Close
Sörmlandsleden: Alby friluftsgård – Tyresta by

Sörmlandsleden: Alby friluftsgård – Tyresta by

Samma dag som första maj-tågen spatserar fram genom Sverige, tågar vi istället fram på Sörmlandsleden. Jag och mina vänner fortsätter traditionen med träningsdejter en gång i månaden, den här gången med vandringstema. Vår tur på Hällmarksslingan/Tyresta Nationalpark i höstas gav så mycket mersmak att vi satsade på en längre vandringsvariant den här gången.

sörmlandsleden

Vi bestämde oss för att vandra en etapp av Sörmlandsleden. Denna sörmländska led mäter totalt 100 mil, uppdelad på drygt 100 etapper. Här finns allt från söndagspromenader till krävande vandringsupplevelser representerade, så det finns uppenbarligen något för alla.

Sörmlandsleden: Alby friluftsgård – Tyresta by

För vår del kändes etapp 3 som ett bra alternativ, både tidsmässigt och svårighetsmässigt. Den 13,5 km långa etappen startar vid Alby friluftsgård och slingrar sig fram till Tyresta by. Vi la dessutom på en extra sträcka hem till min kompis som bor i Vendelsö, vilket slutade med dryga 17 km i benen. Alby friluftsgård är för övrigt en riktigt fin plats att hänga i sig själv, vi var där och grillade med vänner förra sommaren.

sörmlandsleden

Den här etappen räknas enligt Sörmlandsledens etappbeskrivning som “lättgången till medelsvår med några branta upp- och nedstigningar från utsiktsplatser”.

sörmlandsleden
Nyfors.

Efter ungefär en kilometer från parkeringen kom vi fram till Nyfors och Wättinge ström i Tyresö, vilken gjorde sig extra fin i vårskrud. Det här är en över 500 år gammal industriplats, vilken tog nytta av vattenkraften från strömmen.

sörmlandsleden

Vi är överens om att det här blev en helt perfekt vandringssträcka för oss. Terrängen bjuder på variation, allt från blandskog till torparängar, hällmarker, en mosse och bäst av allt – urskogen.

sörmlandsleden

Den här etappen av Sörmlandsleden går förbi både Årsjön och Bylsjön.

sörmlandsleden

Både jag och mina vänner är glada amatörvandrare, men hade inga problem att följa Sörmlandsledens oranga markeringar för att ta oss fram.

sörmlandsleden

Vid ett tillfälle var vi så involverade i djupa diskussioner att vi missade svänga av vid en markering, men det dröjde inte länge innan en av oss noterade att skyltarna längs vägen var blå istället för oranga. Då var det bara att vända tillbaka.

sörmlandsleden

Långa stunder var vi helt ensamma i spåren, särskilt i början av vår vandring. Ju närmare vi kom Tyresta by, desto mer folk blev det. (Förvånansvärt och stundtals nästan irriterande många, men det är ju ett gott tecken att folk tar sig ut i skog och mark under ledigheten!)

sörmlandsleden

Vi hann också konstatera att vi kommer vandra mer framöver. Konceptet att hinna diskutera livets upp- och nergångar, få både frisk luft och flås och dessutom äta god matsäck är ju genialiskt.

sörmlandsleden

Jag blev å andra sidan superinspirerad av löparna som vi mötte längs vägen, att springa fram i skogen med en liten löprygga tilltalar mig precis hur mycket som helst just nu (läs mer om konceptet trail running hos Lisa).

Vi startade vandringen vid parkeringen på Alby Friluftsgård klockan 08:15 och var tillbaka i Vendelsö fem timmar senare – med en dryg halvtimmes lunchstopp inräknat. Jag och mina vänner tränar regelbundet, men det kändes ändå rejält i hela kroppen efter timmarna i skogen. Jag var i och för sig redan aningen sliten i vaderna efter att ha sprungit Tjejmilen 21K i lördags, men att ta sig upp och ner för trappor, spångar, stigar och stenar gör sitt för kroppen.

sörmlandsleden

Klädmässigt var det lite lurigt idag. Luften var hög och klar, det var kyligt när vi började gå men värmde på under dagen. Vid 11-snåret började det duggregna, vilket höll i resten av vår vandring. Efter lunchstoppet var vi alla tre lite frusna och fick bylsa på oss ombyte. Jag hade på mig en ulltröja (Icebreaker), vandringsskor och vandringsbyxor (Jack Wolfskin) och en regnjacka. Jag drog också på mig mina kompressionsstrumpor (Gococo), dels för att hjälpa vaderna lite efter halvmaran, dels för att jag inte ville ha in en massa barr och skräp i skorna när jag gick.

sörmlandsleden

Bra att veta om Sörmlandsleden: sträcka Alby friluftsgård – Tyresta by

  • Etappbeskrivningar och kartor finns på Sörmlandsledens hemsida
  • Det går under sommartid att ta sig kommunalt till Alby Friluftsgård (buss från Gullmarsplan), andra tider till Nyfors. Från Tyresta by går det bussar till både Gullmarsplan och Handen. Vill ni istället ta bilen finns bra parkeringsmöjligheter i både Tyresta by och Alby Friluftsgård. (Jag hämtade upp min kompis och parkerade vid Alby friluftsgård. Min kompis hade sin bil stående strax utanför Tyresta by och skjutsade efter vandringen tillbaka mig till Alby. Lite meckigt, men ändå värt för att få gå hela sträckan istället för att vända efter en bit.)
  • Har du koll på allemansrätten? Om inte, läs på innan du ger dig ut i naturen.
  • Är du osäker på vilken utrustning som krävs kan leta inspiration på den här länken.

Vill du gå en kortare sträcka kan jag rekommendera Hällmarksslingan i Tyresta Nationalpark. Denna sträcka “är mycket representativ för Tyrestaskogen som helhet”. Läs mer här: Tyresta nationalpark (och ett vinnande koncept).

6 comments

  1. härligt!! jag tycker faktiskt att det kan vara jobbigare att vandra 17 km än att springa 17 km. det sliter lite mer på mina fötter och leder tycker jag. eller så är det för att det tar längre tid. kanske både och. men visst är det härligt ändå – man hinner verkligen prata med varandra!!

    1. Ja, men jag förstår precis hur du tänker. Jag hade jätteont i fötterna den sista biten.

      Kvalitetstiden är så himla värd, fint att kunna umgås på det här sättet.

  2. Vilken härlig tur! Det är ju så himla fint i Tyresta, och åh – urskogen! <3
    Jag behöver gå längre leder, hör jag.

    1. Det finns massor med fina alternativ där ute i Tyresta, och längs Sörmlandsleden generellt. Vi kanske ska köra nästa poddmöte under en sådan vandring! 🙂

  3. Så härligt och vackra stämningsfulla bilder som vanligt. När jag vandrade på Söderåsen i Skåne blev jag förvånad att det ”trots bara gick” (nåja joggade lite” )faktiskt kändes som ett träningspass i kroppen efteråt (och jo jag sprang några intervaller i en trappa efteråt …). Men i alla fall, den stora förvåningen var att mina vader blev som hårda klumpar efteråt. Efter en del ”nedåthasande” i nationalparken. Det gick absolut inte att stretcha bort det. Fick en tid hos min fantastiska massagetjej på annandag påsk och hon jobbade järnet med vaderna – gaaaah det gjorde ont! Sen kände jag att jag kunde springa halvmaraton den helgen och anmälde mig samma kväll 😉

    1. Oj, intressant att höra! De som tycker vandring är för “mesigt” bör tänka om, det är verkligen en genomkörare för hela kroppen. Efter min vecka på Kungsleden för många år sedan var jag i toppform efter att ha gått hela dagarna. Underbar känsla, trots trötthet och stela leder.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Close