Bayon: tempelruinen som betraktar betraktaren

Vissa reseminnen betyder mer än andra, speciellt om det är ett stycke unik historia med i bilden. Att få dela en stund med min familj bland söndervittrade stenansikten i tempelruinen Bayon är en upplevelse som jag håller, och kommer att hålla, extra högt genom livet.

Vi befinner oss i norra Kambodja, närmare bestämt i utkanten av staden Siem Reap. Den värsta jetlagen hemifrån Sverige har lagt sig och vi är äntligen här, vid Bayon, ett av många tempel i ruinstaden Angkor. Den ihopsnickrade trätrappan upp till templet känns nästan inte värdig den drygt tusenåriga ruinen. Hela familjen ställer prydligt upp oss för att föreviga vårt besök för eftervärlden.

Bayon Tempel

Jag har haft en målbild om att stå här, framför templet, tillsammans med min familj. Och tripp, trapp, trull – tre barn senare står vi faktiskt här. Det är en onekligen en speciell känsla.

Vi kommer hit sent på eftermiddagen och lyckas på så sätt undvika de värsta turistmassorna som istället med stor sannolikhet trängs framför templet Angkor Wat för att fånga den perfekta bilden av den berömda tempelsilhuetten i kvällssol.

Efter att ha vandrat omkring på tempelområdet får jag en allt starkare känsla av att det knappast är jag och min familj som är åskådare här på Bayon. Istället är det vi som blir föremål för nyfikenhet – templets karaktäristiska stenansikten finns utspridda överallt och iakttar oss tyst.

Tempelruinen Bayon ligger i mitten av Angkor Thom, som är den centrala delen av ruinstaden Angkor. Angkor Thom är ett 9 kvadratkilometer stort område i kvadratform och rymmer förutom Bayon ett flertal andra tempelruiner. Området är omgärdat av en mur och en vallgrav. Just det här templet byggdes på 1200-talet av kungen Jayavarman VII.

De tysta och stumma stenansiktena utstrålar auktoritet och bestämdhet, men samtidigt visar deras leenden att det visst finns utrymme för glädje här i livet också.

Julias (t.v.) något bekymrade uppsyn har som vanligt att göra med dilemmat att ha en mamma som gör allt för att hitta den perfekta kameravinkeln – ett tacksamt problem här inne på tempelområdet. För här finns verkligen vinklar, massor av perfekta kameravinklar.

Templet och alla dess omsorgsfullt snirkliga detaljer är en guldgruva för fotografer.

På eftermiddagen har solens brännande strålar avtagit och det är betydligt mer behagligt att strosa runt med barnen bland ruinerna än mitt på dagen.

Vad är det då som gör vårt besök vid tempelruinen Bayon så speciellt? För mig handlar det om en nyfikenhet på och fascination av områdets historia.

Under sin storhetstid på 1200-talet var Angkor världens största stad. Spekulationerna om hur och varför metropolen gick under går fortfarande varma, men förmodligen blev storleken stadens undergång. Ruinerna står nu kvar som en påminnelse om svunna storhetstider och lockar besökare från hela världen – inklusive tre blonda små knoddar och deras föräldrar från andra sidan jordklotet. Tack för besöket Jayavarman VII, det gjorde du bra!

Under vår vistelse i Kambodja fokuserar vi på tre tempel, förutom Bayan Temple åker jag för att se solen gå upp över Angkor Wat. Hela familjen åker dessutom till Ta Prohm (även känt som “Tomb Raider-templet), som är välkänt för sina häftiga träd med enorma rötter som växer över hela tempelområdet.