Att resa till Myanmar (Burma): min resa dag för dag

Sent igår kväll kom jag tillbaka till Thailand från en veckas fadderresa till Myanmar (Burma) tillsammans med Plan International Sverige. Det har varit en speciell resa på många sätt, inte minst eftersom jag har fått se och lära mig mer om den projektverksamhet jag som Flickafadder stöttar ekonomiskt varje månad. Som extra bonus har jag dessutom fått chansen att resa till Myanmar för att uppleva landet på ett sätt som jag förmodligen aldrig hade kunnat göra som vanlig turist – detta i sällskap med ett gäng inspirerande och intressanta medresenärer.

OBS: Här hittar du ett separat blogginlägg i form av en övergripande reseguide om Myanmar (Burma) samt tips om saker att se och att göra i Myanmar.

Jag brukar ofta känna mig glad efter en resa, men den här gången känns det bra på ett djupare plan (!). Kanske är det, utöver projektverksamheten, åsynen av alla tempel, buddhas och munkar som har påverkat mig? Men det handlar också om något annat, om insikter och reflektioner från möten, samtal och diskussioner. Jag hoppas och tror att känslan kommer att hålla i sig. Här kommer min snabbversion av att resa till Myanmar dag för dag:

Att resa till Myanmar (Burma): min resa dag för dag

#Dag 1: (söndagen den 24 februari) Krabi – Yangon

Med tanke på att jag utgick från grannlandet Thailand var förhoppningen när jag bokade flygbiljetterna i höstas att resan till Myanmar skulle gå snabbt och smärtfritt. Det var kanske lite för mycket att hoppas på. Min transfer hämtar upp mig utanför lägenheten på Koh Lanta klockan 06 och jag anländer hotellet i Yangon 12 timmar senare. Jag klarar mig däremot utan förseningar och under min långa transfertid i Bangkok får jag dessutom möjlighet att lära känna en tysk tjej som jag bondar med direkt. Jag landar i Yangon, växlar pengar och haffar en taxi till hotellet. De där första skälvande minuterna i taxin i ett totalt främmande land är alltid lika spännande. Jag sitter som en guldfisk och gapar över allt jag ser.

Det disiga ljuset jag har sett på alla foton stämmer med verkligheten, taxichaufförens tänder är röda efter att ha tuggat betelnötter blandat med betelblad och tobak – och männen är stiliga i sina longyis (ihopsydda saronger). Trafiken är lika hetsig som i Thailand och föga förvånande påminner miljön i allmänhet om grannlandet – men det är absolut inte identiskt. Här finns fler munkar och nunnor, enormt många fler pagoder/tempel, samt en europeisk stil som påminner om forna kolonialdagar.

Väl framme på hotellet slänger jag mig i hotellsängen och ringer hem, lite uppgiven över de elaka skrapsåren på högerbenet som jag oturligt nog drar på mig i Thailand ett par dagar innan jag åker. Planen är att vila mig i form innan jag möter upp resten av gänget under morgondagen.

#Dag 2: (måndag den 25 februari) Yangon

Efter lunch möter jag upp mina medresenärer, vilket visar sig vara ett förvånansvärt fräscht gäng som i princip kommer direkt från Arlanda. Vi är nio personer i gruppen, plus en färdledare från Plan International Sverige samt den lokala guiden Yan. Gruppen består av två par och fem kvinnliga singelresenärer (varav jag är en), fördelade på ett åldersspann mellan 27-70 år. Jag har personligen inget problem med att resa tillsammans med folk jag inte känner, utan ser det som en värdefull chans att skapa nya bekantskaper.  Lite ovant är det såklart, eftersom jag bortsett från en variant då jag och mamma reste till Peru aldrig har rest på en renodlad gruppresa. Jag har däremot åkt på många blogg/pressresor och kan konstatera att stämningen här är en helt annan – vilket kanske inte är så konstigt eftersom folk inte är här för att jobba. Gruppen består av vana resenärer med väldigt olika bakgrund, och när jag frågar vad de ser fram emot mest under resan får jag ett samstämmigt svar:

– “Projektdagarna! Turist hade jag kunnat vara ändå!”

Under vår måndag blir det fullt ös från början till slut, med sightseeing och vardagsliv av den bästa sorten. Jag haltar runt med mitt onda ben, men vill verkligen inte missa en sekund.

Vi tar oss igenom de indiska kvarteren, marknader, stadsparken (där vi för övrigt ser Greta Thunberg upptryckt på en stor affisch i en miljöutställning!) och får också se delar av kolonialarkitekturen…

… innan vi tar oss vidare till kvällens grand finale: den gyllene pagoden Shwedagon. Det här är templens tempel, den heligaste pagoden i hela Myanmar. Anledningen? Buddhas reliker i form av åtta hårstrån lär finnas i det här området. I själva verket är Shwedagon ett helt område fyllt med småpagoder och tempel som representerar olika delar av landet och olika dagar då du är född. I Myanmar delas veckan upp i åtta dagar eftersom onsdagen är uppdelad i två dagar. Varje dag är i sin tur representerad av ett djur. När jag kommer hem till hotellet stupar jag i säng, en dag på plats känns ungefär lika lång som en vecka!

#Dag 3: (tisdag den 26 februari) Yangon – Bagan

Klockan ringer innan solen har gått upp och vi tar bussen mot inrikesflyget som ska ta oss till Bagan, en flygtur på ca 1:20 h. Bagan är pagodernas rike – hit tog kung Anawratha buddhismen runt år 1000 vilket gjorde Bagan till landets religiösa centrum.

Under storhetstiden mellan 1000-talet fram till 1200-talet fanns här som mest 4500 pagoder, nu finns det ca 2000 kvar. Var jag än vänder blicken väntar ännu en pagoda. Yan berättar om uttrycket ”Even a widow can build a pagoda…”.  Här finns små, stora, gyllene och sandstensvarianter, arkitekturen liknar ingenting vi svenskar är vana vid hemifrån. Yan berättar den ena historien efter den andra och vi får veta massor om både buddhismen och om landets brokiga historia.

För historia finns det mycket i det här landet, och stundtals en mycket blodig sådan. Eftermiddagen avslutas på bästa sätt när vi får skumpa fram på häst och vagn genom det historiska tempelområdet.

Att blicka ut över området och riktigt känna in stämningen blir en av de mest minnesvärda stunderna under hela resan. Vi är i princip ensamma turister på den aktuella platsen, och även om tempelområdet i sig till viss del påminner om Angkor i Kambodja går det inte ens att jämföra känslan från det turisttäta Angkor.

Läs mer: Bagan i Myanmar (Burma) – ett besök i pagodernas rike

#Dag 4 (onsdag 27 februari) Nyaung U och projektdagar med Plan International

Idag väntar första projektdagen med Plan International. Vi har alla sett fram emot att se vad som väntar och det ligger förväntan i luften. Under projektdagarna ansluter också Karin Nilsdotter, styrelseledamot i Plan International Sverige som bidrar med många kloka tankar och diskussioner under våra samtal (Karin har blivit utsedd till game changer i världen av tidskriften Wired och sitter med i FN:s expertgrupp Women in Space.)

Hela gänget åker vidare för att träffa de lokala Plan-arbetarna på deras kontor och får bland annat prata med den drivna programchefen Lin-Lin. Det är omöjligt att inte smittas av hennes entusiasm! Som 20-åring flyttade hon till USA och kom tillbaka till Myanmar 18 år senare för att skapa förändring. Och förändring sker, på alla håll och kanter. På kontoret möter vi bland annat en barngrupp som spatserar förbi oss på väg till parlamentet. 

Dagens första stopp på fält blir ett projekt med fokus på att få ungdomar i sysselsättning inom turistbraschen. Förebilderna stavas läraren och Z-l-a-t-a-n.

Nästa stopp är en förskola / ECCD-center i Kyauk Kan Village. Barnen bjuder på sång och vi sjunger för dem. Förskolan är enormt fin på alla sätt och vis. Nyfikenheten som genomsyrar hela vårt gäng från Sverige är ömsesidig, folk har kommit från hela byn för att få en skymt av de svenska besökarna.

Under kvällens middag pratar vi mycket om dagens upplevelser. Kanske hade vi förväntat mer fattigdom och elände, men det är inte alls den känslan vi har med oss. Personerna vi träffar strävar efter ett gemensamt mål, och får pepp och stöd på vägen av det lokala Plan-kontoret.

Läs mer: Hej från Myanmar och fadderresan med Plan International Sverige

#Dag 5: (torsdag 28 februari) Nyaung U och projektdagar med Plan International

Under torsdagen fortsätter projektdagarna och vi får uppleva ett riktigt fint möte i Tae Ma Village. Det är förvisso lite stelt och högtidligt i början, men efter att Stig i vår grupp har presenterat sig bryter skrattet loss. (Minerna och skrattsalvorna när de ska försöka uttala “Stig” – obetalbart!) Och så fortsätter det – engagemang är stort.

I nästa by, Kaung Nyo Village, väntar nästa projekt att kika närmare på – här med fokus på hygienfrågor och byns förskola. Under tiden får även två av paren träffa sina respektive fadderbarn. 

På middagen under kvällen fortsätter diskussionen om dagens upplevelser och vi kan sammanfatta dagen med ord som värme, dedikation och glädje.

Läs mer: Projektdagar med Plan International i Myanmar

#Dag 6: (fredag 1 mars) Nyaung U – Mandalay

Ännu en tidig morgon väntar, den här gången kliver vi upp kl 04. En båt väntar för att ta oss längs Irrawaddyfloden från Nyaung U till Mandalay – en resa som tar exakt hela dagen.

Vi hinner se soluppgången…

…och cirkeln sluts när vi kliver av båten i Mandalay och ser samma sol sänka sig över floden.

Det blir en behaglig båttur. Båten vi åker med har många platser och gästerna är relativt få, vilket gör att alla kan få en egen sittrad att sova på om man skulle vilja. Resan på över tolv timmar skulle kunna kännas som en evighet, men tiden går så fort. Jag kikar på livet som pågår längs Irrawaddyfloden, sover, jobbar en stund, äter och pratar. Och som vi pratar! Kallpratet och inkännande-fasen den första dagen har snabbt gått över i djupa diskussioner om allt från religion och ekonomi till politik – ämnen som ofta kan kännas obekväma att lyfta hemma i Sverige. Under den här resan faller det sig naturligt att gå direkt på väsentligheterna.

Läs mer: Irrawaddyfloden i Myanmar – från Bagan till Mandalay

#Dag 7: (lördag 2 mars) Mandalay och Amarapura

På schemat idag står Mandalay med omnejd för hela slanten.

Vi besöker bland annat Mandalay Fort. Det här imponerande bygget initierades av kung Mindon – men bombades sönder under andra världskriget. (Byggnaderna som nu finns på plats är kopior av originalet.)

Vi åker vidare mot den före detta huvudstaden Amarapura…

… och den omtalade U Bein Bridge – världens längsta teakbro.

På vägen tillbaka stannar vi till hos flera hantverkare – området är bland annat känt för sina sniderier, för marmorverkstäder och för silkesömnad.

Vi kikar också på Kuthodaw-pagoden, där de heliga buddhistiska skrifterna finns inkarvade i 729 marmorplattor. Efter ett av ganska få gruppfoton under resan väntar ännu en otroligt vacker solnedgång…

… från Mandalay Hill. Kvällsljuset, åh!

#Dag 8: (söndag 3 mars) Mandalay med Sagaing

Söndagen blir sista dagen för mig tillsammans med resten av gruppen, Vi åker vi upp mot den ”heliga” staden Sagaing, känd för alla sina klosterskolor.

Det är en väldigt speciell upplevelse att få se munk- och nunnelivet på nära håll. Pojkarna leker loss och spelar boule med sina flipflops, en annan liten grabb har byggt en bil med hjälp av en pet-flaska.

Det spelas (och snackas) mycket fotboll – sport är ett gångbart språk som fungerar överallt i hela världen!

På nunneklostret är det mindre livat och knappast någon fokus på boule med flip-flops. Här får vi vara med under lunchstunden, där bönerna som gemensamt mässas handlar om att inte äta för nöjes skull – utan för att kunna leva för att tjäna andra.

I en av de sista pagoderna jag besöker finns 45 buddha-statyer uppradade, en staty för varje verksamt levnadsår i Buddhas liv.

Vi äter en sista gemensam lunch innan det är dags att vinka hej då. Resten av gruppen åker vidare mot småbyarna vid norra gränsen, för att sedan åka mot Thailand där ytterligare en vecka väntar (varav tre projektdagar).

För egen del haffar jag en taxi tillbaka till hotellet…

… och nöjer mig med en promenad i kvarteret innan jag gör mig redo att göra kväll. Det känns ovanligt tomt utan “mitt” gäng i närheten, vi hann bli ett tight gäng under vår vecka tillsammans.

Läs mer: Att resa för ett större syfte – reflektioner om resetrenden

#Dag 9: (måndag den 4 mars) Mandalay – Krabi

Jag tar en lugn morgon på hotellet innan taxin går mot flyget som via en mellanlandning i Bangkok ska ta mig tillbaka till hem till familjen som väntar på Koh Lanta. Det är längsta laget att vara borta så här länge, och saknaden efter barnen växer för varje timme som går.

Det är många tankar som snurrar i huvudet under resan hem. Med tanke på att Myanmar räknas till ett av världens fattigaste länder hade vi nog väntat oss misär och elände, istället åker jag hem med en känsla av hopp och spirande framtidstro. Men visst är det komplicerat, jag ska verkligen inte sticka under stol med alla motsättningar och svårigheter som fortfarande finns. I Rakhine, alltså de västra delarna av landet, har den muslimska minoritetsgruppen Rohingyer som bekant utsatts för förföljelse och våld. (Den förklaring vi får på plats = det finns alltid två sidor av myntet.) Korruption verkar inte helt ovanligt – det gäller att känna ”rätt” människor.

Under resan skämtar vår guide om att han funderar på vilket land han ska återfödas i när han dör. Ett av alternativen han nämner är Sverige:

“You can be happy, you are born in a free country.”

Ett annat land han pratar gott om är Australien. Det må vara ett skämt, men här finns en allvarlig underton. Vår guide värnar om sina barns frihet och Myanmar är inte fritt. Inte än. Pressfriheten finns, men det gäller att navigera dig fram och formulera dig rätt. Mycket är väldigt eftersatt, som exempel kan nämnas att det kom en ny lag om copyright för två veckor sedan. Före dess? Då gällde en över 100 år gammal lag.

Därtill finns arvet från militärstyret ständigt i kulisserna. På flera olika håll får vi höra att den äldre militärgenerationen måste försvinna innan det kan bli en förändring på riktigt. När, hur och på vilket sätt det sker återstår att se, men jag är övertygad om att Plan Internationals arbete är en hjälp på vägen framåt.

Vill du läsa fler inlägg om att resa till Myanmar (Burma)? Alla inlägg hittar du under kategorin Myanmar. Den aktuella resan gjorde jag i egenskap av Flickafadder och resande reporter för Plan International Sverige.