Nu är det drygt fem år sedan jag styrde vår Volvo mot Stora Essingen för att gå på min arbetsintervju för en tjänst som förbundsjurist på en ideell organisation.
Jag hoppades innerligt att tjänsten skulle bli min – och det blev den! Som ensam förbundsjurist för en medlemsorganisation med cirka 30.000 medlemmar och 60 fast anställda på vårt Stora Essingen-kansli fick jag rodda all tänkbar juridik, jag fick lära mig hur en lobbyorganisation arbetar, jag fick träffa politiker, jag fick åka till Bryssel och presentera en uppmärksammad anmälan för kommissionen och inte minst fick jag fick lära känna kollegor som blivit vänner för livet…
Från jobbutsikt på Stora Essingen till hemmakontor i Nynäshamn
…däremellan hann jag flytta från Huddinge till Nynäshamn, utföra Tjejklassikern, få ett tredje barn, resa så ofta tillfället gavs och se mina föräldrar bli allt sjukare i cancer. Under samma period ägnade jag all ledig tid; kvällar, helger och nätter, till bloggen och så småningom Att resa-podden. Med tiden började en dröm smyga sig på, en dröm som växte sig allt starkare.
Nybliven förbundsjurist, 2012.
Så började resan från anställd till egenföretagare
För några år sedan vågade jag knappt tänka tanken att säga upp mig från en fast och trygg anställning som jurist, till att faktiskt ta steget fullt ut och bli chef över mig själv. Dessutom trivdes jag med vetskapen om att jag hade rott i land en av mina drömtjänster på en ideell organisation. Men, efter hand började jag så smått smida planer om att frigöra mer tid för familjen, för bloggen, för podcasten, för träning, för mina vänner och inte minst för mig själv. Att slippa otaliga timmar på pendeltåget, att slippa stressen över fasta kontorstimmar och känslan av att inte själv kunna styra min tid – och i förlängningen mitt liv.
Första steget på den här resan var att få ner drömmen på pränt, vilket jag gjorde en nyårsafton för över tre år sedan. Jag har för länge sedan insett att min personlighet är målstyrd, finns inga mål nedskrivna i någon av mina dagböcker är det helt enkelt ingen idé. Under tiden som har gått sedan den där nyårsaftonen har jag tagit små, små steg i riktningen mot mitt slutgiltiga mål – att bli min egen. Ett sådant här livsavgörande beslut tas inte över en natt. Jag och min man (som också är egenföretagare) har en familj att försörja, räkningar som ska betalas och byggprojekt som ska förverkligas. Mitt beslut har stötts och blötts under en lång tid: med min man, med mina föräldrar, med mina syskon och med mina vänner. Det slutgiltiga beslutet tog jag en helg nu i januari. Måndagen efteråt hade jag ett möte inbokat med min chef på Stora Essingen – och på den vägen är det.
Inget fel på jobbutsikten i alla fall, jag älskar Stora Essingen!
Hur känns det nu?
Efter min uppsägning den där iskalla januaridagen pekade alla tecken i hela världen på att beslutet att bli min egen var rätt. Min Far blev plötsligt väldigt mycket sämre och gick bort bara några veckor efteråt, vilket blev en smärtsam påminnelse om hur skört allting är och hur viktigt det är att inte skjuta upp alla de där drömmarna. Pendlingen mellan Nynäshamn och Stora Essingen nådde nya katastrofnivåer, när det var som värst tog det mig tre timmar (!) att ta mig hem från jobbet. Nelly, vår minsting, åkte på den ena sjukdagen efter den andra och jobbstressen gjorde till slut att jag och min man fick ta hjälp av en barnvakt för att ingen av oss kunde missa viktiga möten på våra respektive arbetsplatser. Inför min sista arbetsvecka nu i måndags la jag ut följande status på Facebook:
“Påbörjar sista arbets-/pendlingsveckan som förbundsjurist med en fin kompott av inställda tåg, busskaos, söndertrampade tår och vetskapen om att tvärbanan kommer att vara inställd ETT HALVÅR!
Från och med nästa vecka blir jag chef över mig själv – mitt första (enhälliga) beslut kommer vara att undvika ersättningsbussar i absolut största möjliga mån. Heja!”
Warszawa, 2016 med Sofia och Towe. Jag ser fram emot flera sådana här jobbresor i vår! Foto: Katarina Wohlfart
… “men HUR ska du försörja dig!??”
Det verkar som att många i min omgivning är nyfikna på hur min försörjning kommer att se ut framöver (säkert i all välvilja). Låt mig meddela att ni inte behöver bekymra er! Jag kommer att fortsätta arbeta som juristkonsult för att säkra upp en viss del av inkomsten, men nu sker det på mina egna villkor. Den största delen av min arbetstid kommer jag att ägna åt blogg, podcast och skribentuppdrag. Eftersom det här beslutet inte kommer som en blixt från klar himmel har jag och min man också lagt undan en del pengar och har en buffert för oförutsedda händelser.
En sak vet jag med all säkerhet – jag hade aldrig kunnat förlåta mig själv om jag inte gav livet som egenföretagare en välförtjänt chans. Går det åt pipsvängen får jag väl söka nya juristjobb, min gedigna utbildning och fleråriga arbetserfarenhet kan nämligen ingen ta i från mig. Så, kära vänner, wish me luck. Nu lämnar jag skrivbordsstolen på Stora Essingen för gott och kliver ut som min egen chef. Jag räknar med att världen blir mitt arbetsfält!
Åh vad roligt och modigt av dig att våga! Stort lycka till 🙂
Tack snälla – behöver alla hejarop jag kan få! 🙂
Du är min idol!
Och du är min – strategidrottning ut i fingertopparna. Du får väl köra en kurs med mig så att jag vet hur jag satsa!
Modigt och rätt resonerat. Man ångrar väldigt sällan sådant man gör men väl det man inte gör. Lycka till och lite avis är jag allt!
Tack Cathinka! Känns verkligen spännande det här.
Det kommer gå galant! Ska bli så spännande att följa dig som egenföretagare.
Jag hoppas också på galant… vi får väl se!
Älskar sista meningen – en fantastisk avslutning på lika fantastiska tankar nedskrivna i hela inlägget. Och inte minst genomförda i livet.
Nu kör vi!
Heja dig!
Nu kör vi – indeed! <3
Lycka till! Har vi inte alla någon sånd där resebloggar-livsstils dröm gömd någonstans? 🙂
Tack. Ja, kanske har vi det. Jag trivdes utmärkt med livet som anställd, trodde jag. Vi får väl se hur det blir framöver, men jag anar att jag kommer att trivas…
Imponerande ju!!!! Bra att våga!!!! Lycka till!!! Kramar
TACK Lina!
Helt rätt. Om man inte gör vad man drömmer om kommer man ångra sig. Lycka till med det nya äventyret!
Men ja, visst är det så! Stort tack!
Wow vad roligt! Stort lycka till!
Tusen tack Annelie!
Respekt! Ser verkligen fram emot att få följa med på det här nya! Förhoppningsvis kanske det inspirerar fler… Önskar att jag haft hälften av det modet. Nåväl, jag har i alla fall bytt plats på jobbet så jag numera har lite utsikt och inte bara kollegans frisyr framför mig i kontorslandskapet. Alltid något.
Du ser – ett steg i taget! 🙂
Du kommer att klara det alldeles utmärkt!
Kolla bara på Viktor där han är idag.
Minns när han va 3 och sa *jag ska spela i England när jag blir stor* och man klappade honom på huvudet och sa javisst Viktor…och där är han nu bättre än nånsin och ska även spela EM i sommar med U19 i svenska landslaget ?
Jag brukar alltid säga till honom *if you can dream it you can do it*
Så länge man tror på sig själv kan man gå långt!
Jag hejar på dig ?
Kram från kusin
Åh, jag läser allt jag kommer över om Viktor. SÅ häftigt att se hur han målmedvetet har tagit sig dit han är idag. Älskar uttrycket du delar “if you can dream it you can do it” – det får bli min nya ledstjärna. Stora kramar och TACK för peppen!
Så utrolig spennende! Du er modig og skriver så mye klokt, det virker som det er en helt riktig avgjørelse du har tatt. Lykke til med den nye tilværelsen!
Mange tack Marianne, dina ord betyder mycket! <3
Klokt beslut. Stort lycka till!
TACK Anna!
Grattis så härligt!
Men jaaaa, verkligen härligt. Ser fram emot det som komma skall.
Låter alldeles, alldeles underbart, rätt, klokt och modigt! Önskar dig all lycka till. Tror det kommer bli jättebra. Kram
Första dagen började med två sjuka barn här hemma, så lagom mjukstart. Tack för hejarop Vanja, kram!
Alltså kära du, du är ett UNDERBART exempel och jag ser upp till dig så mycket!
Ska bli så kul att få följa er livsresa och resorna på vägen. Åk till Gran Canaria vetja nu i april-juni så ses vi där. Jag menar, det tar ju faktiskt 20 minuter att åka till Nynäs fr Handen, så därför har jag inte besökt er än trots att jag velat göra det ett tag..
GC är mkt bättre! (Och varmare)
Lycka till!!!!
Men åh, ska ni till GC så länge? Underbart ju! Vi var faktiskt där på bröllopsresa, samtidigt som Jonte och Eva var där. Those were the days. Hoppas att vi ses snart – och TACK för fina ord. KRAM
Men så roligt! Grymt jobbat. Stort, varmt lycka till!
Tusen tack Sandra! <3