Smak av sol och olivolja i Katalonien

I samarbete med NordicTB och Costa Brava Tourism Board.

En av höjdpunkterna under resan till Katalonien är vår dag i den lilla byn Ventalló. Omgivna av olivträd får vi avnjuta både olivolja och gourmetmat på familjeföretaget Oli de Ventallós ägor.

För mig som inte dricker alkohol kanske inte just vinprovningar är världens roligaste grej, även om jag för all del kan uppskatta att gå runt på vinodlingarna och höra om hur produktionen går till. I Katalonien får jag däremot nöjet att för första gången i mitt liv uppleva en olivoljesmakning, vilket jag verkligen kan rekommendera för besökare i området.

Oli de Ventalló: olivoljeproduktion på den katalanska landsbygden

Oli de Ventalló är ett familjeägt företag som har producerat olivolja i flera generationer. Den kombinerade odlingen/fabriken/kontoret ligger i utkanten av den lilla byn Ventalló som kan stoltsera med knappt 700 invånare. (Det närmaste större samhället är Figueres som ligger ca 1,5 mil norr om Ventalló.) Innan det är dags att ge oss på olivoljesmakningen tar ägarinnan Josefina med mig och mina bloggkollegor på en promenad vilken ger oss en närmare uppfattning om den lilla byn och dess vykortsvackra omgivningar.

Olivoljesmakning under olivträden

Efter rundturen i Ventalló stannar vi till vid en av Josefinas olivträdsodlingar där det har dukats upp till olivoljeprovning. Olivoljan får bäst fram sina smaker vid 28 grader – vilket gör att vi uppmanas värma det kupade blåfärgade glaset med våra händer innan vi gläntar på glaslocket och luktar på olivoljan. Anledningen till att glaset är blått är att vi inte ska fokusera på olivoljans färg, utan på doften. Jag vill inte påstå att jag är en expert på olivolja, långt därifrån, men av både doft och smak att döma förstår jag att både Serraferran Extra Virgin Olive Oil och Anna Sala Trull de Ventalló Extra Virgin Olive Oil håller högsta möjliga kvalitet. Doften är intensiv och smaken är fyllig och rik. Jag vet inte hur mycket stämningen påverkar mig, det är inte varje dag jag smuttar på olivolja under ett olivträd med solen som värmer i nacken, men oavsett vilket skulle jag gärna uppleva hela scenariot igen!

Olivträden och deras historia

Olivträd är, tillsammans med gran, tall och ek, mina favoritträd. För mig är olivträden en symbol för livskraft och styrka. Vi får berättat för oss av Josefina att man kan hugga av en bit av stammen eller grenen på olivträdet, plantera i jorden, och att det sedan växer upp ett nytt träd från den delen av träden man har huggt av.

Det äldsta olivträdet i världen sägs vara 3000 år, och i antikens Grekland var olivträden heliga vilket gjorde att man varken fick hugga ner eller bränna dessa träd. Den berömda fredsduvan avtecknas nästan alltid med just en olivkvist i näbben. Bilden har sitt ursprung i bibeln mot bakgrund av att Noa skickade ut en duva från arken efter syndafloden, varpå duvan kom tillbaka med den omtalade olivkvisten i näbben. Olivträd är med andra ord förmodligen ett av jordens mest omtalade träd. Att olivträdens frukter dessutom används till att framställa flytande guld i form av olivolja är en trevlig, och smakrik, bonus.

Gourmetlunch i trädgården

När vi är klara med vår rundvandring i den lilla byn och efterföljande provsmakning av olivolja går vi tillbaka till huvudbyggnaden för olivoljetillverkningen, där vi slår oss ner i trädgården och avnjuter en lunch som är resans i särklass bästa måltid. Jag är tvungen att fråga, ” – Alltså, äter ni alltid så här, eller gör ni er bara till för att vi kommer hit!?”. Mina finmiddagar hemma i Nynäshamn, med färdigskuren sallad från en påse i kyldisken och klyftpotatis direkt från en halvfabrikatspåse i frysen, känns genast som en parentes i ett tidigare liv. Så här ska mat smaka! Jag får bekräftat att mat är en väldigt stor del av det sociala umgänget här i Katalonien. Färska råvaror används i så stor utsträckning som möjligt, man köper med andra ord köttet hos slaktaren, grönsakerna hos grönsakshandlaren, och ja, olivolja från lokala producenter. Just det här är min bild av den ultimata lyxupplevelsen: framdukade tallrikar med den ena smaksenasationen efter den andra, avnjuten i en lummig trädgård på landsbygden någonstans i Sydeuropa.

Workshop i aiolitillverkning

Innan det är dags för oss att åka vidare hinner Josefina visa oss hur det går till när hon skapar sin berömda aioli. Flera färska vitlöksklyftor krossas i en mortel, därefter tillsätts olivolja i en jämn takt samtidigt som morteln arbetar in oljan och vitlöken. Hon tillsätter också en liten skvätt vinäger och en aning salt. Det verkar så lätt att till och med jag skulle kunna tänka mig att göra ett försök hemma i Nynäshamsköket framöver.

I filmen ovan, som är en sammanfattning av min och mina bloggkollegors resa, ser du några videoklipp från vårt besök på Oli de Ventalló ca 55 sekunder in i filmen. Jag rekommenderar dock att du tittar på hela filmen för att få en känsla av regionen.

Efter flera timmar med Josefina och hennes anställda på ägorna i Ventalló är det dags för oss nordbor att mätta, belåtna (och stinkande av vitlök) tacka för oss och ge oss vidare mot nya äventyr i Katalonien.

På Oli de Ventallós hemsida hittar du mer information om familjeföretaget och deras produkter.

Min resa till Costa Brava ingick i kampanjen #CataloniaCostaBrava i samarbete med NordicTB och Costa Brava Tourism Board. Tankarna, åsikterna och bilderna (förutom bilderna på mig som är tagna av Jennifer Sandström) är dock mina egna.