Jag är modig ibland, men faktiskt ganska räddhågsen överlag. Med diverse katastroftankar (som blivit värre under åren) är det ett under att jag fortsätter resa runt i världen. Hade jag inte fortsatt utmana mig själv hade jag förmodligen slutat som en eremit på en öde ö någonstans.
Läs mer: Rädd för att resa – om katastroftankar och nojor
Vissa grejer känns värre än andra. Bilkörningen till exempel! Hemma i Sverige är jag så illa tvungen att köra och kan till och med njuta av långa och många mil mellan varven. Jag har inga problem att dra mellan Karlskrona och Nynäshamn gång på gång – vid det här laget är jag så van att det nästan går på autopilot. Finns det någon annan i sällskapet som gärna kör kommer jag dock INTE slåss om att få ratten.Att köra bil utomlands har stundtals känts som ett projekt lika stort som att bestiga Kilimanjaro. Ibland kan det hända att jag reser med folk som ogillar bilkörning ännu mer än mig. Då finns liksom inga alternativ än att ta ratten vid hornen och köra. Min stoltaste trofé är en veckans bilkörning i Italien när Nelly var bebis. Jag körde runt på slingriga vägar och genom Pisas packade gator med diverse stopp för amningspauser. Stolt som en tupp var jag! Å andra sidan behövde jag tydligen nästan tio år innan jag kunde tänka tanken att köra utomlands igen. Låt oss ta en titt på de senaste bilresorna.
Jag vågar inte köra bil utomlands (eller?)
#1. Hyrbil på roadtrip i Europa – Mercedes GLS (diesel)
För ett par år sedan gjorde vår familj en riktigt fet roadtrip genom Europa, i en lika fet hyrbil. Tobias fyllde 50 och ville slå på stort – tydligen även vad gällde transporten. Jag lyckades hålla mig borta från ratten ända till Tyskland och Autobahn. Inget att rekommendera för folk som ej gillar att köra bil, men vi överlevde allihop! På vägen hem genom Danmark och Sverige kunde jag till och med tycka det var lite småtrevligt att köra runt det där åbäket.
Läs mer: Roadtrip i Europa 2024 (vår familjeresa dag för dag)
#2. Hyrbil i Polen – Toyota Corolla Sedan (bensin)
I höstas fick jag ett blogguppdrag i Polen där bilkörning var en förutsättning för att genomföra jobbet. Vet ni att jag nästan tackade nej av den anledningen? Sjukt ju. Jag bokade bilen via HolidayAutos och tog med syrran som co-driver i passagerarsätet. Hon hejade på och jag kände mig nöjd komma nöjd. Vägarna i norra Polen var för övrigt riktigt fina!
Läs mer: Roadtrip i norra Polen: reseguide till Ostroda – Działdowo – Nidzica – Olsztyn – Lidzbark Warminski
#3. Hyrbil i Sverige – Volvo EX30 (el)
Några veckor efter jag kom hem från Polen var det dags för ett annat blogguppdrag. ”Just det, du kommer nog behöva en hyrbil”, sa min kontaktperson i förbifarten. I vanliga fall hade jag fått en klump i magen – men efter veckan i Polen kändes den där bilgrejen som en droppe i havet. Det var första gången jag körde runt i en Volvo EX30 och visst gav känslan mersmak!
Så. Innebär det här att rädslan för bilkörningen i allmänhet och utomlandsbilkörningen i synnerhet är botad? Tyvärr inte. Under snökaoset den här vintern tog det mig ett par veckor innan jag själv vågade backa ut vår bil från isbacken vid uppfarten hemma i Nynäshamn.
Nu vill jag veta vad du tänker om bilkörning, både i Sverige och utomlands. Känner du igen dig – eller tycker du att jag är knäpp?
Följ mig gärna på Instagram under ”Resfredag” för uppdateringar i realtid! Omslagsbild från en av otaliga bilresor mellan Nynäshamn och Karlskrona. Författare: Annika Myhre/Resfredag.se
4 comments
Ja, vi kör där det ”behövs” och utsätter oss frivilligt för det. Första gången i vänstertrafik (Australien) var minst sagt spännande men det gick över förväntan. Automatlåda då. När vi körde Irland i höstas med manuell blev det lite mer att tänka på men gick också bra efter några mil. Men att riktigt vänja sig vid att köra på fel sida vägen gör man nog inte men att köra bil rent generellt… jag tänker att man lite får ta seden dit man kommer. I Italien är det ju bara att följa flytet och strunta i att tänka på ”svenska regler”. 🙂
Vänstertrafik är hardcore, särskilt med manuell växellåda. Imponeras av alla er som vågar! Ja – Italien följer liksom sina egna små regler.
Ojj hög igenkänning.. undviker helst bilkörning o medåkande. När jag var yngre körde jag mycket mer, pendlade i stort sett mellan Holland o Sverige några år.. nu max Göteborg-Ullared, 12 mil :-). Men att köra i stan i Göteborg, där det är dagsform på hur man tar sig fram då det grävs överallt gör jag gärna..
Åker hellre buss o tåg o ett o annat flyg i Europa.. väl där mycket kollektivtrafik o en del Uber/Bolt/Freenow :-).
2014/15 jobb i England, blev en del bilkörande i 7-armade rondeller på fel sida.. överlevde, men åkte hellre med andra..
Bilsemester lär jag aldrig göra igen..
Skönt att jag inte är ensam ändå! I somras skjutsade jag min man till Centralen i Gbg – efter det tänkte att jag nog klarar allt. Det byggs exakt överallt, kaos! Jag älskar faktiskt bilsemester, men då får helst någon annan köra.