De bästa äventyren behöver varken vara långväga eller dyra! Nyligen mötte jag upp två tjejkompisar för att paddla kajak i Stockholms skärgård, närmare bestämt på Dalarö.
Jag har tidigare nämnt att mitt tjejklassikergäng ses en gång i månaden för att träna ihop. Planen och ambitionen är att vi ska testa en ny träningsform varje tillfälle och därmed lämna vår trygga bekvämlighetszon. Förra gången vi sågs körde vi ett (mini)triathlon, den här gången var det dags att paddla kajak i Stockholms skärgård. Vi passade också på att lägga in en tältövernattning för bästa möjliga upplevelse.
I somras köpte mina syskon två kajaker till vårt sommarställe i Karlskrona skärgård. Jag testade att paddla en enda gång, utan roder, och fick mersmak. Att under de omständigheterna ge sig ut i Stockholms skärgård med två kompisar som inte heller är vana kajakpaddlare kanske inte är helt självklart, men självklart var just så det kändes när vi gav oss iväg från Dalarös kajakuthyrning i fredags kväll – fullastade med tält, kuddar, sovsäckar och mat.
Att paddla kajak i Stockholms skärgård och se en månuppgång
Det var länge sedan, väldigt länge sedan, jag sov i tält. Det ger desto fler tillfällen att ta igen nu och framöver. För jo, jag vill ha mer tältnätter i mitt liv och det här var en utmärkt början.
Louise tog på sig uppgiften att reka möjligheter att hyra kajak / paddla kajak i Stockholms skärgård och återkom med förslag om att hyra våra grejer hos Dalarö Kajak. De bistod också med förslag om rutter och tältningsmöjligheter.
Vi kom inte iväg förrän runt 18:30 och paddlade då drygt 1,5 h innan vi hittade en liten ö med perfekt lä och möjlighet att slå upp vår tremannatält. Maten smakade förstås extra bra…
… med den här utsikten över skärgården.
Trots att det var ganska fint väder när vi paddlade ut blev det rejält kyligt och blåsigt framåt kvällningen. Jag hade förberett mig exemplariskt och kunde bylta på mig dubbla ullunderställ, varav den ena tröjan också har en luva, och tjocka fleecestrumpor. Senare under kvällen hade jag dessutom extra fleecetröja och skaljacka på mig, som jag tog av mig innan jag kröp ner i sovsäcken.
Det var på pricken så idylliskt som vi hade hoppats på. Vi var helt ensamma på ön, vår medhavda kvällsmat smakade fantastiskt och som pricken på i:et gick det finfint att slå upp tältet. Vi fick uppleva en otroligt vacker solnedgång (som jag inte lyckades fånga på bild). Under tiden jag stod och beundrade den rödgula solnedgångsmagin ropade Louise att jag och Charlotta skulle komma till en annan del av ön. Där fick vi chans att uppleva en minnesvärd månuppgång.
Det kändes märkligt, och mäktigt, att få se månen sakta men säkert krypa fram bakom sin lilla granbeklädda skärgårdsö.
Men var kvällen bara idyllisk då? Nästan så. Jag lyckades faktiskt med bedriften att tippa med kajaken när jag skulle stiga ur den framme vid vår övernattningsplats. Det var precis framme vid strandkanten med typ 2 dm vatten under skrovet (säger man så!?), men det var tillräckligt för att jag skulle bli genomblöt. Jag fick mig helt enkelt ett ofrivilligt kvällsdopp – vilket jag i och för sig kunde vända till min fördel lagom till morgondoppet som Louise övertalade mig till: “Så farligt kan det inte vara, jag har ju redan badat!” Rejält kallt var det, vårt sextongradiga morgondopp, men oerhört uppiggade och friskt. Jag har bestämt mig för att sluta vara så mjäkig och badkrukig. Mina barn visar vägen (de badar typ i alla väder) och jag kan ju inte vara sämre än dem?
Tillbaka till månuppgången och kvällen tillsammans med mina vänner. Vi fick alltså uppleva en sådan där stund som vi säkert kommer att prata om i flera år framöver!
Efter att ha suttit på en klippa och pratat igenom livets toppar och dalar blev vi till slut överbevisade av myggen och kröp in i tältet. Nattens sömn var väl sisådär givet underlaget, men det var det sannerligen värt.
Efter morgondopp, frukost och packning paddlade vi tillbaka till Dalarö, samma väg som vi kom. Träningsvärken i armarna bränner skönt, tvätten ligger i maskinen och jag är fortfarande hög på känslan att vi faktiskt genomförde vår plan om att paddla kajak i Stockholms skärgård – och dessutom fick en övernattning på köpet. Grymt upplägg ska ni veta!
Läs mer: Att hyra kajak på Dalarö utanför Stockholm
Vi hyrde våra kajaker på Dalarö Kajak och fick betala 450 kronor/styck för ett dygn. Det tillkom även parkeringsavgift för bilen på 50 kronor.
10 comments
Vad kul att ge sig på och testa nya träningsformer! När Peters söner var små paddlade vi nån gång in till centrala stan. Som barn paddlade jag också en del på västkusten. Har aldrig paddlat i Stockholms skärgård.
Ja, det är verkligen ett vinnande koncept som vi hoppas kunna hålla i länge, länge. Stockholms skärgård är ljuvlig, liksom Göteborgs och Blekinges!
Det høres ut som en supertrivelig tur, og så flott å få se fullmånen stå opp! Selv var jeg på kanotur med teltovernatting forrige helg, midtsommerhelgen, og det var så herlig!
Men vilket härligt sätt att fira midsaommar på! ❤️
Det är ju underbart Annika! Min friluftssjäl blir lycklig när jag läser ditt inlägg och tänker att det är prick denna känsla jag gång på gång vill uppleva när jag gång på gång ger mig ut – till fots – i kajak – cykel – eller på något annat sätt. Just nu är vi i Idre Fjäll och ska vandra, paddla, köra naturparkour och allt annat en sommarlovsledig friluftsfamilj kan önska sig 🙂
Jag följer era bilder och glädjer mig med er. Så fint!
magiskt!!
VERKLIGEN!