länge, länge – och jag är så glad att jag får dela den här stunden tillsammans med min mamma.

Här i södra Anderna föddes under 1200-talet alltså Inkariket som växte sig till ett starkt och mäktigt imperium. Under Inkarikets storhetstid var det över 4 000 km långt och sträckte sig från det som i dag är Colombia, Ecuador, Peru och Bolivia vidare mot Chile och Argentina. Vägsystem, tempel, fästningar, palats och andra byggnader ligger fortfarande utspridda i området som en mäktig påminnelse om den forna stormakten.

Här, lutade mot en solvarm stenvägg i självaste hjärtat av Machu Picchu, känns det som att tiden har stått still under alla dessa hundratals år.

Machu Picchu, som numera finns upptagen på UNESCOs världsarvslista, är Inkarikets mest mytomspunna stad och övergavs av inkaindianerna av okända skäl för att sedan fallas i glömska.

Staden kamouflerades allt eftersom tiden gick av växtlighet, men återupptäcktes av några lokala bönder när en skogsbrand bröt ut så sent som 1911.

Det här blir mitt första, och hittills enda, möte med Sydamerika. Jag faller såklart pladask för den mäktiga bergskedjan Anderna som brukar liknas vid Perus ryggrad.

Jag och mamma spenderar drygt tre veckor tillsammans på resande fot och det blir verkligen en resa att minnas. 3 400 meter över havet njuter vi av Cuscos bildsköna omgivningar. Vi kippar efter andan både av den tunna luften och över Machu Picchus storslagenhet.

Vi besöker otaliga Inkalämningar och ser också till att åka båt ut på den spegelblanka Titicacasjön för att övernatta på Vassöarna. Vi rynkar på näsan över Limas allt för överväldigande storstadsintensitet…

… och försöker på stapplande spanska att prata med otaliga peruaner. Vi ser oräkneliga lurviga alpacas…

… och skrattar åt mammas första mer eller mindre frivilliga möte med Jägermeister. Vi sippar försiktigt på kokabladste som sägs hjälpa mot höjdsjuka och skrattar i smyg när vi för femhundraelfte gången serveras quinoa i olika former. Vi överväger också huruvida vi ska provsmaka cuy eller inte. “Cuy” kan förvisso låta ganska trevligt och gott om man inte kan spanska, men “marsvin” låter faktiskt inte lika kul. Bilden ovan tog jag i köket hemma hos den peruanska familjen vi övernattade hos, kika noga så får ni se att maten bokstavligt talat springer runt på golvet.

Vi hade helt enkelt en fantastisk resa ihop. Grattis på mors dag mamma och tack för att jag fick följa med dig och skapa oförglömliga upplevelser på andra sidan Atlanten!

Jag och mamma bokade separata flygbiljetter med hjälp av Första ReseByrån i Karlskrona. Vistelsen i Peru var en paketlösning som vi köpte via Peruspecialisten som samarbetar med ett antal olika lokalagenter i Peru. Nu är det förvisso tio år sedan vi gjorde den här resan, men vi var väldigt nöjda med både servicen från resebyrån och Peruspecialisten. 

Intresserad av att läsa mer om vår resa? Här kan du läsa mer om själva vandringen. I Inkaledens fotspår: min vandring på Inkaleden.