Vilken är den största kulturkrocken jag har upplevt, vilken global orättvisa skulle jag ändra på om jag hade ett trollspö och vilket resmål tycker jag är underskattat?
Då och då rasslar det till med utmaningar i bloggvärlden, nu senast “The Liebster Award” som går ut på att uppmärksamma och sprida bloggar inom samma bransch (här finns de officiella reglerna). Jag blev nominerad av Linda på 155cm.se och Lisa på Livet från den ljusa sidan som båda har svarat på egna frågor och skickat vidare pucken till mig. Här har jag samlat ett urval av deras frågor och mina svar.
Amorita Resort (Bohol), Filippinerna.
The liebster award
1. Vilket är ditt bästa, värsta och mest överraskande reseminne?
Bästa? Alltså, att fira slutspurten av alla mina många och långa år på juristlinjen genom att åka jorden runt är den absolut bästa resan jag har gjort. Värsta? Jag har varit med om ett gäng obehagliga händelser som jag har skrivit mer om i ett blogginlägg som heter just Mina värsta reseminnen. Mest överraskande? Det är nog ändå jordbävningen i Taiwan. Jag var medveten om att det kunde hända, men det är svårt att tänka rationellt när hela höghuset svajar och min 6-månaders bebis ligger och sover i en spjälsäng några meter bort.
2. Om du skulle åka på semester med en partiledare, vart skulle du då åka?
Jag skulle åka någonstans där jag med hjälp av partiledarens nätverk, makt och närvaro kan göra skillnad – på riktigt!
3. Vilken är den största kulturkrock du upplevt?
Under mina spanskastudier i Barcelona hade vi veckovisa diskussionslektioner där vi gick igenom känsliga ämnen som väcker debatt (perfekt språkövning: argumentationsteknik på ett annat språk!). Den här specifika lektionen handlade om synen på narkotika i olika länder/kulturer. Vi var ett fåtal svenskar i klassen som bestämt hävdade att det inte är normalt att röka på flera gånger i veckan, medan vår lärare menade att det minsann är mycket bättre och “sundare” att röka gräs än att dricka alkohol. Den spanska familjen där jag var inneboende tyckte jag var konstig som inte hade rökt på en enda gång: “Men du MÅSTE ju testa!” (Eh nej, det måste jag inte alls.)
4. Vilken reseblogg är du ett stort fan av?
Det finns många bra och välskrivna resebloggar i Sverige och min personliga favorit heter Fantasiresor. Men det är väl heller ingen hemlighet att jag älskar Livet från den ljusa sidan och sättet på vilket Lisa och hennes familj tar sig an världen. Jag gillar också Lindas 155cm.se eftersom den får mig att tänka till och reflektera över allt möjligt. Jag fastnar ofta för vackra fotoreseskildringar, vilka jag alltid hittar hos Geotraveler’s Niche och Äntligen Vilse. Men det finns ett gäng andra resebloggar som också förtjänar uppmärksamhet, faktum är att mitt två år gamla inlägg om Läsvärda svenska resbloggar håller än.
5. Vilken global orättvisa skulle du ändra på om du hade ett trollspö?
Det finns inget som får mig så ledsen som att se barn fara illa. Alla barn har rätt till en trygg och kärleksfull uppväxt.
6. Hur reser du helst (charter, backpacking, bilsemester o.s.v.) och varför?
Jag föredrar en salig blandning. Jag åker gärna på weekendresor men vill inte vara utan våra longstays, jag älskade vår roadtrip i USA men njuter också av staycation i Stockholm. Så ja, omväxling förnöjer, det är frihetskänslan jag vill åt!
7. Berätta om ett resmål som du tycker är underskattat och som fler borde upptäcka!
Polen alla gånger, det har jag hävdat länge nu!
8. Vilka tre storstäder gillar du mest och varför?
För ett par år sedan skrev jag ett inlägg om tre städer som mina weekendfavoriter: Amsterdam, Reykjavik och Istanbul. De håller än. Det är så tragiskt att Istanbul numera känns som ett ostabilt resmål, jag skulle i nuläget inte alls känna mig bekväm på stadens gator.
9. Vilka tre länder har den godaste maten enligt dig?
Jag älskar thaimat, så absolut Thailand. Jag är också riktigt svag för pasta, jag skulle lätt kunna bo i Italien bara för pastans skull. Slutligen är jag barnsligt förtjust i sushi, vilket gör att Japan också kniper en plats på listan.
10. Finns det något ställe du aldrig vill resa tillbaka till och i så fall varför?
Marocko! Efter incidenten där jag blev antastad på en buss är jag extremt osugen på att åka tillbaka – i vart fall aldrig som ensam tjej eller tillsammans med en tjejkompis.
11. Vilka språk pratar du, och hur påverkar det dina val av resmål?
Jag pratar bra engelska, skaplig tyska och kan ta mig runt på spanska. Jag tror aldrig att jag har låtit mina språkkunskaper avgöra vilket resmål jag väljer.
12. Berätta om ett möte med människor som ledde till något oväntat!
När jag var i Costa Rica träffade jag en kille från Los Angeles som jag hängde med under några dagar. Han förstod inte hur jag hade lyckats planera en resa runt jorden utan att stanna till i LA. Det slutade med att jag bokade om mina biljetter och tog en detour från San Francisco till LAX innan jag flög vidare till Hawaii. Killen (jag kommer inte ens ihåg vad han heter!) hämtade upp mig på flygplatsen och visade under ett par dagar runt det allra bästa av staden. Surrealistiskt när jag tänker tillbaka på det.
13. Berätta om ett tillfälle när du utmanat dig själv och gjort något som du egentligen inte vågade!
Historien ovan skulle väl egentligen passa under den här rubriken också, det var så olikt mig. Men svaret får väl ändå bli mitt fallskärmshopp över Lake Tahoe på Nya Zeeland. Jag trodde att jag skulle dö på kuppen. Inte nödvändigtvis av ett misslyckat hopp, snarare av nervositet.
14. Vem är din största inspiratör i livet?
Jag hämtar inspiration varje dag från de människor jag har nära inpå mig – alltså familj och nära vänner. Det gäller allt från barnuppfostran till karriär, träning och allmän livsvisdom.
Och på tal om inspiration. Tanken var att jag skulle skicka vidare Liebster Award-utmaningen till andra resebloggare, men det verkar som att de jag vill uppmärksamma redan är nominerade. I stället vill jag i samma anda dela lite länkkärlek och Liebster-pepp till ett gäng andra inspiratörer som peppar mig genom cyberrymden. Den gemensamma nämnaren är att de är kvinnliga entreprenörer med barn och att de står för min definition av girlpower. Who run the world?
- Lovisa Sandström (Lofsan): Stark, målmedveten och med ett brinnande intresse för kvinnors hälsa. Och så är hon trevlig på kuppen. Lovisa har betytt otroligt mycket för min syn på och lust för träning.
- Isabella Löwengrip (Blondinbella) Blondinbella är ett gäng år yngre än mig, men jag har följt hennes blogg länge. Coolare entreprenör finns väl inte. Vilken superwoman!
- Frida Ramstedt (Trendenser) Fridas blogg fick jag tips om av min syster för många år sedan. Frida verkar extremt driven, bäst på allt hon tar sig för, men också väldigt sund och ödmjuk.
- Cecilia Blankens (Cecilia Blankens) Cecilia Blankens har Sveriges vackraste och mest behagliga röst om ni frågar min man. Själv beundrar jag henne för mycket, inte minst hennes framfart i skobranschen. Jag vill köpa varenda modell som kommer ut på marknaden.
- Ebba Kleberg von Sydow (Ebbas blogg) Det känns som att Ebba lyckas med allt hon tar sig för, hon verkar vara ett bra exempel på en person som har jobbat hårt för att ta sig dit hon är idag.
- Sofi Fahrman (Sofis snapshots) Ena dagen skidor i Alperna, andra dagen kändisintervjuer i New York. Sofi är resebloggarnas resebloggare! Presentationen av Sofis bok “Ready for Takeoff” sammanfattar mitt intryck av henne: “För Sofi Fahrman är resandet både en livsstil och ett äventyr“.
Tack för att ni läste, haka gärna på med en egen version av the Liebster Award!
26 comments
Kul och intressant – och slutet, med bloggtips, får mig att le: jag rycker samma lika! 😉 Några lite mer favoriter. Läser förvisso sällan själva bloggarna ska erkännas, men följer i “snabbare” media som Instagram. Power-kvinnor och inspiration, YES!
Vad roligt att vi följer samma (power)gäng Rosita!
Så kul att läsa!
Tack, kul att du har hittat hit!
Kul att läsa dina svar! Verkligen intressant med kulturkrocken kring narkotika…! Och jag håller med om att Polen är ett underskattat resmål! Vi åker dit i slutet av juli igen, och det är nog sjätte eller sjunde gången 😉
Åh vad härligt med Polen igen! Jag skulle lätt kunna åka dit igen nu i sommar, men kom ganska nyss hem därifrån så får nog bärga mig lite… 🙂
Väldigt roligt att läsa dina svar Annika. Jag som är sugen på Marocko blev genast mindre sugen men vet att det såklart inte ska hindra mig från att åka dit.
Nej, ta med dig killen och åk. Marrakech var som taget ur “Tusen och en natt”.
Så himla udda upplevelser du haft egentligen 🙂 underbart på många sätt. Läskigt på andra. Konstigt d där med personer man möter som känns så viktiga då och som man sen aldrig kommer ihåg.
Ja verkligen, både underbara och galna. Jag var tvungen att gå tillbaka till mina dagböcker – killen hette tydligen Brad! 🙂
Normally I’m against killing but this article slagehtured my ignorance.
That’s a cunning answer to a challenging question
Jag har också varit i Marrocko, men då var vi där över en dag i Tanger (vi åkte över från Spanien), och jag minns hur jag och min tjejkompis som naiva svenskar hade på oss korta shorts och linne (?!). Vi fick en hel del blickar när vi gick runt med en guide på marknaden. Det kan tilläggas att detta var 2007 och att jag då var 22 år. Kan bara tänka mig vilken upplevelse det hade varit om vi inte åkt dit med min dåvarande pojkvän och en annan killkompis. Jag skulle aldrig åka till ett muslimskt land idag och klä mig på det viset. Inte bara för min egen bekvämlighets skull, men utav respekt. Fast jag vill väldigt gärna åka dit igen, och då lite mer söderut i landet 🙂
På tal om det där du skrev om kulturkrockar och att röka på så har jag stött på samma sak när jag bodde i Frankrike. I början var jag förfärad över att folk rökte på så obehindrat. Nu måste jag säga att jag håller med din spanska lärare. Jag har själv aldrig testat en enda drog i hela mitt liv, men tycker verkligen inte att den svenska alkoholkulturen är mycket nyttigare. Tyngre droger är såklart ett undantag, men att röka marijuana två gånger i veckan är bättre än att supa skallen av sig och få blackouts varje helg 🙂
Trevlig läsning för övrigt, och mysig blogg!
Tack för din kommentar Christine, och att du delar med dig av dina upplevelser. Ja, visst gäller det att inte vara naiv – och att visa respekt!
Det där med alkohol/drogkultur är verkligen ett kapitel för sig och min lärare argumenterade just så – att det är bättre att röka på då och då istället för att supa skallen av sig. Tyvärr verkar det som att svenskarna också tar till sig den “kontinentala kulturen”, utan att för den skulle släppa den svenska – alltså man fortsätter supa skallen av sig och lägger till marijuana till det. För mig som (kanske naiv?) svensk tjej i tjugoårsåldern var det märkligt att se mamman i familjen där jag bodde rycka på axlarna åt sonens marijuana som låg framme i det välstädade vardagsrummet…
Tack för dina fina ord! Och kul att läsa svaren! Pasta och sushi har jag också väldigt svårt att vara utan. Hoppas på en bloggresa till Tokyo snart?
Haha, ja, hur ska vi få till en resa dit!??
Intressant att läsa dina svar, speciellt av våga berätta även om det man inte tyckte om. Tycker tyvärr ofta att reseskildringar inte blir tillräckligt kritiska eller kanske ärliga speciellt i sociala medie- världen där allt ska like:as.
Men svårt även att inte hamna i fördomar, stereotyper etc. Jag, har bott 8 år i Spanien (Madrid, Barcelona) + sommarhus sen jag var lite och jag kan irritera mig på t.ex Mallorcas upp och nedgång hos svenskarna men hos Spanjorerna är Mallorca typ som Gotland, massa kändisar har hus/båt och alltid åker dit. Eller Torrevieja/ Fuengirola som är svensknästen – men det finns en spansk vardag bakom semesterkulissen;)
Håller med dig apropå narkotika – oj, så många disskutioner jag haft! Även att köra bil och dricka…. Sen tycker jag svenskarnas alkoholkonsumtion också är galen – så många provoceras när jag säger att jag inte dricker…
Inspirerande! Du får mig vilja resa mer men min 5,5-åring…
Vad kul att läsa din kommentar och höra lite mer om “livet bakom kulisserna” i Spanien.
Håller med dig om provokationen angående att inte dricka alls, har faktiskt skrivit om det här på bloggen tidigare (jag dricker inte heller någon alkohol) : https://resfredag.se/att-resa-som-nykterist/
Är glad att höra att jag inspirerar, tack!
Usch så otäckt med jordbävningen..! Men visst är det väl egentligen ganska tryggt att befinna sig i en skyskrapa vid jordbävning, jämfört med vanliga hus, eller…? Men jag kan tänka mig att det KÄNNS värre att befinna sig på typ våning 50 under en jordbävning..
Jag har blivit ganska chill vad gäller marijuana efter tiden på Teneriffa. Stör mig mera på fyllbuntar än någon som har rökt på. Är dock inte så intresserad av att bruka marijuana själv, det ger mig inget. På samma sätt som alkohol inte egentligen ger mig så mycket längre. Inget behov av att vara påverkad av någon som helst drog 🙂 Synd bara att vissa ska bli beroende. Kan man använda marijuana och/eller alkohol på ett måttligt sätt har jag inget emot det.
Ja, det var läskigt med jordbävningen. Å andra sidan är nästan alla hus i Taiwan faktiskt byggda för att klara av jordbävningar, så länge de inte blir för kraftiga. Och precis som du skriver känns det alltid mycket mer när man befinner sig högt upp, vilket jag gjorde (sjuttonde våningen typ). På markplan är det inte alls samma svajande känsla.
Förstår att du har blivit mer chill vad gäller marijuana efter Teneriffa-tiden. Personligen skulle jag helst se att varken alkohol eller droger skulle behövas alls här i världen! 🙂
Kul att läsa. 🙂
Tack Christine!
Jag semestrar i Polen med några års mellanrum. Jag har familj där så det har blivit en tradition att vi besöker Warszawa. Senaste gången var jag på New Orleans Gentlemen’s Club & Restaurant för första gången. Jag åkte dit bara för att äta något men det var sköna dansare som drog till sig min uppmärksamhet och jag stannade lite längre. neworleans.pl/en/?nkpage=2
När jag har varit i Polen har jag besökt New Orleans Gentlemen’s Club&Restaurant. Klubben är bäst av alla, jag har inte sett en sådan i Sverige. Härliga dansshower utförda av sköna dansare. neworleans.pl/en/?nkpage=2