”Kul med lite spänning i vardagen!”, försökte vi tågresenärer muntra upp varandra med tidigare idag när vi möttes av beskedet att vårt tåg hade bytt plattform. Igen. Det har varit en minst sagt slirig uppförsbacke hit till Köpenhamn idag. Jag tänkte att varken pandemi eller elkris kunde stoppa den här hett efterlängtade resan till Skottland via Köpenhamn, men jag hade visst glömt säsongens första snökaos. Med betoning på kaos. Det har snöat kraftigt över stora delar av Sverige i helgen, och imorse fortsatte det. Jag vågade knappt tänka på tågtrafik innan jag skulle sova igår kväll, utan försökte istället att koncentrera mig på packningen (jag börjar tyvärr bli alltmer lik min man i det avseendet, vilket innebär att allt fix sker så nära avresa som möjligt). Packningen gick smidigt, men jag blev däremot nojig när himlen tre gånger i rad lystes upp av blå/gröna blixtrar strax innan midnatt. Det var som en norrskensvariant av vanliga sommarblixtar, men kändes mer läskigt än spännande liksom. Åskoväder mitt i snöovädret? Jo, det var faktiskt precis vad jag fick se – efter att ha läst om fenomenet vinteråska / THUNDERSNOW i tidningarna imorse.
När klockan ringde vid 05:45 kunde jag konstatera att pendeltågen var inställda på grund av elfel. Ringde taxi, som tydligen inte tog bokningar till Nynäshamn dagen till ära.
Att Tobias skulle köra mig var heller inte aktuellt (med sommardäck på bilen skulle vi inte ens komma nerför vår branta backe utanför huset). Min räddning blev Uber och närmare bestämt chauffören Moustafa som precis hade lämnat sina barn på förskolan i närheten. Jag kom i GOD tid till Stockholm Central…
… det gjorde däremot inte tågen som skulle ta folk vidare därifrån. Jag gjorde sällskap med andra lätt uppgivna tågresenärer på Espresso House, men insåg efter en stund att jag hade bokat en tågbiljett till 1 klass och därmed hade tillgång till SJ:s lounge på Centralen. Bingo ju!
Lämnade min första frukost för en andra bestående av te, skorpor och frukt – och hann dessutom lusläsa ett fysiskt exemplar av DN för första gången på länge. Efter några spårändringar och tillhörande förseningar kunde jag hoppa på ett tåg till Köpenhamn (förvisso märkt med ”Göteborg”) och efter lite om och men är jag faktiskt här nu! Den befriande känslan av att ÄNTLIGEN VARA UTOMLANDS FÖR FÖRSTA GÅNGEN PÅ TRE ÅR uteblev dock, och är istället förbytt mot stresspåslag och dåligt samvete över att jag lämnar min familj i snö- och till viss del jobbkaos.
Jaja. Till slut kunde jag i alla fall checka in på Hotell Axel Guldsmeden som jag har hört mycket gott om. Det var visst strömavbrott i halva kvarteret när jag kom, vilket innebar att mitt enkelrum inte fanns tillgängligt. Andades tre djupa andetag och fick ett nytt rum innan jag gav mig ut på Köpenhamns gator för en middag med en bloggkompis tillika Köpenhamnsexpert.
Läs mer: Hotell Axel Guldsmeden i Köpenhamn – en recension
Klara hade bokat bord på den schysta restaurangen Lamar och vi snackade oavbrutet hela kvällen. Bra betyg på både sällskap och restaurang!
Nu ska jag krypa ner under ett fluffigt hotelltäcke och försöka sova utan att oroa mig för nästa etapp av resan. Det var minst sagt uppförsbacke hit till Köpenhamn. Därför räknar jag stenhårt med nerförsbacke hela vägen till Skottland imorgon. Håll tummarna, tack.
Omslagsbild, Köpenhamn.
2 comments