Årets ord 2020: en märklig historia

Mina syskon inspirerar mig i mycket och jag har dem att tacka för många kloka ideér och inspel genom åren och genom livet. För flera år sedan började min äldsta syster med årsord istället för nyårslöften, en tradition jag började ta efter 2012. Orden har varierat under åren, hittills har jag betat av Toppform, Våga, Skapa, Nelly, Uppåt/framåt och Förnöjsam. Lagom till det nya decenniet är det alltså dags igen. Det här – eller snarare de här – årets ord blev faktiskt en ganska märklig historia.

Ordet jag valde till mig:

För ovanlighetens skull bestämde jag mig för årets ord 2020 redan för ett par månader sedan. Jag satt och chattade med en nära vän och skrev något om att jag för första gången på länge kände förändringarnas vindar blåsa. Som att något bra var på väg att hända, fast jag inte riktigt visste vart de där vindarna skulle bära mig. Det har varit en känsla som har kommit och gått de senaste månaderna. Kort därefter fick jag en dikt skickad av mig av samma vän, och jag blev alldeles gråtig av att läsa den. Det var som att dikten sammanfattade mina diffusa känslor:

HER TIME

She has been feeling it for awhile now – that sense of awakening. There is a gentle rage simmering inside her, and it is getting stronger by the day. She will hold it close to her – she will nurture it and let it grow. She won’t let anyone take it away from her. It is her rocket fuel and finally, she is going places. She can feel it down to her very core – this is her time. She will not only climb mountains – she will move them too.

– Lang Leav

Jag har läst den här dikten så många gånger, och funderade först på om jag skulle ta titeln “Her time” som mitt ledord för det nya året. I slutändan var det istället ordet Awakening i den första meningen som jag fastnade för:

De senaste åren har det känts som att jag stundtals har gått runt som i en dimma. Det har skett många stora förändringar på kort tid i både privatlivet och yrkeslivet för mig och min man, men också personer i vår närhet. Spännande, roliga och riktigt tunga grejer. Även om livet har rullat på har jag inte riktigt känt någon vidare drivkraft till någonting. Och alltså, jag är trött på att vara trött! Inför 2020 är jag så redo för att känna mig pigg igen, och när jag läste dikten kändes det som att ordet awakening var mitt.

På bilden jag fick skickad till mig illustrerades dikten av en bild på en bergkedja över rubriken: She will not only climb mountains – she will move them too. Så vill jag känna, den personen vill jag vara. 2020 års ord kändes så klockrent!

Här hade mitt inlägg kunnat sluta. Jag hade valt mitt ord, och jag älskar det! Men så imorse vaknade jag med ett annat ord ekande i huvudet. Det var så tydligt att jag nästan fick vända mig om för att se om någon var i rummet utöver Nelly som satt bredvid mig i sängen. Jag visste inte ens vad ordet betydde, utan fick googla.

Ordet som valde mig:

Ordet? Stamina. Ett ord jag själv aldrig någonsin använder, och som jag inte ens visste innebörden av:

Innebörden av Stamina är alltså endurance eller staying power, som i sin tur kan översättas till uthållighet på svenska. Det finns säkert någon logisk förklaring till det hela, att jag läste ordet i förbifarten någonstans under gårdagen – och att hjärnan processade hela grejen i en märklig dröm. Men ändå. En sån sjuk grej. När universum talar är det bäst att lyssna, som min syster sa när jag berättade det för henne. Kanske har jag redan lagt för mycket förhoppningar och förväntningar på mitt ord awakening, och kanske är det så att jag istället ska vara tacksam över min uthållighet genom de här åren – och faktiskt fortsätta bygga på den? Vem vet? Märklig är den i alla fall, hela den här ordgrejen. Oavsett vilket årsord som faktiskt blir min ledstjärna under 2020 ser jag fram emot vad som komma skall. Ett nytt år, ett nytt decennium och en ny epok. Gott nytt år!

Har du något årsord för 2020, och i så fall vilket? (Det vore också roligt att höra hur du kom fram till det!)