Med en knappt fem månader gammal bebis i familjen är vi ute efter en lugn och avslappnad semester på rimligt flygavstånd från Sverige. Det får vi genom att åka till Teneriffa och Costa del Silencio, “den tysta kusten”.
Vår första utlandsresa som trebarnsfamilj gick till Teneriffa i våras. Efter en lång vinter med mycket bebisgos i soffan längtade vi alla efter ljumma strandpromenader och glass vid poolen. När vi hittade billiga flygstolar till Teneriffa över min födelsedag slog vi till och hamnade till slut på Costa del Silencio. I vanlig ordning sätter vi själva ihop vårt eget paket för att få största möjliga frihet, vilket förutom flygstolar innebär separata bokningar för lägenhet och hyrbil.
Costa del Silenco ligger på södra Teneriffa och har en betydligt lugnare och mer avslappnad atmosfär än turiststråken nere vid Los Christianos. Häftiga klippformationer och ett brusande hav skapar fantastiskt vackra omgivningar som inbjuder till dagliga promenader nere vid kustremsan.
Vid klipporna runt Costa del Silencio bildas naturliga pooler som värms upp av solen – ett idealiskt tillhåll för personer som gillar att plaska runt med ett cyklop.
Det här var vårt andra besök på Teneriffa inom en tidsram på 1,5 år – vilket är ett väldigt bra betyg med tanke på att jag helst inte åker till samma resmål mer än en gång om jag får välja själv. Naturen, klimatet och tempot på ön passar oss perfekt.
Semester = frihet. Jag slås gång och på gång över hur lyckligt lottad jag är som har en familj som vill hänga med mig över hela världen. (Och hälsan, ekonomin och just nu en föräldraledighet som gör det möjligt.)
Den övervägande delen av de personer vi träffar vid Costa del Silencio är pensionärer från alla möjliga delar av Europa som njuter av livet här nere. Men området passar som sagt även utmärkt för barnfamiljer. Vi valde ett av de billigaste boendena vi kunde hitta, vårt minimikrav var att det skulle finnas pool på området. Vårt val föll till slut på Alondras Park Apartamentos. (Helt okej lägenhet och poolområde, men absolut inte mer än så.) Eftersom vi har hyrbil kan vi härifrån enkelt ta oss till både vattenland för barnen, mataffärer, men även till det lite mer pulserande kvällsflanerandet borta vid Playa del Las Américas och Los Christianos. Loro Parque väljer vi faktiskt medvetet bort, detta efter att ha sett den omtalade filmen om Blackfish som handlar om djur i fångenskap.
Att ha en egen lägenhet innebär många fördelar, inte minst att resten av familjen kan smyga upp och ordna en brakfrukost för mig på min födelsedag. Att fylla 35 år kan ge vem som helst åldersnoja (hej medelåldern, här kommer jag!) – men visst lindras ångesten betydligt av att fira utomlands. Kanske betyder det här att jag måste resa bort varje födelsedag framöver, för åldersnojan lär väl knappast bli bättre med åren!?
Här kan ni läsa mer om hur det är på Teneriffa med en bebis.
8 comments
Så himla fina bilder!!!
Tack fina du! Inte varje dag man får den komplimangen av en fotograf… Hehe.
Jisses vilka vackra klippor!
Men eller hur Jeanette! Jag älskar klippor överhuvudtaget, bodde 1,5 år i Varberg och kunde inte få nog av dem på min strandpromenad. Nu såg de förvisso inte ut som de på Teneriffa, men ändå! 🙂