En av mina absolut finaste resor under 2019 gick till Myanmar (Burma) som resande reporter för Plan International. En av dagarna fick vi chans att besöka Bagan, denna fantastiska plats på jorden som kunde titulera sig kungarike under 847-1287. Den forna stormakten kom att bli ett välkänt tempelområde och runt 1000-talet var Bagan i Myanmar hela landets religiösa centrum. Det var hit kung Anawratha tog buddhismen, och under åren byggdes här otaliga pagoder. Det fanns 4.500 pagoder i området när de var som flest – idag finns runt 2.000 kvar i ruinområdet som sägs sträcka sig över 40 kvadratkilometer. Åsynen av detta hav av pagoder liknar ingenting av det vi själva är vana vid i västvärlden.
Bagan i Myanmar (Burma) och ett besök i pagodernas rike
Jag blir under resan förvirrad över alla begrepp och namn som omgärdar platserna vi kommer till, inte minst landet i sig. (Burma är inte fel, men vår guide föredrar att säga Myanmar. 1989 ändrades det officiella namnet på landet från Burma till Myanmar.) Bagan går också under namnet Pagan, men kallas även för Arimaddanapura och Arimaddana och ett par andra namn som jag redan har hunnit glömma. Kärt barn har uppenbarligen många namn!
Men vad är då en pagod, och varför finns det så många i just Bagan? Pagod är egentligen ett samlingsord för ett buddhistiskt byggnadsverk. Riktigt så enkelt är det dock inte eftersom pagoderna i sig brukar delas upp i ett par olika kategorier:
Pagoden är en symbol för tillbedjan, men begreppet är lite förvirrande eftersom det används på olika sätt i den buddhistiska världen. För burmeserna finns det två slags pagoder:
1. Den klockformade zedi, som innehåller reliker, antingen från Buddha själv – som ben, tänder och hår – eller särskilda föremål som buddhabilder och föremål välsignade av en andlig auktoritet.
2. Den upphöjda, fyrkantiga eller rektangulära pahto, som ibland kallas tempel. Ofta är pahton utformad som en pyramid, som man likt ett berg bestiger medan man på vägen upp kan beskåda religiösa föremål.
– Populärhistoria om begreppet pagod
Invånarna i landet brukar sammanfatta de religiösa byggnaderna med begreppet paya, som till västerländska språk brukar översättas med pagod.
Under Bagans storhetstid byggdes ett stort antal kloster, tempel och pagoder med hjälp av den kungliga skattkistan. Extra intressant är att endast religiösa byggnader byggdes i tegel, övriga byggnader uppfördes i trä som för länge sedan har förmultnat bort. Med tanke på hur mäktigt området är idag, tänk då hur det måste ha sett ut tidigare!
Vi tar oss runt tempelområdet med hjälp av häst och vagn, men vi ser också många cykla och köra omkring på elskotrar.
Att få uppleva det här, i princip ensamma i vår lilla grupp, blir som en religiös stund i sig. Jag har upplevt en känsla av att vissa områden i världen nästan darrar av en osynlig energi som jag inte kan sätta fingret på. Jag har bland annat känt det i Machu Picchu, på vissa platser i Skottland och så här – i Bagan.
Eftersom Bagan är ett av Myanmars mest välkända turistattraktioner hade jag räknat med mycket folk på plats efter att ha läst om “turisthorder” på ett par olika ställen, men faktum är att vi är nästan ensamma på tempelområdet under vårt besök i mars månad.
Jag kommer osökt att tänka på tempelområdet Angkor i Kambodja. Jag lär inte vara den enda som jämför de två platserna, vilka båda utgörs av ett begränsat geografiskt område, strösslade med religiösa byggnader av stor betydelse för befolkningens religion. Även Angkor ska dessutom ha haft en massa träbyggnader uppförda på området när det begav sig. Det finns dock en stor skillnad som skiljer Bagan från Angkor – antalet personer som trängs i och framför templen.
Så, borde inte Bagan i Myanmar och dess unika karaktär vara tillräckligt för att bli upptagen på Unescos världsarvslista? Jodå, de har faktiskt ansökt – men fått avslag eftersom de ännu inte har kunnat uppfylla kraven på hur restaureringen och underhållet ska gå till.
Faktum är att Unesco redan har varit inblandade i ett restaureringsprojekt i området under 1994-1996. Vid detta laget var byggnaderna i dåligt skick efter att dels stått öde i så många år, men också efter att många burmeser flydde hit under andra världskriget. Röken från eldarna skadade pagoderna, och som om det inte var nog drabbades landet 1975 av en jordbävning som skadade mer än hälften av de viktigaste byggnaderna.
Htilo Minlo Temple i Bagan
Ett av de mest kända templen i Bagan är Htilo Minlo Temple, en bit från det lugna tempelområdet där vi åker omkring med häst och vagn. Vid detta tempel verkar de flesta av turisterna vi ser vara buddhister.
Myanmars befolkning är till övervägande del buddhister, vi får höra att siffran ligger på nästan 90 procent. Religionen är en del av deras DNA, och därför blir också de religiösa byggnaderna extra viktiga.
Till och med munkarna gör selfies! De färgglada marionettdockorna ser man för övrigt lite varstans i Myanmar, de är en del av den burmesiska konstscenen. Dockorna började tillverkas i slutet av 1800-talet som en form av underhållning för kungligheter – och snart nådde dockorna den stora massan. Dockshowerna brukade användas för att framföra politiska budskap och propaganda, idag säljs de mest som souvenirer.
Var ligger Bagan i Myanmar (Burma) och hur reser du dit?
Myanmar är sett till ytan det största landet på det landområde som brukar benämnas för Sydostasien. Landet gränsar till Kina i norr, till Bangladesh i väst, till Indien i nordväst, till Laos i öst och till Thailand i sydost. Bagan ligger nästan precis i mitten av landet, fast längre västerut. Det smidigaste sättet för oss att ta oss dit är med inrikesflyg (Yangon Airways) från Yangon, en flygtur som tar ca 1:20.
Läs mer om Myanmar (Burma):
- Att resa till Myanmar (Burma): min resa dag för dag
- Irrawaddyfloden i Myanmar – från Bagan till Mandalay
- Projektdagar med Plan International
Har du besökt Bagan i Myanmar? Vad tyckte du? Den aktuella resan gjorde jag i egenskap av Flickafadder och resande reporter för Plan International Sverige.
