Idag firar vi elva år som ringmärkta, jag och min man Tobias. Med tanke på att vi brukar glömma bröllopsdagen i slutet av december bestämde vi oss för att fira förlovningsdagen istället.
För fira, det gör vi gärna. Livet är för kort för att inte hitta anledningar att sätta guldkant på vardagen.
Vi förlovade oss hösten 2007, en höst jag minns som (minst) lika vacker som den här. Min storasyster knäppte förlovningsbilder på löpande band i sann amerikansk anda. Omgivningarna var bästa möjliga – utanför vår lägenhet i Sickla. Som jag saknar det området ändå!
Så småningom gifte vi oss och åkte på bröllopsresa till USA och Karibien.
Några år senare…
…fick Tobias uppfylla sitt löfte till mig om att en dag bo utomlands (jodå, det fick han faktiskt lova när vi bestämde oss för att satsa på riktigt).
Konceptet var så bra att vi gjorde det igen (och snart gör vi det tredje gången gillt!).
Vi har hängt ihop ett bra tag nu, han och jag. Det finns många saker jag älskar hos min man, en av dem är förmågan att tänka positivt. Jag håller inte med honom i allt (verkligen inte!), men Tobias får mig ofta att våga tänka i nya banor.
Och ja, här står vi nu. Elva år, tre barn och ett gäng resor senare. Starkare tillsammans än var och en för sig. I kväll firade vi genom att åka tillbaka till Sickla, där vårt gemensamma liv började på riktigt. Kanske flyttar vi tillbaka någon gång, kanske inte. Idag nöjde vi oss med middag på Taco Bar och en efterlängtad biokväll – precis som när det begav sig med andra ord!
Läs mer: Att resa med min man (och fira 10 år!)
Grattis! Det låter som ni har haft en bra dag och några bra år tillsammans!
Tack snälla Linda. Jodå – dagen blev bra. Biofilmen var över all förväntan, se “A star is born” om du inte redan har gjort det. Så himla fin!