I november 2019 satte jag mig på planet mot Mauritius, ovetande om att världen snart skulle förändras på ett sätt bara domedagsprofeter hade kunnat förutspå. Hade jag uppskattat resan mer om jag hade vetat vad som väntade? Förmodligen, ja.
Läs mer: Idag reser jag till Mauritius
Veckan på Mauritius, som jag spenderade tillsammans med trettio ”bloggkollegor” från hela världen, var intensiv. Dagarna fylldes med workshops, föreläsningar och aktiviteter, och jag hann knappt ta in vad jag fick uppleva.
Jag kom hem till Sverige igen, och familjen firade jul i Dalarna. Kort därefter väntade fler resor till Uppsala och Åre. Jag tänkte mycket på var och hur jag ville fira min fyrtioårsdag – och skrattet liksom fastnar i halsen när jag läser mina egna resonemang om hur jag skulle fira min fyrtioårsdag i mars 2020. ”Platt fall”. Jo, jag tackar.
Vissa grejer i livet hakar jag upp mig på så pass mycket att det nästan blir platt fall. Det känns som att jag har gått och funderat över min födelsedagsresa, eller snarare födelsedagsresor, i evigheters evigheter nu. Planen har länge varit att göra en spektakulär resa, för hur ofta fyller man 40 egentligen? Mitt i livet (eller ja, förhoppningvis i alla fall), relativt stora barn, tillräcklig stadd i kassan för att göra något extra – toppat med det faktum att min största passion faktiskt råkar vara just resor. Men alltså, hur svårt ska det vara egentligen!?? Väldigt svårt tydligen, med tanke på att min beslutsångest är total.
– Att planera födelsedag
Läs mer: Födelsedagsresan (och vad hände egentligen med Antarktis?)
Jag var inne på allt från roadtrip i Kanada till Shetlandsöarna och Laos, men också Ishotellet och lite annat smått och gott. Fyrtioårsdagen kom, och världen stängde typ samma helg. Nu har det gått två år sedan jag kom hem från den där resan till Mauritius och visst snurrar tankarna en del. Inte minst nu när novembermörkret rullar in med allt vad det innebär.
Kommer jag någonsin resa som jag gjorde innan? Lika ofta, lika långt och lika länge? Jag tror faktiskt inte det. I alla fall inte som det känns just idag. Jag behöver mer återhämtning, mer tid att samla ihop mig efter alla intryck och mer tid hemma.
Två år i Sverige: när åker jag utomlands igen?
Men så finns de där platserna som jag tänker på nästan dagligen. Som Thailand, och närmare bestämt Koh Lanta. Ön där vår familj har spenderat mycket tid tillsammans, och där vi också har en lägenhet. Igår beställde jag en hylla på IKEA:s hemsida i Thailand för leverans ”hem” till oss, eftersom lägenheten behöver kompletteras inför uthyrning kommande månader. För jo, sakta men säkert börjar resorna komma igång även till Thailand – även om det är en hel del papper, checklistor, ansökningar och formaliteter att tänka på. (Följ Facebook-sidan Kim Wadström på Koh Lanta för täta och aktuella uppdateringar om vad som gäller för att komma in i Thailand och vidare till Koh Lanta!).
Vi mår så bra där, hela familjen. I en annan typ av vardag, i ett annat typ av hem. Tanken var ursprungligen att vi skulle ha spenderat januari-mars i år där nere, men det blev inställt av naturliga skäl. Kommande vintersäsong hade kunnat vara ett alternativ om vi hade krånglat oss igenom allt pappersarbete – men numera finns också en (snart två!) padelhall/ar att ta hand om. Det blir helt enkelt för mycket krångel. Men längtar, det gör vi allihop. Och just idag alldeles extra mycket! Livet är så enkelt där.
Läs mer: Koh Lanta och en annan typ av vardag, i ett annat typ av hem.
Ett annat land som lockar är Skottland, inte minst eftersom jag har min syster där. Det var två år sedan vi sågs nu. Två år. Nej, men alltså det är inte normalt! Jag håller tummarna att det inte dröjer allt för länge – om inte annat ses vi förhoppningsvis på lillasysters bröllop i vår.
Ett annat land jag sneglar på med jämna mellanrum är Tyskland, där jag också har familj. Nästa utlandsresa, när den nu blir av, kommer med andra ord att bli en familjär historia. Fast det finns förstås några bubblare som kan bli aktuella – till dem räknar jag Danmark, Norge och Finland. Nära är bra, av många anledningar.
Men vad vet jag? Uppenbarligen ingenting, när jag läser mina gamla blogginlägg. Men för att försöka knyta ihop säcken här då, och svara på frågan när jag åker utomlands igen!? Det dröjer, kanske någon gång framåt våren eller så. Först och främst har jag siktet inställt på norrsken. I år måste det hända. Eller?
Hur resonerar du kring utlandsresor just nu? Omslagsfoto: Kullahalvön, oktober 2021.
Jag har gjort 4 resor under corona-tiden. Framförallt charterresor då det har känts som en trygghet. Men allt har gått bra och på plats har det varit väldigt glada miner över att turisterna är tillbaka.
Men visst är läget annorlunda. Har kommit på mig själv att inte våga bli taggad inför resorna då man aldrig vet om det blir någon förändring som gör att man inte kan åka. Är först när jag suttit på planet som jag vågat slappna av.
Förstår att charterresorna har funkat bra under Corona, tror de fortsatt kommer vara populära på grund av rådande ovisshet och att de faktiskt verkar ha koll på vad som gäller etc. Bra att du kunnat slappna av till slut!