En lång resdag med belöning värd mödan

I lördags satte vi väckarklockan på 03:30 för att ta oss ut till Arlanda och vidare mot Zagreb. Jag fick max två timmars sömn, men belöningen som väntade efter en lång resdag var klart värd mödan!

Enligt samma procedur som alltid lämnar Tobias av mig och barnen vid terminalen, för att sedan åka och parkera på en långtidsparkering (även om det är dyrt blir det klart billigare än taxi från Nynäshamn, dessutom blir priset rabatterat om man bokar i förväg via nätet). Vi fick en relativt smidig flygresa mellan Arlanda och Zagreb, fast jag gärna hade sett att en viss liten Nelly hade sovit på planet. Efter en ca 2.5 h lång flight landade vi i Zagreb…

… där vår resdag fortsatte genom att Tobias fick stå i kö toklänge innan vi äntligen kunde hämta ut hyrbilen. Tillsammans med våra vänner satte vi sedan kurs mot huset i Istrien. Vägarna är över all förväntan att köra på, i klass med Sveriges. Dessutom är det bra skyltat. Och naturen då?

Det är så vackert överallt! Under vår 2,5 h långa bilresa från flygplatsen till huset hann vi få en överblick av ett väldigt varierande landskap – en blandning av Österrikes kuperade terräng, Kanarieöarnas bergsvägar, Korsikas branta klippor, Toscanas cypressfält och Nordens sommargrönska.

Efter lite om och några men kom vi äntligen fram till vårt boende för den kommande veckan. Huset som vi har hyrt ligger i ett område mitt ute i ingenstans, närmaste större byn heter Barban och ligger max 10 min bort med bil. Vi har förvisso flera grannhus som också är uthyrda, området “Villa Adagio” som vi bor på siktar in sig på att hyra ut villor till turister. Alla husen är bokade hela veckan, trots att högsäsongen inte har kört igång verkar det vara eftertraktat att bo mitt ute på landsbygden i Istrien.

Det passar oss alldeles utmärkt att ha ett stort, fint boende med egen (inhägnad) tomt att husera i –  som vi sedan göra både kortare och längre utflykter från. Det kommer flera bilder från huset framöver, men ett par bilder hann jag knäppa igår. Det är första säsongen huset hyrs ut, vilket innebär att allt är jättefräscht. Både huset i sig, möbler, köksprylar och…

… poolen – det vill säga husets stora höjdpunkt, och en stor del av anledningen till att vi fastnade för just Villa Kvinta.

Efter att ha installerat oss i huset, och fått en första natt på plats, passade vi på att göra en utflykt till kuststaden Rabac på Istriens östkust. Det är ingen stad jag har hört talas om tidigare, men jag tycker absolut det var värt att spendera vår eftermiddag/kväll där. Rabac är mysig liten stad, som i vissa delar påminner om Capri.

Och jag fick äntligen se det där kristallklara vattnet som alla pratar om!

Vi parkerade i utkanten av stan och promenerade längs vattnet in mot centrum. Längs hela vägen fanns små badvikar och klippor där badsugna kroater hade installerat sig för ett eftermiddagsdopp. Vi kände oss som riktiga nybörjare som hade missat att ta med oss badkläder – från och med nu lär vi alltid ha en uppsättning i bagageutrymmet.

Nelly verkar stormförtjust i semesterkonceptet, men vi har fullt upp med att hålla efter henne. Att resa med en 2,5-åring är en utmaning, det ska jag inte sticka under stol med.

Å andra sidan är det ljuvligt när allt flyter på och syskonen leker utan ett endaste litet bråk.

Och så gick kvällen sin gilla gång. Vi åt middag på en ganska trist turistrestaurang vid vattnet, botaniserade lite i strandbutikerna, försökte oss på att fånga några krabbor…

… lyckades med bedriften att samla ihop hela familjen på en och samma bild (tack för fotohjälp Maria!),

… och åkte sedan tillbaka för att storhandla och sedan avsluta dagen med ett nattdopp hemma i huset. Så ja, sammanfattningsvis var lördagen en lång resdag – men oj vad den var värd besväret när allt kom till kritan!