I september 2018 åkte jag till Skottland med Nelly i släptåg. Ett par av mina äldre syskon mötte upp oss i Edinburgh och så var resan igång! Det var en fantastiskt lyckad vecka på alla sätt och vis. Vi gjorde så många utflykter och åkte kors och tvärs i landet med vår Skottlandsbaserade syrra som superguide. Dagen innan vi skulle åka hem igen påbörjade jag följande utkast i bloggen (med rubriken enligt ovan):
Imorgon bitti åker vi hem till Sverige igen. Det har varit åtta fantastiska dagar på alla sätt och vis, men jag ser också fram emot att komma hem till min familj!
Det är ingen självklarhet att kunna styra sin egen tid. Ofta är det jobb, studier och aktiviteter som sätter ramarna för hur veckorna ska fyllas, så även för mig. Mina två äldsta barn går i skolan och veckorna fylls med fritidsaktiviteter. Jag har givetvis deras scheman att anpassa mig efter, men jag gör det numera med mina villkor. Jag har ingen arbetsplats som sätter ramarna, ingen chef som delegerar uppgifter. Det finns inte längre något överdrivet dåligt samvete när jag måste vara hemma med sjukt barn, Den där frihetskänslan – den tilltalar mig.
Längre än så kom jag inte i resonemanget. Datorn stängdes och inlägget riskerade att hamna på bloggkyrkogården i sällskap av flera hundra utkast som förmodligen aldrig får se dagens ljus. Men den där rubriken om att styra sin egen tid? Den funderar jag lika mycket på idag som då, när jag började skriva det där utkastet. Inlägget förtjänar helt enkelt ett försök till.
Jag hade nyligen sagt upp mig från en fast kontorstjänst och var lite hög på känslan att vara egenföretagare. Att kunna dra iväg utan att fråga högsta chefen om lov. Det har hunnit hända mycket på min jobbfront sedan dess. En pandemi till exempel – som gjorde att jag förlorade alla mina uppdrag (och därmed min frihet) över en natt. Det ordnade sig. Det brukar ju göra det! Jag gick tillbaka till ett juristjobb, men slutade ett tag senare för att driva en padelhall tillsammans med min man. Friheten blev i perioder näst intill obefintlig – trots att vår ambition som just egenföretagare var att skapa mer frihet och mer tid tillsammans som familj.
Nu i efterhand tycker jag att texten jag skrev då, 2018, låter naiv. “Jag gör det numera med mina villkor.” Efter några år som egenföretagare inser jag att MINA villkor ofta får ge vika inför andras, förutsatt att jag vill ha uppdrag, återkommande kunder och för all del en lön.
Jag kan också komma på mig själv att uppskatta tryggheten jag hade som anställd. Betald semester, pensionssparande, konferenser, kunniga kollegor att fråga om det krisar och möjlighet att kunna åka hem och slippa tänka på jobb 24/7.
Jag älskar fortfarande friheten och tycker absolut att rubriken “Att styra sin egen tid (och i förlängningen sitt liv” är en fin sammanfattning av det jag värderar så högt. Men det där skimret om livet som girlboss som det så ofta pratades om i SoMe under de åren när jag startade eget? Jag gillade aldrig det uttrycket då och gillar det inte nu. Vissa fungerar bättre som egenföretagare, andra passar bättre som anställda. Det finns för- och nackdelar med båda. Så går mina tankar denna kväll, efter en intensiv arbetsvecka som snarare har känts som en hel månad.
Här kan ni läsa fler blogginlägg inom kategorin livet som egenföretagare. (Omslagsbild: Skottland, 2018).
13 comments
Att vara egen företagare är frihet för mig. Men det gäller också att besluten en tar i företaget är med målsättning frihet. Jag hade tre hörnstenar när det gällde uppdrag, två av dem behövde uppfyllas för att jag skulle ta uppdraget: roligt, lönsamt, utvecklande. Men det blev ändå några år då jag jobbade alldeles för mycket, suget efter höga inkomster för att kunna resa mycket minskade min frihet. När jag sen bestämde mig för att säga nej till nya kunder och bara jobba med befintliga kunder så vände det. Spelar så klart också roll vad det är för företag en har. En padelhall har ju öppettider som styr mkt tänker jag, men jag jobbade med webbplatser. Sen är det ju alltid kunderna som styr, men att välja kunderna var en game-changer för mig. Hoppas du får känna stor frihet det här året!
Så spännande att höra dina tankar om “hörnstenar”. Det ska jag ta till mig! Och visst är det onekligen så att den här typen av egenföretagande har inneburit att vi är mer platsbundna än på mycket länge. Det visste vi ju såklart, och har hittat sätt att komma loss i perioder. Men inte alls i samma utsträckning som vi drömde om. Vi får se framöver – vad framtiden har att utvisa!
Jag tycker att det där med den stora friheten är den största lögnen som finns när det kommer till egenföretagare. Det är alldeles för enformig syn. Den största friheten är att jag kan bestämma hur jag ska fördela mina pengar i företaget, oavsett om min omsättning är tio tusen eller en miljon.
Som egen behöver jag bevisa mig själv varje dag, det finns inte många stunder då jag kan ha en lite dålig dag på jobbet.
Till syvende och sist handlar det om att jobba med bra folk, och då kan man ha frihet (känna frihet) oavsett om man är anställd eller jobba genom eget företag. Ett bra ledarskap ger det där.
Tack för värdefull input. Kul att höra dina tankar kring detta ämne, som jag vet att du också funderar mycket över. Som arbetssituationen ser ut just nu krävs det med andra ord ett bra ledarskap över mig själv. Dags att ta tag i mitt årsord på riktigt. 🙂
Instämmer med Saras sista stycke. Har haft förmånen att jobba med bra folk, både idag och under ett antal år tillbaka, vilket gett mig stort frihetskapital under en rejäl dos ansvar. Fungerar alldeles utmärkt. Men visst, det kräver både bra kollegor, bra ledarskap och en arbetsmiljö som tillåter utsvävningar. Jag brukar ibland reflektera över hur bra jag har det och skänka en tanke till de som inte har möjligheten, såväl egenföretagare som anställda.
Jag tycker verkligen att det känns som att du har hittat en bra balans (och en bra arbetsgivare). Håll hårt i den!
Egen företagare har jag inte direkt varit aktiv men däremot delvis konsult inom utbildningssektorn på deltid. Jag har haft mitt huvudsakliga arbete som lärare och det har fört mig ut i världen. Lärarjobb i Thailand och dryga 4 år i Peking som lärare på Svenska skolan där. Fantastiska år. .Kan tänka mig att en som egenföretagare inte direkt alltid kan styra sin tid. I de flesta fall måste ju pengar in. Kanske kan en inte alltid fundera på om “det är roligt, utvecklande och lönsamt” som någon skrev. Ett uppdrag kan ju bli både roligt och utvecklande fast en inte trott det. Och även lönsamt – om en inte alltid räknar det i pengar. Lönsamt kan det vara på andra sätt.
Valde att sluta jobba när jag var 62 och har efter det verkligen styrt mitt liv och även förlängningen av det. Jag har efter det valt att jobba lite grann men bara med de uppdrag jag velat och heller inte jobba om jag planerat resor t.ex.
Spännande att se hur du tar dig am 2025.
Åh, så bra påminnelse om det där att “lönsamt” kan betyda så mycket mer än pengar.
Ser fram emot 2025. Tack för pepp!
Att kunna styra sin egen tid betyder väldigt mycket för mig, och är en av anledningarna till att jag vill jobba som egen företagare. Sedan kan man ju självklart inte styra allt ändå, man är ju i väldigt hög grad påverkad av samarbetspartners, uppdrag, brist på uppdrag etc. etc. Men ändå! När jag går upp på morgonen säger jag att jag ska “gå upp och leka” för det är så roligt jag tycker att det är. Och det är nog det som är friheten för mig 🙂
Tre och ett halvt år in och jag förknippar fortfarande egenföretagandet med en rejäl dos frihet. Kanske för att jag aldrig riktigt trivdes som anställd, kände mig fångad från första stund och bytte jobb då och då för att bli kvitt känslan, men den försvann aldrig. Det handlade både om ramarna, och då egentligen inte så mkt om dagar och tider, utan mer om att ‘jobb är 37.5 h i veckan’ och det ska man jobba oavsett vad, och dels om en känsla av otacksamhet. Att jobba på för att någon annan skulle tjäna skitmycket pengar (har bara jobbat i privata bolag). Det var ingen bra motivation för mig, och tycker att det är roligare att jobba för att jag själv ska tjäna pengar, som jag själv kan bestämma hur jag råder över.
Sen tycker jag att frihetsbegreppet kan användas lite väl utopiskt. Jag har ju som du barn och mina dagar rutas in av det som är deras barndom, men skola, fritidsaktiviteter och sömn. Jag har lärt mig att älska det, och jobbar väldigt ogärna kvällar eller helger, även om jag kan. Jag drömmer inte om att ta med mig jobbet till tropiska stränder stup i kvarten (har ju precis gjort det och det är helt ärligt mest jobbigt : ) ) eller jobba jättekonstiga tider bara för att. Jag vill bara kunna disponera min tid mer själv, vilket jag absolut kan, och kunna ta sjukdagar och annat med total ro. Det är lyx.
Jag tror att en del av diskussionen här ligger i begreppet frihet. Det är ett av mina livsväderingar men kan ju betyda VÄLDIGT olika saker för olika personer.
Svamlar känner jag. Men mest av allt så känner jag nog att ordet frihet i kombination med egenföretagande har blivit en grej som liksom sägs bara för att alla andra säger det. Och sånt blir jag trött på : ) Så gillar den här reflektionen – vad BETYDER frihet. För dig, för andra? Slut på svammel, tack och hej.
TACK för ditt svammel – det är precis exakt det jag vill höra. Ja, vad betyder egentligen frihet? Jag har fortfarande inte riktigt lyckats formulera exakt vad, hur och när jag upplever – och vill uppleva – den. Begreppet skiftar lite dag för dag just i det här skedet av mitt liv.