Tio tankar och reflektioner från en Thaimout

Det är förhållandevis lätt att svara på frågor om hur vi fyller våra dagar här nere, men det här inlägget handlar istället om några allmänna reflektioner från vistelsen i stort. Så här går mina tankar just nu.

Tio tankar och reflektioner från en Thaimout

#1. Fantasivärld?

När jag och Tobias tog beslutet om vår första thaimout 2011 hade jag en något konfunderad far som försökte förstå varför vi skulle resa iväg ett halvår till Thailand. Jag tror att han använde sig av uttrycket ”fantasivärld” och påpekade att vårt liv här nere verkade vara lite på låtsas. Min far arbetade i stort sett dygnet runt under hela sitt liv i syfte att skapa ett bra liv för mig och mina syskon. Han förstod helt enkelt inte hur vi resonerade.

Jag tänker ofta på hans ord, och hur tacksam jag är över den grundtrygghet mina föräldrar skapade för mig genom sitt hårda arbete. Är det själviskt att vara här? Jag har landat i att vi förvisso lever i en fantasivärld här nere, men att den – låtsasvärlden – öppnade dörren till fantastiska möjligheter för mig och min familj. Utan vår första thaimout hade min reseblogg aldrig hänt, mina karriärsval hade sett helt annorlunda ut, och jag hade förmodligen varit en annan person.

Jag ska tillägga att den tveksamhet mina föräldrar kände inför vårt beslut att åka hit första gången senare gick över i någon slags stolthet. De var min största hejarklack i livet, och jag är så glad över att min mamma fick möjlighet att resa hit innan hon gick bort. Det var fint att få dela min fantasivärld med henne! Min far? Han hörde hemma i sin älskade skog, långt bort från vajande palmer och vita sandstränder. Jag är övertygad om att friden han kände i sin skog är samma jag känner när jag promenerar barfota längs Andamanhavet.

#2. Kläder och utseende

I egenskap av rollen som kvinna i medelåldern, och dessutom som förälder till två döttrar, är det omöjligt att inte påverkas av alla ideal om utseende, skönhet och kläder. Mycket i mina flöden handlar om produkter, mode och trender. Det gäller att kunna sålla och inte ryckas med i den märkliga världen där rynkor och ålderstecken verkar vara något fult och onaturligt.

Under vår vistelse här nere sminkar jag mig nästan aldrig. Det finns NOLL anledning att ta med några fina klädesplagg/favoritplagg till en thaimout eftersom de ändå förstörs av: 1) sand 2) tvättprodukter (upplever att kläderna slits mycket mer av tvättmaskinerna här?) och 3) solblekning.

Håret är ständigt blött av svett, pool- och/eller havsvatten, kläderna likaså. Mina ögonbryn och ögonfransar är solblekta i den grad att de inte ens syns längre. Ändå känner jag mig mer bekväm än någonsin här nere! Anledningen är att alla ser ungefär likadana ut. Skulle någon komma med en svinfin handväska skulle vi alla utgå från att det bara är en kopia från marknaden, likaså klockor och smycken. Statusprylar som en riktigt dyr bil? Glöm det, här kör vi runt på våra skruttiga skotrar alternativt hoppar upp på ett diskoblinkande taxiflak. Det är helt enkelt befriande att det inte hetsas om varken kläder eller utseende.

#3. Hälsa och träning

Den här punkten känns väldigt relevant. I samband med pandemin sjönk energinivåerna till den absoluta botten för många av oss. Jag hade förväntat mig någon magisk vändpunkt på vägen, men den kom liksom aldrig. Padeln blev ett andningshål för mig. Jag hittade en hobby där det var KUL att röra sig, vilket också blev ett jobb och därmed en livlina på alla möjliga sätt och vis. Men tröttheten? Den fanns kvar.

Jag är hundra procent medveten om det privilegierade liv vi har möjlighet att ta del av här. Någon kallade vårt område för ett ”vuxendagis”. Vi har fri tillgång till gym, det erbjuds yogaklasser, beachvolleyboll, padelbanor – allt för överkomliga priser. Om det inte passar kan vi istället springa på stranden eller simma i poolen. En timmes oljemassage för hela kroppen kostar 300 baht (motsvarande 100 SEK) och jag har därmed fantastiska möjligheter att ta hand om både hälsa och träning. Barnen använder inte sina mobiler lika mycket som hemma i Sverige (även om det blir tjat om skärmtid här också!) eftersom det ständigt pågår aktiviteter utomhus. Vistelsen här blir någon slags omstart för mig, vilket känns i varenda cell.

#4. Maten

Jag tycker faktiskt att maten är lite klurig. Thailändarna gillar socker, vilket finns i överflöd både i mat och smoothies. Jag tänker att barnen ska äta bra när det finns så mycket frukt och grönt överallt, men ofta slutar det ändå med diskussioner om barnmenyer bestående av nuggets, pommes och pannkakor.

För egen del är jag fortfarande i eufori över pinfärsk vattenmelon, papayasallad och olika kycklingrätter – och framför allt över att inte behöva laga mat så ofta. Vi har lagt en rejäl budget för att äta ute, och eftersom vi som boende har rabatt på Slow Downs restaurang äter vi ofta här (det grundar sig såklart även på att vi tycker köket är så pass bra!).

#5. En annorlunda skolgång

Häromdagen gick jag och Nelly hem från skolan längs stranden. Vi stannade till vid 7eleven för att köpa dricka och det kändes som att vi hade all tid i världen.

Dagarna ser annorlunda ut här, skolgången inräknad. Imorgon ska Nelly och hennes klass till ett buddhistiskt tempel och hon har redan nu en massa funderingar om den stundande utflykten. Det ska tilläggas att barnen tack och lov trivs väldigt bra i sina respektive klasser i Sverige, men visst är miljön och upplevelsen annorlunda i Thailand. Ett av våra barn hade hög sjukfrånvaro där hemma (ständigt förkyld och hostig). Här är vi uppe i totalt… noll sjukdagar. (PEPPAR PEPPAR!). Det gör oss föräldrar gott att se våra små på bra humör, även om det givetvis åks känslomässig berg- och dalbana även här.

#6. Känslan av att ligga steget före

Den här punkten på listan är knappast livsomvälvande, men jag har ändå tänkt på den så pass mycket att den förtjänar en plats. Jag gillar att ligga steget före.

Thailand ligger alltså 6 timmar före Sverige. Om jag kliver jag upp kl 07 här är klockan 01 hemma i Sverige. Det känns därmed som att jag hela tiden har lite försprång i livet gentemot er där hemma. Märklig känsla. Å andra sidan har ni lite mer kvar av livet att uppleva än mig när ni vaknar, den aspekten borde ni ta tillvara på!

#7. Dagarna känns längre här…

… men på kvällarna är vi helt slut!

Barnen slutar skolan någon gång mellan klockan 12-16. Livet levs till stora delar utomhus, och jag upplever att barnen har mer energi här än hemma. Det LEKS och umgås, lite som jag är van vid från min uppväxt. (Innan skärmarna ni vet!?). Jag har mer energi över att göra grejer med barnen, och känner inte att jag måste vänta till helgen. Allt känns liksom lite lättare med sol och värme.

Mörkret faller dock snabbt, solen går ned redan klockan 18:30. När det väl är mörkt kommer tröttheten krypande – jag somnar nästan alltid i samband med läggningen av Nelly. Första gången vi åkte ner för longstay hade jag och Tobias med oss massor med filmer som vi trodde att vi skulle hinna se. Jag tror inte vi såg en enda!? Efter middagen (som ofta äts ute) går jag och lägger Nelly vid 21-snåret. Jag har tydligen även börjat lägga mig själv vid samma tid, med tanke på att jag somnar vid nästan varje nattning. Vaknar till efter någon timme, stapplar ut och dricker lite – kollar lite mejl/Facebook – för att sedan gå och lägga mig igen.

#8. Konsten att leva i nuet

Jag har historiskt sett varit ganska (mycket!) dåligt på att leva i nuet. Jag har gått med en ständigt närvarande känsla av att det finns så mycket att uppleva, så många drömmar som ska uppfyllas – men tyvärr har jag stundtals glömt att njuta på vägen. Det har knappt hunnit våras innan jag pratar om sommarlovet. Innan vi har packat bilen full för att dra på roadtrip har jag börjat skissa på nästa resa.

Det är väl egentligen inte negativt att planera framåt, men det finns en gräns. Konsten att leva i nuet är inte lätt, det finns folk som skulle betala mycket pengar för att behärska den. Varje dag här känns som en övningsuppgift i en någon slags kurslitteratur om nuet vs framtiden. Undrar om jag får godkänt lagom tills vi åker hem?

#9. Socialt nätverk

Vi träffar så mycket folk här! Diskussionerna blir ofta intressanta och går på djupet ganska snabbt (kallpratet smälter tydligen när det är varmt!?). Jag får höra de mest tragiska historier, men också hur samma personer har hittat spirande hopp mitt i meningslösheten. Det sociala nätverket vävs och byggs ut. Vissa klickar jag med direkt, andra kommer jag förmodligen aldrig att träffa igen.

Visst krävs det en trygg ekonomisk tillvaro för att som svensk stanna en längre period med skola, boende och levnadskostnader – men vägen för att slutligen landa här skiljer sig åt. Vissa har det väldigt gott ställt, andra har sparat varenda krona under flera års tid för att ha möjligheten att resa hit. En av grejerna jag gillar mest under vår thaimout är att fina titlar, LinkedIn-skryt och olika typer av karriärskliv är totalt ointressant. Vår vän Pigge uppmärksammade fenomenet ungefär så här:

En av de absolut vanligaste frågorna hemma i Sverige är ”Vad jobbar du med?” Här blir istället frågeställningen: ”Vad har du för typ av jobb som möjliggör att du kan vara här så länge?”

#10. Att se möjligheter och våga tänka tanken om förändring

För att knyta ihop säcken vill jag avsluta inlägget ungefär som jag började. Vår första thaimout, alltså vårt första steg in i fantasivärlden, gjorde att både jag och min man kom tillbaka till Sverige med en hel massa tankar och – som det så fint heter – ett öppnare sinne.

Jag är övertygad om att människorna vi träffade och livshistorierna vi fick ta del av sådde frön till förändring. Hur vill vi leva våra liv? Vilka förändringar är vi villiga att göra för att skapa den tillvaro vi drömmer om? Hur vill vi att vår framtid ska se ut? Tankarna flög vidare – och nu är vi alltså här för familjens fjärde gemensamma thaimout.

Blir det fler? Det vet jag faktiskt inte. Det jag däremot vet är att jag och Tobias har en ständigt pågående dialog om våra framtidsvisioner. En del grejer kan vi påverka, andra inte alls. Planen framåt är först och främst att njuta av nuet, och av vetskapen om att vi ännu en gång har möjlighet att leva vår gemensamma dröm!

Här kan ni läsa fler inlägg om Koh Lanta och här specifikt om vår Thaimout 2023.