Midsommarafton och (o)traditioner

I fredags vaknade vi upp till fredag, långhelg och ännu en midsommarafton – min fyrtionde i ordningen! Midsommarafton är, till skillnad från julen, inte riktigt “min” högtid – trots att jag har oerhört fina barndomsminnen från stora midsommarfester på Sturkö i Karlskrona skärgård. Där samlades släkt, vänner, bekanta, och varje år någon eller några som ingen av oss kände särskilt väl (men som mina föräldrar inte kunde eller ville låta sitta ensamma när vi ändå hade “mat så det räckte och blev över”).

Det var fint och så, men i takt med att jag blev äldre och började fira på annat håll förknippade jag alltmer midsommar med alldeles för höga förväntningar, alldeles för mycket fylla och alldeles för dåligt väder.

Midsommarafton och (o)traditioner

Det här året fick vi uppleva något så ovanligt som en perfekt sommardag där vi kunde vara utomhus från lunch till midnatt, hurra för det! När jag laddade över bilder från årets midsommarfirande passade jag också på att scrolla igenom bloggen för att se hur de senaste årens midsomrar har sett ut – temat verkar vara utomlands eller småskaligt med familjen.

2020: Vendelsö

Coronans år, anno 2020, firade vi tillsammans med våra vänner i Vendelsö. Det kändes ju stort i sig, att ens få eller kunna umgås alls. Barnen stod för underhållningen…

… och jag blev såklart blödig över både gitarrspel och späda barnröster i solnedgången.

Jag har läst på flera håll att folk var chockade över det fantastiska vädret, typ “världen är verkligen upp och ner när det till och med är sol och badväder på en svensk midsommarafton!”

Så här såg det förresten ut när vi firade midsommar i Vendelsö förra gången, 2013 tror jag bestämt att det var! Då promenerade vi ner till våra vänner från vårt hus alldeles i närheten (undrar fortfarande om det var vårt livs sämsta beslut att sälja?), och Nelly var inte ens påtänkt.

Sju år senare visar det sig att Nelly firar midsommar i samma klänning som storasyster hade på sig några år tidigare. (Den uppmärksamma ser att hon har hann byta klänning minst en gång, vilket sammanfattar Nellan i ett nötskal.)

2019: Wales

Förra året gjorde vi slag i saken och bokade den där resan till Wales vi har pratat om typ sedan vi träffades, jag och Tobias. Tanken var att vi skulle vänta tills barnen var så stora att de kunde uppskatta vyerna och aktiviteterna, och med facit i hand blev 2019 ett bra år att uppfylla den drömmen. Jag är övertygad om att ingen av oss saknade varken sill eller midsommarstång.

Läs mer: En midsommarhelg i Wales

2018: Åre

2018 såg jag framför mig hur vi skulle få fira en tvättäkta idyllisk midsommardröm i Åre. Sanningen visade sig…

… bli en dag då vi alla var klädda i underställ och regnkläder, men ändå höll på att frysa ihjäl. Barnen grät och nja, särskilt idylliskt blev det inte på just midsommarafton (även om vår roadtrip i Jämtland blev väldigt lyckad överlag!).

Läs mer: Ett regnigt midsommarfirande i Åre

2017: Kroatien

Midsommarhelgen året innan vi drog till Jämtland spenderade vi i Kroatien. Vi fick värme så att det räckte och blev över, och bilade runt på Balkan under flera veckor.

Läs mer: Att bila genom Balkan – vår resa dag för dag

2016: Filippinerna

2016 skippade jag midsommarfirandet till förmån för en pressresa till Filippinerna. Det var fantastiskt, såklart, trots avsaknad av nypotatis och jordgubbstårta. Vad Tobias och barnen gjorde minns jag inte längre, jag gissar att de var i Bohuslän med släkten.

Läs mer: Att göra på Filippinerna: strand, natur och stadspuls

Fem år, fem midsommarfiranden. Lite regn, en del sol, och några utlandsresor. Var firar vi 2021? Ingen aning. Jag vet knappt hur nästa vecka ser ut!

Hur var din midsommar i år?