Nu har vår thaimout passerat halvtid, vilket innebär att vi har sex veckor bakom oss på Koh Lanta. Jag fick frågan hur det känns, och faktum är att det känns precis lagom. Januari, februari och mars i Sverige klarar jag mig egentligen bra utan, men varje gång jag ser bilder av de första snödropparna eller krokusarna påminns jag om det fina med våra svenska årstidsskiftningar. Jag älskar livet på Koh Lanta, men är ändå för hemma- och familjekär för att bo här permanent.
Det är en bra vecka vi lägger bakom oss. Tobias bror är här med sin fru och hälsar på, riktigt kul att hänga med dem. Min svägerska är snart utbildad yogainstruktör och tog med mig till Ashtanga-yoga på Relax Bay. Kan verkligen rekommendera passen där, den thailändska instruktören Thip är superproffsig och inlyssnande. Jag var för övrigt helt slut efteråt, inte undra på att inbitna yogisar ser så starka ut!
Efteråt hängde vi kvar på Relax Beach, ett ställe jag skulle kunna gå till varje dag.
Alla barnen har varit friska den här veckan (peppar, peppar), alltid lika kul att hämta/lämna Nelly som älskar sin förskoleklass på Lilla Svenska Skolan.
I onsdags var jag på föreläsning med författaren och föreläsaren Caroline Engvall och den före detta polisen Mikaela som berättade mer om barns utsatthet på nätet. Så viktigt att hålla koll på, men så svårt att lyssna på.
Det här var också veckan Tobias fick spela beachvolleyturnering med Natalie, som han träffade här på Lanta redan för sju år sedan. (T tyckte att hon var supersnygg, men det var visst lite jobbigt när hon visade sig vara en katoy.)
En och annan restaurangmiddag har vi också hunnit med, här på Thai Cat med svåger och svägerska.
Solnedgång och alla hjärtans dag-dejten.
Igår gjorde vi helgens stora utflykt, vilket blev en revansch på alla sjukhelger den här vistelsen har bjudit på. Vi hyrde en egen longtailbåt (med kapten såklart)…
… och åkte ut till paradisöarna Koh Kradan och Koh Ngai, för att sedan avsluta med en tur genom Koh Lantas mangroveträsk.
Min vecka fick allra bästa möjliga avslutning genom en löprunda i morse. Och inte vilken som helst, utan en halvmara! Två mil och en kilometer, nytt personbästa och lyckorus. Nu har jag poddat med Lisa och ska snart samla ihop alla barnen för att äta middag – förhoppningsvis med tillhörande färgsprakande solnedgång!
Omslagsbild tagen på Koh Ngai. Här kan ni läsa fler inlägg om Koh Lanta och här specifikt om vår Thaimout 2019.
