Delrapport från en svensk sommar

Jag hade egentligen tänkt att döpa rubriken till “Sluttampen på en svensk sommar”, men det lät så oändligt deppigt. Delrapport från en svensk sommar låter betydligt mer hoppfullt…

… men faktum är att dagarna rullar på i en faslig takt. Idag åkte Tobias och barnen hem till Nynäshamn igen, vilket innebär att deras sommarlov på Sturkö är slut för den här gången. Jag blir alldeles sorgsen av att tänka på det, och tydligen Sebastian också eftersom han blev helt förstörd när han hörde att det var dags att lämna kusinerna. Egentligen skulle min familj ha åkt hem igår – men vi förlängde en dag extra för Sebbes skull. Jag blir kvar ytterligare några dagar eftersom min barndomsbästis gifter sig i helgen.

Delrapport från en svensk sommar

Och hur var det med den där delrapporten då? Jodå, vi har haft fina dagar tillsammans här nere på Sturkö. I förra veckan fick vi ihop den enda dagen på hela sommaren då alla alla sju syskon + respektive (vi saknade bara Skotten) och mamma var samlade på ett och samma ställe. Det firades såklart lite extra, eller rättare sagt med en hejdundrande trerättersmiddag.

Julia måste ha ärvt sitt intresse för trädgårdar, blommor och grönsaksland från sin mormor och morfar – det är jag tacksam över! Den där genen hoppade nämligen över mig med råge.

Jag är så glad att mina barn har möjlighet att få vistas i den här miljön på vår sommarö! Närheten till prunkande blomsterrabatter och en gräsmatta som aldrig tycks ta slut är dessvärre inget vi kan bjuda på i Nynäshamn.

Här får de plocka sockerärtor, ta upp potatis från landet, plocka ägg från morbrors hönor och gosa med mosters kattskrällen.

Här får de också gå upp till ICA-butiken och se bönderna parkera sina traktorer för att springa in och handla som att det vore den naturligaste saken i hela världen.

De får också äta obegränsade mängder med hallon – och jag skojar inte! Busken med trädgårdshallon fungerar ungefär likadant som “pojken med guldbyxorna”, det spelar ingen roll hur mycket vi plockar, det kommer ALLTID mer! Dessutom får de äta nybakat fika i princip varje dag, det händer typ aldrig någonsin hemma hos oss. (Nej, jag är ingen bullmamma. Sanningen är att senaste gången jag bakade kanelbullar var någon gång under högstadiet på hemkunskapen.)

Och så alla dessa kusiner. Äldsta kusinen är 20 år, yngsta 2, och de leker SÅ bra tillsammans allihop. Min kusin Victoria och jag var som ler och långhalm när jag växte upp, och hon är fortfarande min bästa vän. Tänk vilken gåva ändå att få vara släkt och vänner på en och samma gång!

Jag har också verkligen njutit av löprundorna här i krokarna. För jo, det har hunnit bli flera stycken – jag får ständig träningspepp från Facebookgruppen Vagabondform som jag och två resebloggskollegor körde igång för ett tag sedan. Gå gärna med om du är ute efter träningsinspiration inför/under/efter resorna! Igår sprang jag längst hittills, sju kilometer. Med sommarpratare i lurarna och hallon som belöning när jag kommer fram är mina springrundor en ynnest. Dessutom lyckades Tobias övertala mig att hänga med ut på Driving Rangen tillsammans med barnen. Jag har inte ens hunnit plocka av plasten från golfklubborna jag köpte förra året. (Eller var det förförra? Ja, ni ser ju, jag har en del att ta igen på golfbanan.)

Det har också blivit ett par utflykter, tidigare ikväll åkte jag och mina systrar upp med mamma till den söta byn Kristianopel som ligger vid kusten i Blekinges nordostligaste hörn.

Mamma knäppte en bild på oss nere vid hamnen. Åh, vilken fin kväll vi fick! Räkmacka från Blomlöfs Rökeri, en sväng nere vid båtarna, och sedan konsert med Sonja Aldén i en fullsatt kyrka. Jag satt och grät ungefär halva konserten, hon är balladernas drottning den där Sonja! Kvällen avslutades med sången jag sjöng till Tobias när vi gifte oss: Du Är Allt. Sa jag gråtfest?

Mamma hade en bra dag och var på strålande humör. När vi körde hem fick vi dessutom sällskap av en månskära som jag aldrig kunde se mig mätt på – vilken fantastisk avslutning på en lyckad kväll!

För en liten stund sedan fick jag ett sms från Tobias att han och barnen var framme i Nynäshamn. Hur mycket jag än älskar dem ska det bli skönt med lite tid att bara vara jag. Eller för att citera Sonja Aldén från låten “Paus” under kvällens konsert (som faktiskt handlar om känslorna kring att åka bort från sina barn): “Alla behöver paus, och jag tar min idag…”

Det skulle vara kul med en snabb delrapport från er, njuter ni av en svensk sommar eller är ni utomlands?  Kommentera gärna nedan och dela med er av högt och lågt!