Den senaste tiden har jag funderat mycket över fenomenet bloggar i allmänhet och resebloggar i synnerhet. Varför envisas jag egentligen med att skriva om mina resor? Är det för min skull? För er skull? För inkomstens skull? Och varför läser du bloggen? För din skull? För min skull? Hur kommer bloggen, jag, och min nuvarande yrkesroll att utvecklas framöver? Kommer jag alltid att blogga? Ja, ni hör ju. Det är många tankar som snurrar.
Det som en gång började som min hobby och min passion har numera kommit att bli mitt jobb, hur märkligt det än känns att säga det. Det har gått över två år sedan jag sa upp mig nu, och dagarna rullar på – och bloggen med dem.
Resorna har alltid varit en stor del av den person jag identifierar mig med, på den fronten har egentligen ingenting förändrats. I samma sekund jag flyttade hemifrån tog jag varje tillfälle i akt att planera nästa resa och nästa upplevelse. Rastlösheten fanns ständigt i mig, jag hann knappt komma hem innan jag ville bort igen.
När jag träffade min man gjorde jag klart för honom att ett liv med mig skulle innebära att vi skulle resa mycket och ofta – och att vi någon gång skulle bo utomlands. Jag hade ännu inte hört begreppet digital nomad, men om jag hade gjort det då, i 25-årsåldern, skulle det förmodligen ha varit min drömtitel. När jag nyligen (nästan 15 år senare) såg en video med titeln ”Så blir du en digital nomad” blev jag däremot helt oberörd. Min fria tolkning av budskapet? No strings attached, lev loppan utan förpliktelser, res hur/var/när du vill, bryt dig loss från gamla hjulspår, ha aldrig någonsin tråkigt och lev som att varje dag vore din sista. Jag blev lite förvånad över min egen reaktion på videon – jag tyckte mest att budskapet kändes tomt och meningslöst. Hallå, gå ut och rädda världen i stället för att fota selfies på dig själv med en färgglad drink framför ännu en bar med människor du aldrig någonsin kommer att träffa igen. Typ så. I nästa sekund skämdes jag. Vem är jag att döma vem som har ett meningsfullt liv och vem som inte har det?
Läs mer: Därför vill jag INTE bli en digital nomad
Där kommer jag själv in i bilden. Vad innebär ens ett meningsfullt liv för mig? Är det inte ohyggligt meningslöst att lägga tid, energi och hela min själ på att driva, och skriva, en reseblogg? Det räddar väl knappast någon värld. På något sätt är ju jag också en digital nomad, utan att behöva anpassa mig till en arbetsplats med en fast kontorsplats.
Varför driver jag en reseblogg, och varför läser du den?
Bloggen började egentligen som någon form av dagbok för mig själv och min familj. Jag har, mer eller mindre regelbundet, klottrat i en dagbok sedan jag var fyra år gammal. Jag har klippt och klistrat, sparat gamla biljetter och tejpat in fotografier, lappar, förpackningar och tidningsutklipp. Jag har skrivit, beskrivit och rapporterat – från början enbart i syfte att själv komma ihåg känslor, platser och människor. Skrivandet var mitt sätt att återuppleva saker jag redan hade varit med om, och under hela mitt liv har jag ofta gått tillbaka och läst mina egna dagböcker. Skrivandet blev min terapi, och ja, faktiskt även en hobby.
Bloggen blev så småningom en naturlig förlängning av mina dagböcker – fast med lite restriktioner ändå. Jag vill att min blogg ska vara personlig, men inte privat. Jag vill gärna skriva, och beskriva, med målande drag, men utan att det känns krystat. Bloggen ska inte innehålla för mycket detaljer (orka läsa uppsatser!), men heller inte vara för övergripande. Inläggen ska vara fängslande, men samtidigt informativa. Aktuella, men samtidigt hålla över tid. När restriktionerna blir för hårda, och för många, då tappar jag lusten för bloggen. Den känslan, alltså olusten, kommer i perioder – och leder till att jag tappar både motivation och ord. En av mina största rädslor med att säga upp mig från juristtjänsten var rädslan att förlora passionen för resorna. Att resorna skulle bli vardag. Att bloggandet skulle kännas som ett tvång.
Och ja, till viss del är resorna numera min vardag – men mitt genuina intresse för att resa finns kvar. Under det senaste årets resor till bland annat Myanmar med Plan International, Ecuador med KLM och Abisko och Höga Kusten med SJ har jag känt mig lyrisk. Hjärtat har slagit lika snabbt som pekfingret knäppt på kamerans avtryckarknapp – och tårarna har bränt under ögonlocken av tacksamhet för allt jag har fått se, uppleva och känna. När, eller snarare om, äktheten för det jag gör försvinner är det dags att säga tack och hej då till Resfredag.
Så länge passionen och intresset för resorna finns kvar kommer jag med andra ord att fortsätta driva, och skriva, min reseblogg. Jag hoppas att ni vill fortsätta följa mig genom toppar och dalar, till platserna jag har förmånen att kalla ”hemma” i Nynäshamn, Sturkö och Thailand, att ni hänger med på tågresor i Sverige, roadtrips ut i Europa och flygresor högt ovan molnen – och alla andra platser och reflektioner jag vill dela med mig av i detta mitt eget lilla hörn av cyberrymden.
Nu när jag har försökt svara på frågan om varför jag driver en reseblogg vill jag gärna höra varför du läser den. Lämna gärna en kommentar – det skulle göra mig glad!
Bra att reflektera över varför man (rese)bloggar egentligen! Jag tror att mina syften kanske förändrats över tid. Jag är också en sån som alltid skrivit dagbok. Har svårt att uppleva saker utan att skriva om dem 😉 Sedan har jag, på senare tid, märkt att jag tycker att det är roligare att uppleva saker när jag vet att jag ska skriva om dem. Och ibland gör jag saker (typ hängflygning!) för att skriva om upplevelsen, dvs tror att jag utmanar mig mer … vilket jag tror är bra, kanske 😉 Varför jag läser resebloggar? Ja, för mig går ju läsandet och skrivandet hand i hand. Man skriver inte böcker utan att läsa böcker 😉
Ja, men jag tror det är viktigt att stanna upp ibland och fundera över syfte och mål. Intressant att höra hur du tänker – och ja, det där med att läsandet och skrivandet går hand i hand är så sant. Var på skrivarkurs förra helgen, och fick just tipset att läsa MASSOR med böcker för att själv skriva en bok…
Gillar att läsa bloggen för det är så många olika resetips, inte bara flashiga resor långt bort (som så många andra). Alla resor och tips man kan göra här i Sverige är särskilt kul. Likadant med storstäderna i länder som ligger relativt nära Sverige, men som ändå kan vara väldigt annorlunda.
Själv har jag totalt snöat in på Polen, efter besökt både Warszava och Krakow, mitt nästa Polenprojekt (förutom att få tummen ur och ta färjan till Gdynia, jag skäms över bo i ”Staun” och aldrig åkt…), är Wroclaw. Kan bli en värdig konkurrent till både Warzsawa och Krakow. 😍
Din blogg är både rolig, informativ och skildrar både vardag, lyx, storstad, småstad, nära och långväga!😊
Tack Maria, vad fint att höra! Då har jag lyckats med den mix jag vill ha. <3 Åh, Polen - jag vill också ha mycket mer! Både Wroclaw och Krakow står högt upp på önskelistan. Ha en fin kväll!
Tycker om att resa och se olika platser. Intressant att läsa om platser som du har varit på. vill ej ha långa reportage utan korta och innehållsrika.
Kul att du kommenterar Hjördis, tack! Korta och innehållsrika – svår ekvation att få ihop, men jag försöker göra mitt bästa. 🙂
Jag har läst din blogg länge och uppskattar den verkligen. Däremot är ett förbättringsområde för min del att kommentera, vilket jag inte direkt gjort på bloggen. Jag läser gärna din blogg just för att det inte känns som att jag läser ett utdrag ur ”Lonley Planet” eller en guidebok. Inget fel alls på dem och ska jag resa så ser jag till att ha en mindre och behändig guidebok med mig och även Lonley Planet. Men att få inspiration är viktigt och det tycker jag verkligen att du förmedlar och på olika sätt. Stort tack!
Tack själv Ditte, vad glad jag blir! Inspiration är viktigt, jag tankar själv medvetet och omedvetet sådan varje dag på olika sätt och inom olika ämnen. Just nu full av Tysklandslängtan tack vare dig. 🙂
Jag började läsa din blogg för att du är en, för mig, lokal bloggare från Nynäshamn. Sen har jag fastnat och hängt kvar, så att jag alltid kan få ta del av dina resor 🙂
Kul att bli förknippad med Nynäshamn istället för Karlskrona, så brukar det inte vara… 🙂 Fint att du hänger kvar – det är jag glad över!
Har läst din blogg ett bra tag och gillar mixen. Äventyren med att bo utomlands i perioder tillsammans med olika typer av resor och resmål i när och fjärran. Mycket inspiration och trevliga berättelser att hämta här!
Tack Linda, glad att du gillar mixen. Tack för att du tog dig tid att kommentera!
För att ingen håller en så hög kvalité som du, hittar nya koncept som du, reflekterar som du. Och är genuin och en fantastisk person. MVH Starstruck.
Men ÅH! Det här ska jag rama in och spara… haha! Tack Linda. <3
Alltså wow Annika – texten går liksom rakt ut ur skärmen. Och jag känner igen mig SÅ mycket i det du skriver, som om jag vore en yngre version av dig på nåt vis.. Får man säga så? Tack för att du delar dina tankar.
Åh, det blir jag glad av att höra. Tack själv!!