… och andra frågor om stressen inför en perfekt sommar.
Vi är dryga 1,5 vecka in på sommarlovet. Det efterlängtade! Allt ska hända nu. Drömmar ska slå in, det ska äventyras och upplevas och upptäckas och njutas och träffas och festas och… ja, eventuellt också målas och planteras och fixas och sorteras och tränas och bantas. Ingen sammanfattar väl den svenska sommarmentaliteten lika väl som Gyllene Tider!?
För hela året har jag väntat på
– Juni, juli, augusti (Gyllene Tider)
Juni, juli, augusti
För vindarna är varma då
Juni, juli, augusti
Är det synd om oss svenskar som lever upp ett par-tre sommarmånader om året, där vetskapen om sol, värme och semesterveckor skapar en stor del av den där levnadsglädjen? Alltså, det beror väl på vem som frågar. Jag läste en diskussionstråd om ”de stackars semestersvenskarna” som bara lever upp på sommaren. Flera av svaren hade skrivits av utlandsboende personer som ansåg att inte en enda svensk kunde klaga på någonting mot bakgrund av våra FEM VECKORS SEMESTER – ”för vem har ens det i resten av världen”?
Men faktum kvarstår. Gemene svensk har längtat! I många, många månader har de/vi längtat. Och vips är vi här! Klart att förväntningarna är höga. Inte undra på tänker jag. Mörkret och kylan tär på psyket. Och kontrasten blir stor. Alldeles för stor mellan varven. Nu verkar helt plötsligt varenda kotte där ute ha det underbart. Det seglas och skålas och njuuuuts. Fotas. Och jämförs. Såklart! Jag är ju själv en av alla som lägger ut härliga bilder fotade i rätt ljus, i rätt vinklar. Det har varit en del av mitt jobb och är fortfarande, till viss del.
Semesterstressen drabbar oss på olika sätt. Ekonomiskt. Tidsmässigt. Familjemässigt. Avundsmässigt.
För egen del är det just exakt nu jag som resebloggare bör åka land och rike runt för att fota, skriva och TA TILLVARA PÅ den svenska sommaren. Det här året pendlar jag istället mellan ”aaaah jag har ingenting planerat” och ”ååååh vad skööööönt att bara vara hemma”. Resten av tiden spenderar jag med att längta ner till Sturkö. Jag har flera roliga småresor bakom och framför mig, det har jag absolut. Det är inte synd om mig. Men semesterstressen kan även jag känna av mellan varven.
På fredag är det midsommarafton. En specifik sommardag där förväntningarna är orimligt höga – trots att tiderna förändras. Skilsmässor händer. Folk dör! Vissa konstellationer byts ut mot andra. Kanske är det just i år du bör ifrågasätta sådant som ”alltid” har varit? Traditioner. Eller mår du som allra bäst där och då, i fasta rutiner med specifika traditioner? Här finns inga rätt och fel.
Vår egen lilla familj firar en otraditionell midsommar (även) i år, följd av extremt traditionella semesterveckor i Karlskrona skärgård. ”Juni, juli, augusti – allting verkar lättare då”. Jo, men jag är nog beredd att hålla med.
Läs mer: Midsommarafton och (o)traditioner
Gilla gärna Resfredag på Facebook för att läsa mer om resor både i Sverige och utomlands. (Omslagsbild från Gotland, midsommar 2022).
Såg också någon rubrik flimra förbi i mina flöden häromveckan om ”sommarångest”. Och tänkte typ ”nä med vad fasen?”
Juni, juli och augusti. Plus maj och september också för säkerhets skull, älskar jag och då är jag nog 100% lycklig hela tiden.
Sen kan någon ”vinterångest” komma när ljuset släcks i november.
Haha, ja, det är en bra tid att vara glad på – även om några specifika somrar genom mitt liv varit rejäla bottennapp…
Det är något särskilt med den svenska sommaren, särskilt efter det så vanliga svårmodet under vintern. För en del räcker det med fler soltimmar, men många mår dåligt av att inte kunna ta sina barn på semestrar långt borta osv. Jag förstår ditt inlägg och oron för att sommaren ska gå utan att ge den där puffen som vi alla så väl behöver! Tänker att om nu Covid ledde till något bra så var det väl att folk tvingades hitta semestervila i sina hembygder. Förr fick sommarbarnen åka ut till släkt och vänner på landet, få sol på sina gråbleka näsor och lite fet mjölk och ägg i systemet. Vet att det fortfarande finns barnkolonier, men undrar hur många som tar emot sommarbarn?
Svårmod, semestervila och gråbleka näsor – vi är många som hurrar över den svenska sommarens återkomst. Mmmm, snart kommer ”mina” sommarbarn till ön för lite kollo. 😉